Hittade Runa G och hennes blogg Gotiska klubben där hon skriver så intressant och fängslande om sina upplevelser som vårdare på Beckomberga sjukhus i Stockholm....

Hittade Del II i DN i serien Arma Själ där Johan Cullberg skriver en utmärkt artikel som väcker flera väsentliga frågeställnignar.

Är vi människor biologiska varelser och symbolberoende djur?

Finns det ett systemfel inom psykiatrin?

Har det i så fall bidragit till att allt färre medicinstudenter väljer psykiatri som specialitet idag?

Vad är kärnan i dagens psykiatriska arbete? 

Hur kan det psykiatriska arbetet stödja människors självrespekt?

Hur kan vi skapa en hoppfull atmosfär på våra psykiatriska kliniker?

Vilka kurser och föresläsningar ska de psykiatriska universitetssjukhusen erbjuda?

Vem ska föra dialogen om en fördjupad förundran inför det ömsesidiga beroendet mellan våra omvärldsrelationer och våra hjärnors signalsystem?

Hur kan vi utveckla förståelse för människans försoningsprocess mellan kraven från vår inre och yttre värld?

Vad innebär en förnyad syn på den psykiatriska utbildningens mål och innehåll?

Vem ska implementera den helhetssyn som krävs för att ta steget bort ifrån dagens antingen-eller-psykiatri?

Parallellt med den moderna psykiatrins utveckling har grundutbildningen förkortats paradoxalt. De fyra månader som kursen varade när Cullberg läste psykiatri för femtio år sedan, är i dag reducerade till en eller två månader! Och dagens läkarutbildning handlar mest om hjärnans biologiska funktioner vid psykisk sjukdom...

Cullberg skriver vidare att dagens unga svenska psykiat­rer ofta saknar förmågan och kunskapen att arbeta i grupp med psykologer och socionomer, när de kommer ut på fältet...

Att förhålla sig till komplexiteten i den psykiska ohälsan ingår inte i deras utbildning och de hamnar därför lätt i ledarskapskonflikter och tappar lusten...

Cullberg tar upp ett intressant perspektiv i artikeln när han skriver att psykiatrin står på två ben (i jämförelse med andra medicinska specialiteter som vilar stadigare på fyra kan man anta)...

Tack vare naturvetenskapliga kunskaper vet vi att vår hjärna kan störas genom biologiska avvikelser och sjukdomar. Förståelsen av den psykiska hälsan och ohälsan är dock inte lika lätt att tyda...

Cullberg skriver att vi är beroende av de humanvetenskapliga synsätten som beskriver oss som symbolberoende, symbolskapande och kommunicerande djur...

Och våra val bygger både på vår genetik och på vad vi lärt oss om tillvaron sedan vår tidigaste barndom. Vad som är tryggt eller farligt, gott eller ont varierar som vi vet med stöd av det som förmedlas till oss genom våra omedvetna minnesspår...

Hur ska vi få ihop vår existentiella klyvnad mellan att vara, som Cullberg uttrycker det, ett försvinnande sandkorn i universum och samtidigt dess centrum?

Han menar att vi måste bygga en bro mellan våra drömmar och de egocentriska behoven till omvärldens krav och möjligheter. Och när förmågan att navigera mellan våra inre och yttre världar brister, kommer psykiatrin in i våra liv. Det finns många skräckexempel på hur människor reduceras till skit och ingenting i psykiatrins korridorer. På andra sidan skrivbordet kan det sitta en djupt intresserad och förtående läkare, eller en ointresserad och kränkande person vars huvudsakliga syfte är att få ut patienten ur rummet så snabbt som möjligt...

Cullberg tar upp behovet av den nödvändiga dialogen mellan kravet på medicinsk rationalitet och synen på oss som patienter och upplevande individer. Vi må drababs av depression, ångesttillstånd eller akuta psykoser på grund av svårigehten att förena våra inre och yttre världar. Och det som utlöser ofärmågan kan vara en serie förluster av olika slag som läkaren inte har en aning om. När kunskapen för att ta reda på vad som har hänt, saknas, kan förvandlingen från frisk till sjuk innebära att våra liv faller i spillror med års- och ibland livslånga konsekvenser...

Varför reagerade han eller hon, du eller jag på just det här sättet?

Hur ofta är en depression sjuklig?

Hur ofta uttrycker en depression helt enkelt att livet är tungt?

Hur många av de deprimerade behöver medicinsk behandling?

Och hur många behöver enbart (eller parallellt) stöd för att hantera sitt liv?

Minst 40 procent av patienterna inom primärvården lider fortfarande av obehandlade depressioner!

Cullberg skriver också om den medicinska sjukdomsmodellen som markerar tydliga gränser mellan sjukt och friskt. Här tar han upp den kände schizofreniforskaren Manfred Bleulers ord:

... det pågår ett normalt psykiskt liv inom varje schizofren person, dolt bakom psykosen... Med tillägget att det bakom vardagsbeteendet inom varje så kallad frisk människa fortgår ett psykotiskt liv!

Hur sjuka eller friska är våra psykiatriker - bakom kulisserna?

Cullberg är så bra när han skriver att just det här är flum för de psykiater som avsagt sig kännedom om och intresse för att närma sig människans (sin egen) inre upplevelsevärld...

Ändå är det just det här synsättet som är avgörande för den som vill vara psykiater!

Vi har ingen möjlighet att förstå och möta en psykiskt sjuk människas tankar och behov om vi inte är beredda att känna en anklang av detta inom oss själva...

Det behöver inte betyda att vi alla egentligen är sjuka.

Men det psykotiska tänkandet får inte vara oförståeligt i sig.

Kan en psykiatriker som inte har närmat sig sina egna, inre världar ha förståelse för dina eller mina?

Kan en hjälpare vars värld aldrig rasat i spillror, hjälpa patienten att bygga upp den igen?

Bleulers ord förklarar inte orsakerna till schizofreni, däremot underlättar det förståelsen för varför det kan gå fel om man inte också räknar med den normala människan som finns bakom, bortom, omkring eller vid sidan av psykosen..

Vilka psykiatriker vill vi ha i vårt framtida samhälle, och hur ska de få allmänhetens förtroende?

Här är Del I Hur ska själen läkas?

Här är mitt förra inlägg Gheelmodellen den 15 oktober...

De fina illustrationerna till serien Arma Själ i DN är gjorda av Jesper Waldersten

Här är hans hemsida med bland annat hans fina böcker...

– Förr brukade gerillan gå in på våra områden och rekrytera ungdomar med tvång. Men sedan ett par år tillbaka är vi bättre organiserade. Vi har skapat vår egen ”indianvakt”, och när ett barn eller en tonåring förs bort går vi tillsammans upp till gerillans läger och kräver att de ska släppa dem...

Roberto Ipia är guvernör i Las Mercedes, en del av indianreservatet Sath Tama Kiwe i Columbia där ursprungsbefolkningen hamnat i kläm mellan staten och gerillan...

Här är hela artikeln i DN...

Babben Larsson håller på att fundera men har inte bestämt sig ännu...

Karl-Petter Bergwall vet faktiskt inte...

Laila Bagge tänker göra det...

Infvar Oldsberg har har inte funderat i de banorna ännu...

Annika Lantz tänker göra det...

Magnus Carlsson ska ut på en hysterisk turné så han funderar på att bara bita ihop och göra det...

Tilde de Paula har inte fattat något beslut ännu och känner att hon måste prata med några fler läkare först...

Bert Carlsson kommer att göra det nästa vecka...

Tänker du vaccinera dig?

Bilderna kommer från Aftonbladet...

Fångarna på Guatanamo har torterats med Musik. Flera artister är förkrossade och kräver att få veta om just deras inspelningar har använts och begär nu en lista från regeringen med hjälp av The National Security Archive som är ett oberoende forskningsinstitut i Washington som jobbar under parollen "Rätt att veta"...

Fånglägret måste stängas!

– Det faktum att musik som jag hjälpt till att skapa har använts vid brott mot mänskligheten gör mig illamående, säger Tom Morello i Rage Against The Machine, rapporterar The Washington Post.

Flera av fångarna som torterats berättar att det oftast spelades heavy metal, rap och country. Låtar som nämnts är Queen´s We are the champions och Nice Inch Nails March of the Pigs. Binyam Mohamed som är före detta fånge på Guatanamo har berättat för Human Rights Watch att han tvingades lyssna på Eminems The Real Slim Shady i 20 dagar. Det går inte ens att tänka sig hur fruktansvärt det måste vara att torteras med musik. Det gör ont bara att läsa om det. Hur effektiv tortyren blir är beror inte på musikkvaliten utan på det konstanta ljudet som upprepas.

- Sound at a certain level creates sensory overload and breaks down subjectivity and can bring about a regression to infantile behavior," säger Suzanne G. Cusick, som är musikprofessor vi NY:s Unversitet.University, till TWP.

Vita Huset uppger att musik inte längre används som tortyr, sedan Obama tillträdde som president. Han har förbjudit förstärkta förhörstekniker och nu måste alla förhör hållas i enlighet med Genevekonventionen...

Här är sajten closegitmonow.org som leds av före detta kongressledamoten Tom Andrees...

Här är artikeln i AB också...

Det man inte tänker på omedelbart när man läser att en Kvinna på 92 år fastnat i tullen med 4 kilo kokain. är att det finns någon i hennes närhet som tyckte att det var en strålande, kanske till och med vattntät idé att skicka varorna från Brasilien till Madrid med "farmor". I mitt huvud dyker den tanken dock upp omgående...

Kära Abuela, hoppas att den som lurade dig får sina konsekvenserna!

Jag vet att man inte ska säga Dumjävel om någon annan, men ibland finns det faktiskt inget bättre ord... sorry!

De som smugglar narkotika skickar ofta en så kallad "åsna" med en liten leverans som fastnar i tullen samtidigt som betydligt större partier "går fria"...

Läser en alldeles utmärkt, intressant och finstämd artikel i DN av Karin Johannisson om Hur SJälen ska Läkas? Artikeln inleds med berättelsen om hur invånarna i den lilla staden Gheel i Belgien tog hand om de som var psykiskt sjuka förr i tiden. De sjuka fick delta i vardagslivet i den vanliga Familjen där fördelning av omsorg, ansvar, arbete, rutin och rit var ett mikrokosmos av samhället där patienten fick ta del av den sociala gemenskapen.

Karin Johannisson tar också upp behandlingsexperimenten med lobotomi, elchocker. bedövande psykofarmaka och flera intressanta perspektiv som ger tygd åt problematiken med hur en sjuk Själ ska tas om hand. Hon skriver också om Michael Focaults bok Vansinnets historia som publicerades 1961 (han skrev den redan på 50-talet) där han tar upp samhällets behov av att definiera det normala - på bekostnad av de som avviker från snittet...

Väldigt bra att bli påmind om de dynamiska behandlingsalterativen mot inlåsning och biologisering (R D Laing mfl) och frågeställningarna som blev aktuella när mentalinrättningarna började rämna och det slutna alternativet ställdes mot det öppna släpp-ut-dårarna... inspärrningen i fängelseliknande sjukhusbunkrar... det patriarkaliska samhällets hysterisering av kvinnorna... steriliseringens legato... medicinska experiment fram till vårdens hjälplöshet i dagens psykiatriska ångestkorridorer. Hon tar också upp Anna Odells "event"... och hur vi försöker mäta, separera och förse Mörkret i Jaget med rimliga förklaringar - rimliga i relation till det Normala vill säga, vilket för oss in i en luddigt gränsland där man kan fundera lite över så kallade normaliteter. En man som "ollar" sina kaffekoppar hemma i smyg för att njuta av att besökarna dricker kaffe gemytligt omedvetna om att han gnuggat porslinet mellan benen. Är DET normalt? I varje fall sitter just DEN mannen inte inlåst på någon inrättning eller får sitt "vansinne" behandlat med giftiga barbiturater (uppkallade efter uppfinnarens flickvän Barbara för oss som nu inte visste det!)...

Frågan om VAD det är som placerar oss innanför eller utanför sjukdomsgränsen är - intressant! Och dagens flora av terapier och biologiska, akademiska, psykodynamiska, klassiska med flera expertiser växer som ogräs i det krigsdrabbade konfliktområdet: Att vara eller inte vara, sjuk-eller-frisk?

Är det frågan?

Karin Johannisson tar också upp psykodynamikens långsammare metoder som nu ställs mot både läkemedelsbehandling och mot kognitiv beteendeterapi. Hon skriver om de mediala terapialternativen neurolingvistisk programmering, mindfulness, extrasnabb hypnos-coachning - hon hoppar över Healing och alternativa metoder som inbegriper de icke-ordinära medvetandetillstånden och tillstånden före födseln där bland andra Stanislav Grof lyckats "bota" scitzofrena och andra livstidsdömda "dårar"...

Däremot tar hon upp det fokus som ligger på nuet där man väljer bort individens förflutna och hon skriver att också själen anpassas till marknaden och senmodernitetens speedade tempon. Bota den trasiga men gör det kostnadseffektivt och låt det gå snabbt. Quick fix, skriver hon och tar även upp Socialstyrelsens aktuella förslag till riktlinjer för depressionsbehandling (remisstiden gick ut i juni) – ett dokument som kommer att styra hur resurserna till olika behandlingsalternativ ska fördelas. Vi får se hur det blir...

Flera viktiga frågor dyker upp i artikeln:

• Behövs det anvisningar för bredd och långsiktighet i vården?
• Är Mönniskan en komplex oxh social varelse - eller en maskin som ska fungera?
• Ska vi räkna mer eller mindre med Freud?
• Behövs det ett integrerat system där terapimodellerna går ihop, och i så fall kring vad?
• Har alla Människor en minnesbrunn med bortträngda erfarenheter, eller gäller det bara vissa?
• Vilken människosyn är det som håller på att ta över idag, och hur hanterar vi det?
• Hur stora är förlusterna för ett samhälle som ser Människan som enbart en biologisk varelse?
• På vilken skala ska normalitet och samhällsduglighet räknas in för att vi ska anses vara friska?
• Vilka är konsekvenserna när vi inte lyckas integrera den så kalla yttre- och inre Människan?
• Kan kbt inspirera till skapande, och vad hotar den kreativa processen - egentligen?
• Kan omprogrammering få bukt med opraktiska fobier, förlamande ångest och depressioner?
• Är det rätt att kostnaderna för rehabilitering ställs  i relation till vad en frisk person kan producera?
• Är sårbarhet helt enektl en fråga om en missad kontakt i hjärnans signalsystem?
• Ska vi ha mer anpassnings- eller befrielsestrategier, och vilka är fördelarna?

Artikeln avslutas med en återknytning till Gheel där ordet "dåre" var förbjudet. De sjuka kallades "gäster" eller ”främmande”, skriver Karin Johannisson och menar att det vore naivt att tala för ett samhälle som inte gör skillnad på sjuka och friska. Och här är den klockrena slutraden:  

Men Gheelmodellens vilja att inlemma de annorlunda i ett mänskligt, meningsfullt och hälsoskapande sammanhang (och inte i passivitet, sjuk­identitet och självnedvärdering) träffar nuets psykiatrivård på dess ömmaste tå...

Hur tänker du om begreppet sjuk-frisk?

Den fina illustrationen till serien Arma Själ i DN är gjord av Jesper Waldersten

Här är hans hemsida med bland annat hans fina böcker...