Janne ångrar ingenting! Han stannade tre månader innan han
anmälde sig frivilligt. Nio år satt han. Kom ut för 7 år
sen, när han var 28. Lotus är 15 idag.
- Blir du förvånad om jag säjer att hon är jäävligt långt nere?

Efter mordet på Tommy har Janne försökt ge fan i det
mesta. Ett tag, på kåken, tänkte han byta liv och se till
att bli nåt. Han läste dygnet runt. Det är därför han kan
så mycket om så många olika saker. Fysik och filosofi och
österländsk religion. De persiska sufierna älskar han.
Persiska antologin var hans bibel i många år och när han
får tillfälle berättar han om den sinnesjuka baronen Eric
Hermelin som satt på Lunds hospital och översatte persisk
poesi, rymde till Danmark och tog sig en bläcka med mera.
Och när nån uppblåst jävel kritiserar honom och säger att
han är ett svin och en fyllebult säger han, precis som en
av sufierna i boken:

- Visst, jag är allt det där du säger att jag är. Men du då,

är du nånting av det du ger dej ut för att vara din uppblåsta jävel?

En kväll kom Tommy hem och insisterade på att han skulle
läsa en saga för Lotus. Janne fick ilningar i magen och
blev jävligt illa till mods. Efter en bra stund bestämde
han sig för att kolla om allt var okej. Det var då han
upptäckte att dörrjäveln var låst.

- Man hann inte tänka, handlade på ren instinkt och
sprakade upp dörrjäveln och fick världens jävla blackout!
Fem bast!! Jag hade för faan inget val, säger Janne. Han
hade såklart inte tänkt slå ihjäl Tommy. Men så blev det i
alla fall.

- Och fort som satan gick det. Men det var väl inte det

värsta, säger han och gör en paus. Sedan nickar han när

jag frågar om Lotus såg på.

- Jag försökte förklara men hon bara stirra. Hon stirra
precis som min jävla morsa. Ja sen kröp det ju fram att
det inte var första gången. Tre bast! Hajar du vilken
sjuk jävel?? Hur faan kan man få ut nåt av det???

I början när du träffar Janne är det inte så lätt att se
hans inre skatt, de flesta ser bara en bitter och
förbannad clown utan självkänsla som försöker se livet
från den ljusa sidan, trots att det är becksvart överallt.

- Det är för fan som att sitta i en brunn, säger han.
Man vet att det finns ljus däruppe, men det är så ini

helvetes jävla långt dit upp. Hajar du?

Ju mer Janne vågar visa sig för dig, desto mer av hans
skatt kommer du att få se. Janne älskar barn och djur och
vill att alla ska tycka om honom också.
Men det är svårt.
Folk är folk.

Janne har svårt med snubbar som han inte känner,
och en av hans stora hemligheter är att han dödat en kille.
- Det var en jävla story!
Det som hände berättar han inte i första taget.
Men i brottsregistret finns han registrerad som mördare
trots att han egentligen borde fått en medalj, tycker han.

Janne var nitton när det hände.
Han och några polare hade gjort ett grovt rån, de i toppen
tog det mesta av stålarna men han och två snubbar till -
Tommy och Jocke var det - fick varsin rejäl hacka.
Alla skulle ligga lågt, minst ett år var det sagt.
Tommy och Janne blev deponerade till Caracas för att coola
ner sig. - Men Tommy var en sjuk jävel. Janne ville helst
inte åka med honom, men så blev det. Och Tommys femåriga
dotter skulle med, det var det värsta. Janne minns inte
varför i helvete de skulle dra med en liten unge.
- Bra täcke gick snacket - täckmantel alltså. Dessutom hade
morsan till ungen hamnat på Hinsan, två år för att nån
golbög inte pallade trycket.

- Så vad skulle man göra? Det var bara att dra!
När de varit borta en månad höll Janne på att bryta ihop.
Tommy söp och drog i sig tjack och knullade slangklämmor,
som han kallade brudarna.
- Brudar och brudar! Dom var för faan inte lovliga nån av
dom. Och en annan fick ta hand om Lotus, hon hette så.
Och det är väl också ett jävla namn på en knodd som har

två knarkare till päron.

Janne blir allvarlig och blank i ögonen.

- Jaa, man blev mer och mer fäst vid ungen - mot sin vilja
såklart. Inte fan ville man ha en unge på halsen...

I Jannes värld gäller andra regler än i det övriga samhället.
Men botten och toppskiktet ser ungefär likadant ut.

- Folk har olika utbildning bara, säger Janne.
Det finns en svart och en vit pyramid.
Hajar du? Dom som sitter i toppen av den svarta
styr och drar upp riktlinjer för hur brotten ska genomföras.
Precis som i den vita, där rånar dom och lever fan också,
men dom har inga vapen,
dom skjuter ner folk med bruna kuvert!

Janne säger att de som inte klarar att ta sig till toppen på

den vita pyramiden, glider över till den svarta.
Och längst ner i botten finns de som genomför brotten.

- Skitjobben är domsamma vare sig man jobbar vitt eller svart.
Det måste alltid finnas folk som genomför kupperna.
På framsidan sitter arbetarna som trycker på knapparna,
ser på TV och käkar biff på lördagarna.
Och på baksidan har vi dom som spränger bankomater och
bär ut TV-apparater och pulver och va fan det nu är för skit som
ska levereras.

- Stålarna går alltid uppåt, till hjärnorna.
Same same but different.
Hajar du?
Längst ner krälar dom som haft oflyt.
Dom som inte har råd att tjacka aktier och göra feta avdrag.
Dom som lever över sina tillgångar kan man säga, som en annan.
Du vet, vanliga jävla dödliga människor är tammefan det mest

patetiska som finns.
På ena sidan kallas folk socialgrupp tre, på den andra har vi

dom hemlösa, dom psykiskt sjuka, hororna och tjackpundarna

som gör vad som helst för att komma upp en bit.

Janne förklarar att det finns styrelsesammanträden på baksidan

också, precis som i företagstoppen på Volvo.
Om du frågar Janne hur han ser på det hela,
säger han att han och hans gelikar lever i skuggan.
- Vi är som råttorna som rotar i soptunnorna utanför krogarna,

säger han. Vi käkar för faan till och med vaxet på osten!

Janne är rufsig och ouppfostrad,
men det finns något inom honom som är väldigt fint;
någonting som vägrar dö och som överlever mot alla odds.
Janne säger att det är tack vare hans mormor som han inte

tagit livet av sig.

- Signe var en ball jävla kärring.
När farsan gick bärsärkargång hämtade hon mej.
Mormor var cool; hon var den enda som kunde ta gubbjävlen.
Morfar dog tidigt. Sotlunga.
Jobbade i gruva du vet, det var ett jävvla slit det också.
Och det är jävligt konstigt, säger Janne,
men det är nog tack vare mormor som man alltid kommer
så bra överens med brudarna.
En del polare slår sina tjejer och bär sig åt som svin.
Men inte jag!
Jag försvarar brudarna.
Tack Signe, säger han. Välsignade Signe!

När du ser Janne ser du en medelålders man
med alkohol- och drogproblem.
180 lång, normalbyggd, långt ljust stripigt hår,
dåliga tänder, skägg som växer som det vill
i hela ansiktet.
Och blå ögon; intensiva och framträdande.
Det var länge sedan Jan Olov Gunnar Höglund
hade en fast punkt i tillvaron.
Om man summerar hans liv blir det ungefär så här:

Alkoholistbarn, lägenhetsbråk, snatterier, hasch, fosterhem, rymde 1977, kriminella kollektiv, brudar, småbrott, amfetamin, häleriverksamhet, villkorlig dom, övervakare, centralstimulantia, distalgesic, fylla, ont i kistan, nebutal, sjukskriven, checkbedrägerier, Hall och en jävla massa kodein.

Fimpen:
-Ska du ha en bira till?
Burken:
-Lugna dej nu jag är så jäävla trött jag menar det här jävla utanförskapet är
som nåt jävvla epoxykarma och inte faan vet jag vad det är för jävvla
historia man bär omkring men jag är så jäävla less på mina jäävla storys
om att farsan söp och slogs och morsan var en vanlig jävvla morsa som gjorde
så gott hon kunde men inte faan tyckte hon att Wiborova va gott!!!
Fimpen:
-Sätt dej ner för faan...
Burken:
-Dom fråga mej på psyket inatt om jag kunde beskriva mej själv har du hört nåt
så jäävla dum? Vet du va jag sa? Fem bokstäver sa jag. Börjar på K. Dom såg ut
som fågelholkar när jag låna ena kärringens pennjävel och skrev K-L-O-A-K på
doran. Hajaru! Jag fråga om det var nån av dom som vuxit upp med en gubbjävel
som sköt hela nätterna och slet upp dom ur sängen så fort dom somnat för
att leta råtter i mörkret. Och inte faan fick man nåt annat än Mariekex till
middag, eller hur! Va faan är det man bär med sej för jävvla historia! Man kan för
faan inget annat än supa och knarka och hassla skrot och varer. Man kan för faan
inte lägga sej under köksbordet och grina som när man var liten och morsan slog sin jävla stekpanna i farsans huve och han skrek som faan och grannarna ringde ambulansen och han åkte till sjukan och sydde igen skiten och jag fattar faan inte att han överlevde, det såg ut som han vart ute i kriget en gång i månan för morsan
blev skogstokig när hon fick grejerna och då jävvlar fick han igen så han svimma
och sket på sig och hon bara klev över gubbjäveln och koka kaffe som om
inget hade hänt. Hajaru! Dom kolla på mej och visste faan inte va dom skulle säga
men det var faan ingen av dom som hade en farsa som sprängde kassaskåp och
slogs som en jävla isbjörn det kan jag lova. Inte faan hajar dom på psyket varför
en annan fortfarande ligger i en parkjävel och glor och försöker ta reda på va faan som hände, eller hur, men du hajar du har ju hört allting förut eller hur! Allting går
för faan bara runt som i en stor jävla mugg och den här slemmiga jävvla hårloskan som vi snurrar runt på håller ju för faan på att ta slut.
You tell us sa jag. Tellus. Tell us ah men inte faan hajar dom på psyket va faan det
betyder, eller hur. Dom springer för faan bara runt i sina ekorrhjul för att ha råd å
tjacka sågspån på Ikea till sina jävvla burar och försöka få med sej nåt å gnaga på
och torka sej i arslet med. Dom har för faan inte en jävla susning om att burarna har
galler ens en gång. Det är ju världens största tragedi för faan, hajaru! Och vi kånkar
runt en massa skit i avloppen och drömmer om å göra våran grej i underjorden.
Våran grej öh man blir faan mörkrädd mitt på dan, eller hur! Inte faan kan du och
jag få till nån komedi, sikten blir ju för faan bara sämre och sämre här nere. Håll
upp fläskkotletten framför jacken får du se. Hur faan ska du och jag hitta tillbaka
när det är så jävvla mycket skit överallt! Och inte faan är det mindre skit på andra sidan heller eller hur. Där borta svälter dom för faan ihjäl som pappersdockor i
långa rader. Vet du va dom fråga inatt! Dom fråga: hur mår du? Hajaru! Och vet du
va jag sa! Jag sa: har ni tid ett par jävvla år så ska jag nog faan tala om hur jag mår era jäävla idioter. Så sa jag. Jag sa: ser ni för faan inte att jag är ett stort jäävla sopberg som måste eldas upp! Öppna spangluggarna för faan sa jag men inte faan ser dom att en annan bara är ett stort jävla svart hål. Inte faan vet väl dom hur det funkar här ute. Ska vi råna en bankjävel och köpa mat åt hela jäävla tredje världen eller! Inte faan hjälper det. I morrn ligger det lika många till nånannanstans och svälter ihjäl. Klart det finns stålar men inte till oss. Och nog faan vet du lika bra
som jag vilka som sitter på leken, eller hur. Vilken jävvla rövarhistoria. Jaa jag
kanske e lite låg idag jag vet men nu rycker vi för faan upp oss. Nu är det du och
jag som går och klipper oss och skaffar jobb hahahahahaha!
Fimpen:
-Skräms inte för faan ska du ha en bira till?
Burken:
-Det är väl klart som faan jag ska ha en bira till...

En liten text
ur en bok
jag har skrivit.

Så här börjar det.

När jag kom till foten
av det gigantiska blå berget
stannade världen.

Ingenting rörde sig.
Inte en mygga en gång.

Allt stod absolut stilla
och där stod du
och där stod jag.

Vi stod mittemot varandra
och det var där
alltsammans började
en gång.

Det började med
att vi stod
alldeles stilla
mittemot varandra
vid foten av
ett blått berg
där världen stannat.

Du var stor
och jag liten
för övrigt
var vi likadana.

Vi var en och samma
men jag var mindre
och du större.

För övrigt var vi
likadana.

Jävligt kallt.
Och kallare
blev det.

Ingen sa något.
Jag längtade
norrut.

Jag var liten
och du stor.

Det var så det
började för
länge, länge sen...

Britt-Marie är ett fruntimmer med klös i blicken.
Det första du lägger märke till är brösten!
Och hennes sexiga mun.
Britt-Marie är väldigt kurvig med generösa läppar och ett stort leende.
Hon tycker det är snyggt med kläder som smiter åt.

Det är väl ingenting att skämmas för, att man ser bra ut! säger hon i
förbifarten när hon målar läpparna med en brun konturpenna.
Men visst, operationerna var inte gratis.
Men det har inte drabbat någon fattig, om man säger så, säger hon.

Britt-Marie är frissa med egen salong och ny hårfärg för det mesta.
Hon har knallröda naglar med små glittrande stjärnor, eller kattungar och
andra gosedjur som lyser som exotiska koraller i förorten.
Britt-Marie tycker om att synas, hon lägger ner mycket tid och pengar på sitt yttre.

Första gången du ser henne har hon säkert ett urläckert brett svart lackskärp om midjan, en gul åtsittande reajumper som matchar hennes snäva svarta korta kjol
med sprunn.

Herregud! Man ska väl kunna göra liiite annat än att betala hyran!

Hej din fula faan, säger hon varje morgon i spegeln.

Britt-Maries man Harry är grävmaskinist.
Han tycker att Britt-Marie är döfräsch.
Och det är han inte ensam om.

Du är så jävla fin så jag blir... titta här nu vad som hänt med tältpinnen!!!!
ropar han och siktar på Britt-Marie.
Sakta i backarna, säger Britt-Marie som vill måla sig ifred på mornarna
innan hon tar hand om Harrys godisstånd.

Kiosken är öppen! dundrar Harry när Britt-Marie ålar upp över sängkanten.
Men det skulle aldrig falla henne in att gå till kiosken utan att fixa fejan först.
Utan fejs ser man ju ut som om man vore uppgrävd! skojar hon när Harry nafsar henne på halsen.

Ett skott i råttan har ingen dött av! skrattar Harry stolt.
Britt-Marie är inte svår på det viset, som tur är!

Karlar kan ju vara såå enkelspåriga, säger Britt-Marie till kunden i schamponeringen
en timme senare när det där med sex kommer på tal.
Eller hur!
Dom tänker ju med tältpinnen, så är det ju bara.
Kunden nickar.
Ja gudars skymning! skrattar Britt-Marie och vänder på flaskan med hårbalsam.

Nu måste vi snart ha tiekaffe tjejer! skrattar hon och tuggar tuggummi, och
kokar kaffe, röker, pratar, dricker kaffe och äter en godbit samtidigt.

En gång fastnade två vältuggade Stimorol på Harrys, ja ni fattar, herregud
va jag skratta!
Britt-Marie är rivig och fräck.
Man får inte roligare än man gör sej, om man säger så, säger hon och fyller på
allas koppar.
Och man får ingenting gratis.
Så är det!
Men stackars Inger!
Herreguuuud!!!
Alltså det är ju inte sant!
Hur kunde han, va?
Med grannen, i så många år!
Alltså vissa ska man ju bara kastrera!
Nu ska vi se om slingorna är färdiga.
Guuu så snyggt!
Titta Barbro!
Exakt hennes färg va!
Du vet nu blir det rajtan tajtan ikväll
när gubben kommer hem!
Hon blev ju fem år yngre på en timme för sjutton!
Eller hur!

Britt-Marie säger rakt ut vad hon tycker.
Kan folk inte ta det får dom skylla sej själva.
Finns det nåt värre än tråkmånsar?

Sju år i folkskola och en praktikplats
på Salong Mirouge i Västertorp.
Sen var det klaart.
Och jobbet går väl an bara ryggen står pall.
Men sex är fan så mycket roligare!
Jamen det är ju SANT!
Men det är klart, äter man oxfilé sju dar i veckan så blir ju inte det heller så roligt
i längden.

Klockan sju är det dags att stänga butiken.
Britt-Marie har en figursydd svart nappakappa.
Det är inte korven man blir tjock av tjejer, kom ihåg det! Ses imorrn!

Britt-Marie svischar över torget mot Vivo och vinkar och småpratar med folk
i affären under tiden hon tänker ut kvällens middag.

Lövbiff med persiljesmör och pommes får det bli.
Lite aprikoskräm, kaffe, hundmat och oboy får hon med sig av bara farten.
Ses imorrn!

Britt-Marie njuter av granngubbens avslöjande blickar.
Du skulle må då va, tänker hon när hon hissar upp papperskassen
i famnen och svassar hemåt.

Hemma far Britt-Marie fram som en oljad blixt.
Lyft på arslet, vrålar hon för att överrösta dammsugaren.
Herre min skapare va det ser ut!

Ungarna reser sig motvilligt ur hörnsoffan.

Va surar ni för?
Om en kvart blir det middag (om ni orkar tugga själva förstås)!

Lägg av! väser tolvåringen som är på väg in i målbrottet.

Ni vet inte hur bra ni har det ni, ropar Britt-Marie!
Ni ska va glada att ni inte bor hos Jonas Gardell!

Ungarna är redan uppe på övervåningen när Britt-Marie grinar illa.

En farsa som snaskar kotte och en morsa som slickar mutta!
Nej fy för sören!

När Harry kommer in genom dörren är huset städat och maten står på bordet.

Britt-Marie ser glad ut.