Janne svär och använder många slangord och har sin
personlighet emot sig. Sviterna efter många års missbruk
har givit honom ticks, underkäken far i sidled då och då
och han fnyser oregelbundet ut luft genom näsborrarna.

Trots att hans föräldrar inte tagit hand om honom,
har han förlåtit dom, säger han.

Dom gjorde för fan så gott dom kunde! Och inte fan är jag
nån domare! Domherre! Dum herre! Nä nä nä! Om du vill döma
så gör det, men Walk a mile in my shoes så får vi se hur
kaxig du är sen! Du vet lidandet är en jävligt intressant
grej va, jag tror det var Buddha som sa att utan lidande
händer det inte ett piss. Det är ju för faan så vi
invecklas för att kunna utvecklas.

I missbrukarkretsarna där Janne vuxit upp förekommer en
massa manipulationer. Janne har lärt sig att spela på
känslorna. När han körde taxi en kort period gjorde han av
med kassan han körde in under kvällar och nätter. Han
skulle fika och tjacka en knatch och alltid var det nån
polare som behövde en femma också.
Fem gram alltså, det heter så.

När man skulle redovisa hade man ingenting kvar.
Åkaren blev förbannad men man hitta väl på nya stories
och fick ut en ny bil nästa kväll igen.
Va fan skulle man göra? En egen bulle gav en massa
fördelar. Man kunde köra runt polare, åka till langarna,
tända på och träffa brudar och sen köra några lass och få
in nya stålar. Ofta satte man inte ens på taxametern.
En gång var jag så jävla stenad att jag glömde att det satt
en gubbjävel i baksätet. Det var på Tranebergsbron.
Pink Floyd i stereon. Soft eftermiddagssol och takluckan öppen
och nya glajjer. Vilken jävla surrprajs!
Det sitter en gubbjävel där bak!
Och vart fan ska han?
Vare Vidängsvägen? fråga jag och kika i backspegeln.
Nej nej, säger gubbjäveln, Ekorrvägen, Stora Mossen! Hittar du dit!
Jajjemän, no problems!
Vilket jävla nummer?
Sen garva jag läppen av mig för jag satt och fantisera om
att gubbjäveln där bak såg ut som en ekorre.
Stora jävla nötter och rött hår hade han. Skulle plocka
kottar, tänker man och garvar som fan när man ser att
gubben håller i sin portfölj med båda framtassarna. Och
den långa ludna svansen mellan bena. Vilket drag!
Man har vart stenad som fan ibland.
Och fått sparken med för den delen. Ett antal gånger.
Men va fan, det kommer alltid nya tåg.
Det finns folk som inte gör nåt annat än tåg!