Janne blev beroende tidigt. Alkoholen blev lösningen på
alla hans problem. Det han inte vågade säga eller göra när
han var nykter, vågade han när han drack. När han var full
slapp han bry sig också. Slagen gjorde inte lika ont
heller och han vågade börja säga emot.
När han blev tretton, fjorton kom drogerna in i bilden.
Började med hasch, som alla andra och gick vidare med
tyngre grejer.

Det är som en upptrampad stig, det går av bara farten,
säger han. Man tillhör ett gäng och polarna blir liksom
ens nya familj. Man hjälper varandra. Man delar broderligt
så länge man har. Så är det! Sen blir det värre. Sen
kommer tjyvknepen och den som gör bort sig för mycket får
inte vara med och leka. Så är det. Men det finns olika
regler i olika gäng. Har man gjort bort sig i ett läger
finns det alltid ett annat där dom är mindre nogräknade.
Till slut ingår man i det lägsta jävla bottenskiktet som
finns. Man är för fan inte ens värd skiten under skorna.

Där är Janne när jag träffar honom. Helst vill han inte
berätta vilka fula saker han gjort, men ju mer jag lär
känna honom, desto öppnare blir han. Som det om Sigurd.

Sigurd bodde på Beckis på en avdelning för
förståndshandikappade. Men när dom stängde skiten åkte
Sigurd och alla andra dårar ut på gatan. Dom skulle klara
sej själva, sas det, men hur fan skulle det gå till? Dom
hade ju haft förmyndare hela sitt jävla liv. Först bodde
Sigurd i källarn, under Beckis! Jo, det är sant, han bodde
som en jävla råtta med sju andra psykfall. Sen fick han en
sån där kvart utan trösklar. När jag träffa han på
Odenplan virra han omkring bara. Jag tyckte synd om han
först, men det gick över det med ,som allt annat. Han hade
ju för fan över sju lakan varenda månad, i pension. Han
fick ut dom den artonde och dan efter var dom slut. Jag
handla tjack och tog lite provision kan man säga. Så är
det ju. Men det värsta kom när han blev torsk på pulver,
det är nåt med signalsubstanserna i hjärnan, du hajar! Han
blev lugn som faan och tyckte för mycket om det där
lugnet! Jag orka inte. Det känns taskigt, visst, men vad
ska man göra? Idag har jag ingen aning om var han är.