En av mina delpersonligheter
är antagligen en Hund...
Jag vet inte hur många jag har,
men förmodligen är det en
hel Ark därinne med olika
sorter...

Jag tycker det är skönt att ha Söndag som Vilodag.Idag har jag vilat ordentligt ända från klockan åttai morse när jag vaknade, till sådär tretiden. Då vardet dags att tvätta. Egentligen är det inte alls nåtproblem det här med att tvätta, så länge jag intetänker på det, utan bara gör det. Men så fort jagbörjar tänka på att tvättandet STÖR min vila, dåblir det irriterande. Idag försökte jag verkligen atttvätta utan att tänka. Och det är ju inte fråga omatt släpa byltet ner till Floden och stå där och gnooch sen kånka alltsammans hem igen. Vått!Det är bara några trappor ner till tvättstugan.Och det finns hiss. I stort sett bara att trycka på knappen.4 maskiner utan att tänka.Det gick bra.In i tumlare och torkskåp också, utan tankar.Och ner i väskorna, uppför trapporna till ochmed utan en tanke. Men där tog vilandet över.Frågan är nu om jag ska sluta tänka igen ochpacka in allt i klädskåp och garderob, ellerfortsätta vilandet...

... hela Planeten behöver hjälp!
... vad kan du och jag göra?

Det är lätt att tycka om djur.

Nu känner jag mig lugn, skön och mjuk,
precis som Dassle!

Jag har varit ute ur stan några dagar
och bara strosat och ätit god mat,
kopplat av och sovit gott, sådär gott
som man alltid sover på lugna platser
utan trafik och brus.

Jag fattar inte vad jag ska tillbaka hit
och göra? Det vore mycket enklare att
stanna därute i naturen for ever...
precis som Dassle!

Bara följa med skymningen hela
vägen rakt in i mörkret.
Och vakna när solen går upp
och inte bara TITTA utan VARA
gryningen och dagen och solen
och vinden...

Mmm, det är väl det som blir
nästa steg. Att leva utan att
komplicera saker och ting,
precis som Dassle (mitt husdjur
på bilden)...

Det fina med att ta ledigt några dagar, förutsatt att man idkar arbete i alldeles för hög grad förstås, kan vara att det blir ett utrymme för att möta sig själv; om det nu inte arbetas i en sån genre där just DET mötet är förutsättningen, ja grunden, för själva jobbet så att säga...
Tänks det efter, kan den här frågan diskuteras ur en massa olika synvinklar, som allting annat, stötas och blötas och vändas och vridas tills F-N kommer och avlöser... Om Han nu finns?. Eller är det en HON kanske?
Jag har nog alltid tänkt på Jävulen som en Hon och F-N, eller den andre, SA-AN, som en Han. Antagligen är dom androgyna, eller kanske bara ett par, tre meningslösa neutrum som vi kan lämna över till sina egna öden.
Vi har ju våra egna. eller?

Så här går det att hålla på, ett tag.
Tappa tråden, ta upp den igen - eller strunta i den...
Följa en ANNAN tråd en bit.
Hoppa vidare på ett NYTT spår.
Vända och vrida lite på det.
Tvärbromsa.
Börja om.
Plocka fram, lägga tillbaka, dra bort och lägga dit nåt igen.
Ju fler kontroversiella uttryck, och så kallade koloriter, i texten, desto färre läsare.
Ja det beror förstås på vilka kretsar man attraherar - eller stöter bort.
Inget allvarligt - bara trams...

Hur ser allvaret UT egentligen?
Trams vet man ju, men Allvar???
Är det högskoleutbildning, syntaxer och en låda poäng?
Eller är det arbetslöshet svordomar och ett halvt dussin hungriga barn?
Ja, det mesta varierar vitt och brett, som vanligt...

Nån kanske vill säga:
- Avgörande i alla frågor är relationen mellan Freud och Buddha...

Och du kanske vill svara:
- Haha... dom är ju Döda för länge sen!
Men du säger inget, det känns för pinsamt.
Tänk om den Andre kan nåt som du har missat!?!
För stor risk = Tystnad...
Eller?

Så där kan det hållas på och nuddas olika ämnen som kan vändas och vridas som tomater på en grill...

- Men du, det finns folk som slår ihjäl varandra för att dom inte TÅL några
andra åsikter än sina egna, visste du det?

Och du nickar.
Hur F-N skulle du INTE veta det? I en sån här värld går det lika fort att skicka ut nyheterna som att fälla bomberna...

Enkelt uttryckt, vad som skulle skrivas, rakt upp och ner från början,
är nog egentligen så här:

Jobbas det mycket är det kanon att Bara Vara då och då...

.. den förra omröstningen :
DET JAG LÄNGTAR ALLRA MEST EFTER
blev så här:

Mig själv
30 %
Någon annan som kan tycka om mig, istället för mig...
60 %
Ett hus
10 %
Ett djur
0 %
Ett husdjur
0

...logiskt sett låter det enklare att hitta
någon annan... som kan tycka om mig...
istället för mig... efersom jag är ensam...
men alla DOM DÄR är många många fler...
eller jag vet inte... vad tror ni, funkar det?