Det här med usla beteenden har varit på tapeten ett bra tag i mitt liv.

Det som hände när jag började fokusera på VEM JAG ÄR (bakom det
där fina resultatet av programmeringen som i stort sett inte har ett dugg
med mig att göra utan snarare är ett långkok av vad ANDRA anser att andra
ska, bör, måste, får och inte får etc...) var att i stort sett ALLA uselheter
började materialisera sig i min omgivning.

Högmodet dök upp på jobbet...
Svartsjukan pladdrade i telefon...
Och Tanklösheten körde över mig i mataffären...

Alla de andra - låg självkänsla, falsk stolthet, girighet, intolerans,
självömkan, oärlighet, SJÄLVCENTRERING med mera - kom som små
brev på posten dag efter dag med olika avsändare...

- Så HÄR ser det ut! viskade Livet.
- Så här fungerar programmeringen!
- Betrakta nu uselheterna i spegeln och bestäm dig för om du VILL ha dom eller inte!

När jag var på väg hem ikväll ramlade en rolig bild ner mellan öronen.

Jag såg mig själv som en Murkla, som en giftig godsak som helt enkelt
måste kokas - innan avnjutningen. I den upphettade ångan stiger det
destruktiva ut och kvar blir det Goda som både jag och andra kan njuta av.

Jag ler för mig själv.

Det är det där med att TÅLA sig själv.
Att vara God helt enkelt, som en saftig Murkla...