Sven-Gunnar tar fram sin plånbok och sätter sig i stolen och tar fram fotografierna på barnen och på sin fru. Det känns fint att ha dem där hemma. Över familjen Nordin vilar ingenting obehagligt eller onormalt och Sven-Gunnart beslutar sig för att inte tänka mer på vare sig den nya DNA-tekniken eller på döden. Han kan ändå ingenting göra åt saken. Han ler för sig själv när han istället tänker på att han fått pengar tillbaka på skatten och kan överraska Eva med en tur ut till Ikea på fredag när han ska ha sin lediga dag. Han håller upp hennes fotografi och ser för sin inre syn hur glad hon blir när han talar om att de kan köpa den där soffgruppen de sett i katalogen.
- Kontant du lilla stumpan! säger han högt och skrattar. Vilken julklapp! Och han ska bjuda på lunch också och berätta att de till och med har så det räcker till de där heltäckande mattorna hon så gärna vill ha i gillestugan.
-Gillestugan! Sven-Gunnar myser.
Eva kommer att bli glad som en lärka. Och han ska själv lägga in mattorna, för han är inte dum på det viset, det är bara det elektriska han inte är så haj på.
-Förbaskade elpanna! tänker han. Bara den inte äter upp alla skattepengarna nu så det varken blir soffor eller mattor. Han reser sig och går ut till pentryt och ser tusenlapparna fladdra iväg in i jourbussen. Om han skulle ta och slå en signal i alla fall? Bara för att höra om det är fixat? Han ser på klockan, nej, det är alldeles för sent. Eva har ett halvtidsjobb på Electrolux där hon packar dammsugarfilter tre dagar i veckan och hon ska upp tidigt. Han vill inte väcka henne om hon har somnat, hon behöver sova i lugn och ro. Eva är bra. Hon är flink och duktig och hennes lön är ett bra tillskott till hushållskassan, dessutom tycker Sven-Gunnar att det är viktigt för en fru att ha egna pengar att röra sig med. Han får ge sig till tåls tills i morgon bitti. Han häller upp ännu en kopp fisljummet kaffe och går tillbaka och sätter sig vid bordet i det lilla rummet innanför receptionen.

Sven-Gunnar Nordins liv är inte på något yttre vis underligt eller väcker misstänksamma funderingar. Han är relativt lyckligt gift, bråkar gör väl alla då och då, men han är inte otrogen och han super inte onormalt mycket heller. En grogg eller två kan det bli då och då under veckosluten som varenda normalt funtad människa, men full blir han inte ofta. Och om han nu blir full någon enstaka gång så är det inte hela världen. Han dricker i alla fall inte i veckorna. Han pratar kanske lite mer och dansar om han blir mer än salongsberusad, värre blir det inte. Han slåss inte och han betalar amorteringarna i tid. Han spelar inte bort några pengar på hästar på Solvalla eller på poker som en del andra. Han tänker på Jerka. Den där stöddiga Jerka som har råd att ta en förlust. Det har inte Sven-Gunnar. Sven-Gunnar Nordin ifrån Abrahamsberg utanför Stockholm är van vid att leva med ganska snäva marginaler. Som de flesta. Han är en normal medelsvensson och tillhör inte någon problemgrupp som ligger andra till last.
- Nej du jävvlar!
Och Eva är fin! Till och med Jerka tycker att hon har skitsnygga ben. Och hon är rarare och bra mycket mer omtänksam och huslig än Jerkas käring. Jo, det har han till och med erkänt. Lite grinig en gång i månaden men det är väl alla fruar. Hon är aldrig omöjlig. Det är nog det bästa med Eva. Sven-Gunnar är glad över att de kommer så bra överens på det stora hela. Och det är inte något större fel på honom heller egentligen. Utåt sett. Han är en hygglig karl som inte gör stort väsen av sig. Hygglig ekonomi och relativt väluppfostrade, hyggliga barn som i alla fall inte stjäl pengar i Evas handväska eller ber Sven-Gunnar dra åt helvete. Och ingen av dem håller till nere i City eller knarkar vilket Sven-Gunnar är tacksam över. Var och varannan unge röker ju hasch nu för tiden. Men inte Jonas och Erika. Så länge de inte kommer hem och snackar om blommorna i Stadsparken är allt frid och fröjd ...

De flesta bläckfiskhonor lägger sina ägg på havets botten
och lämnar de där åt sitt öde. Men Gonatus Onyx honorna
i djuphaven utanför Kalifornien har helt egna vanor.

Honan lägger mellan två-tretusen ägg som hon bär med sig
i den stora bläckfiskbabysäcken. Sedan sköter hon om äggen i
9 månader tills de kläcks.

Under hela den här tiden blockerar babysäcken mammans mun
så att hon inte kan äta. Och när äggen kläckts och säcken är tom
är mamma Gonatus så mager att hon dör...

Undrar vad pappa Gonatus har för sig under den här tiden?

Mark Lynas har skrivit ett intressant bok om våra kllimatförändringar...