Sven-Gunnar Nordin är tillbaka, skönt!
Nu kan vi fortsätta med hans porträtt.
Han försöker dölja något, men det är
på väg ut i ljuset nu och snart får vi
veta vad det rör sig om ...

Sven-Gunnar tycker om att vara frikostig och han har märkt att han sover mycket bättre om nätterna de dagar han varit generös. Han har troligtvis ärvt det där draget av sin far som var handelsresande och ofta tog med sig presenter hem till Sven-Gunnar när han var liten. Inga fyra grejer, småsaker mest, men i alla fall. Nu är han död och Sven-Gunnar funderar inte så mycket på det; livet har sin gilla gång, man föds och man dör och sedan är det inget mer med det.
Sven-Gunnar funderar på vad han ska köpa till sin dotter som fyller tolv år dagen före julafton och har hästar på hjärnan. Sven-Gunnar har aldrig begripit sig på hästar, och om sanningen ska fram är han lite rädd för dem; innerst inne, men det säger han aldrig rent ut. Hur skulle det låta? Nej rädslan behåller han för sig själv. När saken kommer på tal säger han att han helt enkelt inte gillar hästar. Det låter bättre. Alla kan ju inte gilla hästar. Men ridbyxor ska han köpa, svindyra ridbyxor som går lös på lika mycket som Jonas fotbollsskor. Det blir rättvist och bra. Rättvist ska det vara. Sven-Gunnar vill inte ha en massa bråk om orättvisor på julafton; inte på födelsedagarna eller på någon av de andra dagarna heller för den delen. Orättvisan är det största felet i världen, brukar han säga. Det är den som skapar krig och elände.
Sven-Gunnar trummar med fingrarna mot bordsskivan och försöker stå emot rastlösheten som långsamt kommer krypande. Med en snabb titt på hans liv går det som sagt inte att upptäcka någonting oroväckande, de flesta anser att Sven-Gunnar är en hederlig karl som gör rätt för sig och tar sitt ansvar. Lite tråkig kanske, men han är i alla fall för jämlikhet mellan könen ...

Här gäller det att färdas fram med försiktighet mellan olika förklaringsmodeller och nivåer och komma ihåg att hålla ögonen öppna för uppenbara faktorer - jag talar om David Eberhards bok "I trygghetsnarkomanernas land". Onekligen intressant läsning
om Sverige och det nationella paniksyndromet; hur ser det ut i ett historiskt och kulturellt perspektiv egentligen? Det kanske inte går att hitta någon bra förklaring på varför ett helt land beter sig på ett speciellt sätt, men doktor Eberhards försök går ut på att den psykiatriska diagnosen paniksyndrom (vilket bla leder till att det tex är svårt att åka tunnelbana/buss, gå ut och handla, köra bil etc) har smittat ner hela Sverige, som alltså drabbats nationellt. Detta, menar Farbror doktorn, har sin grund i att Staten under flera år har omyndigförklarat sina medborgare och skapat en befolkning som vant sig vid att systemet tar hand om oss.

Hindrar Pappa och Mamma Staten sina barn ifrån att bli vuxna och ta eget ansvar genom att envist fortsätta att sätta upp omyndigförklarande regler?

Betalar de ut för lite månadspengar till alldeles för många vilket resulterar i ett fortsatt beroende som håller oss kvar på amningsstadiet?

Måste vi snutta lite på Mamma för att överleva?

Och måste vi vara snälla och lydiga för att Pappa inte ska bli arg och bestraffa oss?

Hur rädda är vi för Mamma och Pappa Staten egentligen?

Baksidorna av omyndigförklaringen, menar doktor E, är också att riskerna för det som verkligen är farligt tonas ned och istället ligger fokus kvar på cykelhjälmar, bilbälten och annat trams ...

Har vi tappat propotionerna när det gäller enskilt och civilt kurage???
Ja, inte du kanske, men jag; och inte ni naturligtvis, men dom där borta ...

I trygghetsnarkomanernas land

Recensioner - lånade av Adlibris:

"Det är en nyttig och omtumlande bok. Läs den!"
Kvällsposten

Läsvärd bok!
David Eberhard har en mycket skön vinkel på ett växande i-landsproblem som väldigt få uppmärksammar. En bok som verkligen får tankarna att börja snurra.
Läs den!
av Kristofer, 2007-01-02

Rörigt
Boken blev en besvikelse. Den påminner mest om ett kåseri som aldrig tar slut. Den är skriven av en person som saknar talang som författare.
När författaren började förklara svensk trygghetsnatkomani med en psykoanalytisk konspiration som genomsyrar allt och alla så tröttnade jag och la i från mig boken.
av Mill, 2006-11-20

Nyttig läsning!
Det här är en fantastisk bok, som jag nu kommer att trycka i handen på alla mina vänner och bekanta. Jag hoppas verkligen att begreppet "trygghetsnarkomaner" blir lika känt och omdiskuterat som curlingföräldrar för ett par år sedan.
av Maria, 2006-09-10

Debattartikel i DN

Jag tog bort den här för ett tag sedan
när den plötsligt blev stillbild
men nu funkar den igen!

Herre, gör mig till ett redskap för din fred.
Låt mig bringa kärlek där hatet råder.
Låt mig bringa förståelse där orätt har begåtts.
Låt mig skapa endräkt där tvedräkt råder.
Låt mig bringa sanning där villfarelse råder.
Låt mig bringa tro där tvivlet råder.
Låt mig bringa hopp där misströstan råder.
Låt mig bringa ljus där mörker råder.
Låt mig bringa glädje där sorgen råder.

O, Mästare, låt mig inte så mycket
söka att bli tröstad som att trösta,
inte så mycket söka att bli förstådd som att förstå,
inte så mycket söka att bli älskad som att älska.

Ty det är genom att ge som man får.
Det är genom att glömma sig själv
som man finner sig själv.
Det är genom att förlåta som man blir förlåten.
Det är genom att dö som man uppstår
till det eviga livet.

Fransciskus av Asissi

Så här ser det ut i senaste omröstningen:

Vad tycker du, kan Carl Bildt sitta kvar som utrikesminister?
Nej, ta bort honom.nu!
0 %
Yepp, Calle ska vi ha!
0 %
Bryr mig inte.
0 %
Totalt har 0 personer röstat.
Omröstningen startade 2007-01-19 00:30

För er som vill rösta men inte vet vem han är:
susning.nu

Har sökt honom hela dagen.
Han var inte hemma och inte på jobbet.
Fick tag i Jerka till slut.
Sven-Gunnar är på semester.

Fortsättning följer så snart han är hemma igen ...

Jag har ofta funderat på vad det skulle bli för skillnad i världen, om alla tidningar bytte från negativa till positiva löpsedlar med Goda Nyheter.

Istället för MAMMA MÖRDAD I TVÄTTSTUGAN kunde löpen berätta om alla dessa underbara händelser som sker runt om oss dagligen; ni vet sånt där vi berättar för varandra när vi sitter runt lägereldarna på kvällarna och tittar på stjärnorna och håller varandra i händerna ...=)

Här är en typisk lägereldshistoria som jag fick med Unicefs nyhetsbrev idag.

"Den spanska fotbollsklubben FC Barcelona har aldrig i sin 107-åriga historia haft reklam på sina matchtröjor. 2006 bestämde de sig för att sätta UNICEFs logga på bröstet – och dessutom betala för att göra det. Under en femårsperiod stödjer de UNICEFs arbete för barn världen över med 14 miljoner kronor.

Första året går pengarna till ett hiv/aidsprojekt i Swaziland i södra Afrika. Pengarna ska bl.a användas till att ge bromsmediciner till hiv-smittade barn, förhindra att gravida hiv-smittade mammor överför smittan till sina barn och att hjälpa barn som blivit föräldralösa på grund av aids".

Det här var väl inte tänkbart för några år sedan, men nu betalar alltså killarna för att göra reklam på tröjorna istället för att ta betalt.

Hörde också att Henke Larsson ringt upp ett holländskt callcenterföretag, Annie Connect som börjat erablera sig i Sverige. Han gillade deras affärsfilosofi och ville bli en av Sveriges ambassadörer för Postkodlotteriet där 40% av pengarna går till  Bris, Rädda Barnen, Världsnaturfonden, Barncancerfonden och Svenska Sjäröddningssällskapet, 40% till vinnarna och 20% till administration.

När jag ringde kundtjänst för att gå med tänkte jag Wow! I vilket annat lotteri är alla vinnare?

TÄNK vilken skillnad det blir när vi verkligen inser att det där med vi och dom är en av de illusioner som skapat det största lidandet i världen...

KÄNN känslan - det går åt rätt håll! Det finns så det räcker åt alla!
Pengarna rullar dit dom ska nu, det går bra nu ... Yeah!

AGERA mera - om alla ger en tråd får den som är naken en skjorta...