Sven-Gunnar attraherades av känslan att vara osynligt delaktig i främmande människors förehavanden. Svårförklarigt förvisso men absolut oskyldigt. Och lusten styrdes inte av någon dold drift att tillfredsställa sig själv. Visst hade han sett en del snusk genom åren, men när det inträffat drog han sig snabbt tillbaka. Han minns inte när det hände, men en dag insåg han plötsligt att det lustfyllda smygandet och tittandet hade blivit ett beroende. Och nu när han satt där med det halvfulla kexpaketet och två muffins framför sig, insåg han att det var ett faktum. Han kunde inte bortse ifrån att det krävdes en stark vilja för att kämpa emot välbehaget som hägrade. Men Sven-Gunnar hade ingen aning om varifrån han skulle hämta en sådan kraft. Det enda han kunde tänka på var En sista gång - som ett farväl till en gammal, kär vänskap. Kunde det vara så farligt? Allt han skulle behöva göra var att gå uppför trappan ... Attraktionen spred sig ut i nervsystemet och suget var redan på väg ut i fötterna. Och det skadade ju ingen egentligen ... Dessutom skulle ingen få veta något. Sven-Gunnar hade hittills aldrig blivit ertappad så skämmas behövde han verkligen inte. Ingen mer än han själv kände till sanningen i den här delikata frågan. Han funderade vidare i de oskyldiga banorna och blev lättad när han kom fram till att det egentligen bara var en oförarglig lek; ett barnsligt sätt att fördriva tiden. Och det viktiga var att ingen kom till skada.... Han hade som sagt aldrig gjort någon illa och krasst sett var det inte något allvarligt problem ... Det fanns mycket värre saker ... Han vickade på tårna och la ena benet över det andra och började röra foten i cirklar. När han tänkte att han i jämförelse med många andra faktiskt var fullständigt normal, rörde han foten medsols, och när han insåg att det redan gått för långt, rörde han foten åt andra hållet. Så höll han på en bra stund ända tills han rätade på sig, rättade till skjortkragen och drog in magen. Nu kunde han inte stoppa sig längre. Han började med att snygga till på bordet, ställde kexpaketet bredvid askkoppen och såg till att de stod i en rät linje bredvid varandra. På ytan fanns det ingenting att klaga på, men inte heller den här natten skulle Sven-Gunnar kunna motstå den starka passionen. I ett sista tafatt försök stoppade han ner skjortan ännu omsorgsfullare innan han kapitulerade. Och nu tycktes fötterna gå av sig själva.
Bara en liten runda då, tänkte han och sneglade upp mot andra våningen ...

Del I och framåt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu gäller det att damma av sig vintermörkret och ta ett steg ut; ut i Ljuset, närma sig Solen. Och en dag i taget (det viktigaste först, som vanligt) kommer vi att närma oss det vi längtar efter och vill; det kanske inte kommer på en gång, som e...

    Idag läste jag en artikel från The Telegraph på Shoebat.com. Obama säger att han vill hindra de allierade ifrån att slåss mot ISIS. Men de allierade svarar: “We Will Fight ISIS Alone Without Obama’s Support” ... Och Obama s...

  Your work is going to fill a large part of your life, and the only way to be truly satisfied is to do what you believe is great work. And the only way to do great work is to truly love what you do. - Steve Jobs...

NU är den här!

  Nu var länge sen jag skrev här i bloggen igen.  Idag kände jag ett litet behov av att dela med mig. Det händer ju så mycket hela tiden! Och visst går tiden fort, om den nu finns? Det känns som om tiden krympt till 15-16 timmar per dygn! ...