När Sven-Gunnar Nordin accepterat att han strax skulle få ge sig hän, tog han ett nytt beslut. Visserligen låg det en bit framåt i tiden men han bestämde sig dock. Det fick bli ett nyårslöfte helt enkelt! En sista gång och sedan aldrig mer! Han andades ut och kände sig tillfreds. Plötsligt blev det fullt legitimt att ta en sista titt. Han skulle ju sluta. Och han hade dessutom bestämt sig.
Han tog fram ficklampan ur skrivbordslådan och gick ut till förrådet, där stannade han framför linneskåpet och trummade med fingertopparna på dörren som för att invänta styrkan att avstyra det hela i sista sekunden. Förra året lyckades han sluta röka och året dessförinnan bestämde han sig för att börja motionera regelbundet. En sak som i och för sig inte höll så länge, men han försökte i alla fall. Tre kilo. Och på ickerökningen sparade han in en helvetes massa pengar med tanke på att han var uppe i över ett paket per dygn i slutet. Men att sluta med det hemliga, oföragliga lilla nattnöjet, vad skulle det tjäna till? Inga tusenlappar om året i alla fall, och hälsan skulle definitivt inte påverkas, i alla fall inte till det bättre. Det skulle bara leda till ännu större tristess och tiden skulle gå långsammare. Mycket långsammare! Och vad skulle han göra i stället? Han kunde förstås lära sig ett nytt språk - eller bättra på engelskan, det skulle han ha glädje av så mycket utlänningar som han träffade. En Lingaphonekurs, tänkte Sven-Gunnar när han satte nyckeln i låset. Han kanske skulle köpa sig en engelskakurs i julklapp! Eller varför skulle han kasta ut pengar på det egentligen när det gick lika bra utan. Han hade sin lilla ordbok, det fick räcka.
Plötsligt ryckte han till och vände sig hastigt om som om han förväntade sig att någon skulle stå bakom hans rygg och säga Ja du Sven-Gunnar, tänk om någon visste vad du sysslar med här på nätterna. Jerka till exempel! Vad tror du han skulle säga? Sven-Gunnar rös och fingrade på den lilla fotbollen på nyckelringen. Skulle han avge ett löfte nu på en gång?
- Aldrig mer! sa han högt för sig själv och skämdes lite innerst inne. Men bara innerst inne och bara när han tänkte på att en kille som Jerka skulle få veta vad han höll på med. Och Herre Gud, Barnen hur skulle de reagera? Det hade han aldrig tänkt på. Sven-Gunnar böjde sig ner och knöt omsorgsfullt skosnöret på vänsterskon. Det blev en hård knut och en prydlig rosett innan han reste sig igen och la båda handflatorna mot skåpsdörren. Teak, tänkte han för att distrahera sig en smula. Men tankarna lämnade honom ingen ro. Killarna i fotbollslaget, vad skulle de säga?
Jaså du Jonas, din farsa ... Nej för satan! Han kunde inte fortsätta så här. Nu fick det jävlar anamma bli sista gången. Det blev alldeles för obehagligt med de skenande tankebanorna. Jonas farsa mosad och Jonas mobbad. Sven-Gunnar smakade på orden innan han vred om nyckeln i låset. Det välkända klicket infann sig på en gång. Klick, och saken var klar. Han ställde sig på tå och flyttade lite närmare innan han stack in armen bakom en av handdukshögarna och plockade fram sin gröna bok. Han låste snabbt och stoppade nycklarna i fickan och gick visslande ut i receptionen och ställde sig bakom disken. Kassabok stod det på den vita etiketten på framsidan ...

Del I och framåt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu gäller det att damma av sig vintermörkret och ta ett steg ut; ut i Ljuset, närma sig Solen. Och en dag i taget (det viktigaste först, som vanligt) kommer vi att närma oss det vi längtar efter och vill; det kanske inte kommer på en gång, som e...

    Idag läste jag en artikel från The Telegraph på Shoebat.com. Obama säger att han vill hindra de allierade ifrån att slåss mot ISIS. Men de allierade svarar: “We Will Fight ISIS Alone Without Obama’s Support” ... Och Obama s...

  Your work is going to fill a large part of your life, and the only way to be truly satisfied is to do what you believe is great work. And the only way to do great work is to truly love what you do. - Steve Jobs...

NU är den här!

  Nu var länge sen jag skrev här i bloggen igen.  Idag kände jag ett litet behov av att dela med mig. Det händer ju så mycket hela tiden! Och visst går tiden fort, om den nu finns? Det känns som om tiden krympt till 15-16 timmar per dygn! ...