Fick en artikel med rubriken: Vi är alla medberoende och möjliggörare.

Ja, tänkte jag, när det kommer till kritan så handlar det ju faktiskt om hur var och en agerar - Vad gör du själv? tänkte jag och skickar frågan vidare...

Artikeln:

Vi är alla medberoende och möjliggörare.

Man lär så länge man lever. Visst hade jag hört talas om medberoende, framförallt när det gäller alkoholmissbruk. Men det var ändå vid just en sådan föreläsning jag fick en aha-upplevelse. Vi är ju alla mer eller mindre medberoende. I betydligt fler avseenden och sammanhang än vi själva tror.

Möjliggörare är ett annat ord. Vi gör det möjligt för andra att upprätthålla dåliga vanor, missbruk av olika slag eller andra destruktiva beteenden. Vi möjliggör förstås också det kreativa, det goda och glada, men just nu vill jag lyfta fram avigsidan.

Medberoende blir man när man inte sätter stopp. Martin Luther King talade om "de goda människornas tystnad" där likgiltigheten finns. Det personliga ansvaret.

Men hur lätt är det? Risken är stor att folk blir arga och avståndstagande, att man själv får dåligt samvete och skuldkänslor för att man lagt sig i.

"Skjut budbäraren" är en vanlig reaktion för den som försöker tala klartext. Det är lättare att flytta fokus och istället peka ut budbäraren som syndabock och problem. Ingen blir hjälpt av att man underhåller ett destruktivt beteende. Det är en sak att stödja och lindra, men hur många lyssnar inte dagligen till ältande personer istället för att säga "du bör söka professionell hjälp om du skall komma vidare". Men man vågar inte och vill vara snäll och dräneras själv på all kraft. Av missriktad hänsyn förlänger man lidandet, både för sig själv och den behövande.

Den som köper hem mat till matmissbrukaren, skaffar porr till sexmissbrukaren, lånar pengar till spelmissbrukaren eller är en ja-sägare i största allmänhet, är delaktig. I stället för att bromsa och sätta stopp så upprätthåller möjliggöraren ett destruktivt beteende. Ansvaret för att lösa sina problem har den drabbade förstås själv. Ingen kan besluta eller göra viktiga val åt någon annan.

Diktatorer och andra makthavare har ofta ja-sägare omkring sig. Annars skulle de inte kunna sitta kvar på sina poster. Men möjliggörare finns också på arbetsplatser, i föreningar och i vänskapskretsar.

Fast det är lätt att reflektera i teorin. I praktiken är det betydligt svårare. När jag såg folket i Burma gå ut och protestera trots vapenhot, så undrar jag hur modig jag själv skulle vara i samma situation. Att ha åsikter i en krönika är lätt. Att ta ställning när det verkligen gäller är en helt annan sak.

Inte behöver vi befinna oss i Burma för att inse hur undfallande vi är. Vi som inte vågar ingripa på hemmaplan och inte ens vågar säga ifrån när folk nästan cyklar omkull oss på gågator och trottoarer.

Monica Dahlström-Lannes

skribent och före detta polis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu gäller det att damma av sig vintermörkret och ta ett steg ut; ut i Ljuset, närma sig Solen. Och en dag i taget (det viktigaste först, som vanligt) kommer vi att närma oss det vi längtar efter och vill; det kanske inte kommer på en gång, som e...

    Idag läste jag en artikel från The Telegraph på Shoebat.com. Obama säger att han vill hindra de allierade ifrån att slåss mot ISIS. Men de allierade svarar: “We Will Fight ISIS Alone Without Obama’s Support” ... Och Obama s...

  Your work is going to fill a large part of your life, and the only way to be truly satisfied is to do what you believe is great work. And the only way to do great work is to truly love what you do. - Steve Jobs...

NU är den här!

  Nu var länge sen jag skrev här i bloggen igen.  Idag kände jag ett litet behov av att dela med mig. Det händer ju så mycket hela tiden! Och visst går tiden fort, om den nu finns? Det känns som om tiden krympt till 15-16 timmar per dygn! ...