Direktlänk till inlägg 29 februari 2008

Vems liv är det det handlar om...

Av klara - 29 februari 2008 12:33

Här är en Dokumentation från Vänsterpartiets hearing om vårdnad, boende och umgänge från den 29 april 2005 i Riksdagens förstakammarsal.

Det är faktiskt mitt liv det handlar om!


Innehållsförteckning

3 ”Utdrag ur FN:s konvention om barnets rättigheter” och ”Brev till Dig från en tioårig pojke”

4 ”Det är faktiskt mitt liv det handlar om” – en inledning

3 ”Utdrag ur FN:s konvention om barnets rättigheter” och ”Brev till Dig från en tioårig pojke”

4 ”Det är faktiskt mitt liv det handlar om” – en inledning

7 ”I bästa fall kvalificerade gissningar” – intervju med Francesca Östberg

13 ”Den man älskar, den aktar man”

18 ”Utredare på många stolar”

21 ”Våra barn kan inte vänta längre”

24 ”Det är inne att skära sig”

26 ”Nu ska vi inte se bakåt utan framåt! Hur ser du på umgänget?”

32 ”Tyvärr fungerade inte mikrofonen just då” – brev till Thomas Bodström

34 ”Socialtjänsten röjde den hemliga adressen – två gånger”

38 ”Med morfar som gärningsman”

40 ”Jamen, han sa ju att han är pappan!”

48 ”Diagnos: Vårdnadstvist”

50 ”Ja, det vet man ju hur kvinnor överdriver”, sa polisen

53 ”Snygg pappa = bra vårdnadshavare”

59 ”Ni kan dra åt helvete, allihop!”

61 ”Sluta att vara rädda för USA!”

66 ”Jag skäms för att vara socialsekreterare!”

69 ”När allting fungerar som det ska”

70 ”Hej, du som bestämmer!”

72 ”Då får barnen skrynkligt hjärta” – dikt av en nioårig flicka

73 Avslutande paneldebatt – ett referat

87 Samlade kommentarer till dokumentationen, av Mats Klockljung

Förord
Nerför mina kinder, rinner era tårar…
Barnets bästa - lagstiftningen och dess tillämpning har misslyckats.

Det började egentligen för länge sedan, då jag 1989 skulle genomföra ett teaterprojekt om övergrepp mot barn. Ett förebyggande arbete som skulle ge barnen stärkt självkänsla och ett stort självförtroende. Att lära känna sig själv, våga känna och våga säga ifrån, ja eller nej. Elevvårdsteamet i kommunen kunde inte ställa sig bakom projektet eftersom de inte kunde garantera att alla barn som behövde hjälp, skulle få det. En av skolpsykologerna frågade ”Vad händer om det visar sig att så många barn far illa och vi inte har resurser att ta hand om dem?”


Än idag reagerar hela mitt inre på att de som skulle skydda och hjälpa barnen, i synnerhet de barn som utsattes för övergrepp, tog sina händer ifrån dem med motivet att det skulle bli en för stor börda för dem.

Idag har jag som lagstiftare, sedan 1998, fått erfara att lagstiftningen och dess intentioner är en sak och att hur lagarna sedan tillämpas en helt annan.


Vem i hela friden kunde ana att domstolar och socialtjänst skulle strunta i att göra riskbedömningar när misstankar om övergrepp gjorts gällande?


I synnerhet när hela föräldrabalken vilar på grunden om barnets bästa. Eller att domstolar och socialtjänst gång på gång skulle använda varenda misstanke om övergrepp emot den förälder som uttalat misstankarna.


Det var ju inte meningen att barnen skulle hamna utanför i den konflikt som handlade om dem eller att barnen allt för sällan själva skulle få komma till tals.

Sedan några år tillbaka har jag lett en fördjupningsstudie i familjerätt just för att kunna få fördjupad kunskap om hur lagstiftningen fungerar. Hur lagarna upplevs och framförallt hur de tillämpas och varför. Förutom att på olika platser i landet besöka socialtjänsten, familjerättsteam, socialnämnder, länsstyrelser och följa domstolsförhandlingar etc. ville jag fördjupa mig i några enskilda fallstudier. Jag ville se ett ärendes gång; hur det började och hur det slutade. Och varför det blev som det blev. Att från dem lagstiftningen berör få en inblick i hur lagarna fungerar. Att studera familjerättslagstiftningens tillämpning, har varit att ge sig ut på minerad mark. Jag har blivit motarbetad bl.a i riksdagen av en högt uppsatt tjänsteman och ledamöter, av en JO-anmäld domare som såg till att jag hängdes ut i media för mitt engagemang m.fl Domaren blev för övrigt prickad av JO. Men skam den som ger sig! Jag gav inte upp. Detta är ett resultat i min kunskapstörst.

Det har varit nedslående.


Jag visste att det var många människor som for illa, i synnerhet många barn, men inte att de aldrig skulle ta slut.


Jag och min politiska sekreterare och tillika jurist, Anastasia Swärd Lindblom har nästan dagligen blivit kontaktade av förtvivlade föräldrar och anhöriga som medvetandegjort oss om sin situation och delgett oss sina erfarenheter. Självfallet är det frustrerande att inte omedelbart kunna rycka ut och ställa allt till rätta. Att de två fallstudierna blev en hel hög visar kanske ytterligare på hur fel det har gått med lagstiftning som haft till syfte att värna barnets bästa.

Att lyssna på livslevande människor som själva, utan ombud, får berätta om sin situation och dela med sig av sina svåra erfarenheter är viktigt. I alla fall om man vill ha en förståelse för vad gällande lagstiftning används till och på vilket sätt våra olika myndigheter hanterar och bemöter barn, kvinnor och män i vårdnadskonflikter.


Det var därför självklart för mig att arrangera en hearing i riksdagen där människor själva skulle få komma till tals. Inom politiken kan det ibland bli för mycket av att någon annan för talan åt andra och att dessa andra aldrig själva får komma till tals.


Det som var påtagligt under hearingen men som även är återkommande i de flesta fall jag fått inblick i är den enorma bristen vad gäller människors rättsäkerhet. I alltför många fall så handlar det om kvalitén och kompetensen hos de tjänstemän och politiker som har att utreda eller besluta.


Flertalet av de vi mött har vittnat om katastrofalt dåligt bemötande och allt för ofta har personerna även utsatts för direkta kränkningar av den personal som ska ge stöd och hjälp. Helt oacceptabelt! Självfallet finns även de som blivit respekterade och även fått hjälp.

Och barnen då?

Alla dessa barn som aldrig får komma till tals trots att det är dem själva det hela handlar om...


Läs vidare på:

http://www.vansterpartiet.se/content/view/1395/252/" title="http://top.js.OpenExtLink(window,event,this)">http://www.vansterpartiet.se/content/view/1395/252/" target="_blank">top.js.OpenExtLink(window,event,this)">http://www.vansterpartiet.se/content/view/1395/252/


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av klara - 12 mars 2016 10:35


  Nu gäller det att damma av sig vintermörkret och ta ett steg ut; ut i Ljuset, närma sig Solen. Och en dag i taget (det viktigaste först, som vanligt) kommer vi att närma oss det vi längtar efter och vill; det kanske inte kommer på en gång, som e...

Av klara - 17 oktober 2015 21:43


    Idag läste jag en artikel från The Telegraph på Shoebat.com. Obama säger att han vill hindra de allierade ifrån att slåss mot ISIS. Men de allierade svarar: “We Will Fight ISIS Alone Without Obama’s Support” ... Och Obama s...

Av klara - 2 februari 2013 00:24


  Your work is going to fill a large part of your life, and the only way to be truly satisfied is to do what you believe is great work. And the only way to do great work is to truly love what you do. - Steve Jobs...

Av klara - 2 februari 2013 00:19

NU är den här!

Av klara - 1 februari 2013 20:25


  Nu var länge sen jag skrev här i bloggen igen.  Idag kände jag ett litet behov av att dela med mig. Det händer ju så mycket hela tiden! Och visst går tiden fort, om den nu finns? Det känns som om tiden krympt till 15-16 timmar per dygn! ...

klara...

på besök...

Fråga mig

1 besvarad fråga

GÄSTBOK*******

Kategorier...

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2008 >>>

Nya inlägg...

Gamla inlägg...

Vad tycker du...

Var vill du helst bo?
 I en Stad
 Nära Naturen
 På en Ö
 På en Annan Planet...

Arkiv...

Länkar...

RSS

Sabotera Spam - Klicka Här

Dagens Ord...

Pop

Populära bloggar

Skapa flashcards