1967 kom Roy Andersson in på DI. 68 gjorde han dokumentären Den Vita Sporten om Davis-Cup matchen i Båstad mellan Rhodesia och Sverige.

69 debuterade han 26 år gammal med långfilmen En Kärlekshistoria - med Rolf Sohlman och Ann-Sofi Kylin och fick det som ibland kallas ”sitt genombrott”. Hans nästa film, Giliap, kom 74 men blev inte lika rosad som hans fKärlekshistoria. Giliap är en man (spelad av Thommy Berggren) som kommer till ett hotell för att börja jobba som servitör. Det är bara tänkt att vara en kortare tid eftersom han har planer på att gå till sjöss.

På hotellet träffar Giliap bland andra servitrisen Anna (Mona Seilitz).

De är mycket ensamma...

Efter Giliap började Roy Andersson göra reklamfilm som väldigt uppmärksammad på grund av hans unika bildsinne. 81 grundade han Studio 24 (ett oberoende filmbolag och en en studio i Stockholm) där han arbetade med reklamfilm parallelt med ett spelfilmsmanus i många år.
2000 kom Sånger från andra våningen som fick flera Gulbaggar och juryns pris under festivalen i Cannes. Året efter blev Roy Andersson utnämnd till Hedersdoktor vid Göteborgs Universitet och förra året kom hans senaste film Du Levande som bland annat nominerats till Oscarsgalan.

”Precis som i reklamfilmerna och i Sånger från andra våningen fylls Du levande med gråbleka, glåmiga och olyckliga karaktärer som törstar efter gemenskap i stramt stiliserad retroscenografi” skrev DN i samband med premiären i Cannes. Filmen utgår från ett Goethe-citat som handlar om att ta vara på livet innan dödsfloden Lethes "iskalla våg slickar din flyende fot".

I Du levande som är 1 timme och 35 minnuter lång, möter vi den alkoholiserade kvinnan, lärarinnan, de unga älskande och många andra i glädje och sorg, utsatthet och besvikelser och vi får en inblick i hur de gör för att bli bekräftade och älskade.
Elisabet Helander Jan Vikbladh, Jörgen Nohall Björn Englund Jessika Lundberg och Leif Larsson medverkar.

I september 2007 skrev Göteborgsposten att ”Roy Anderssons nya film är hysteriskt rolig och absurd. I många scener kan man riktigt höra regissören skratta sig sönder och samman. Bastuban återkommer liksom flera av rollfigurerna, men med tiden mörknar bilden. Allt är inte bara bastubehumor och slapstickkomik i Roy Andersson-land.

Det är synd om människorna, skrev Strindberg vid förra sekelskiftet, men Roy Andersson tycker inte synd om oss, han vill snarare att vi ska skärpa till oss och och ta ansvar. Och för att få oss att reagera håller han upp en spegel som visar oss i all vår ömklighet.”

I Expressen under samma tid skrev Bernt Eklund att Du levande liknar Sånger från andra våningen, till att börja med. Men efter hand upptäcker han att ”Tonen är en annan, kulörerna ljusare, humorn varmare – tradjazz och ”Jag har drömt om en stad”, skriver han. "De vardagsgrå människorna är måhända lika patetiska men ses med större överseende, större kärlek.”

Någon skrev att Roy Andersson skildrar existentiell ångest med en kärleksfull glimt i ögat, och att hans verk saknar motstycke i svensk film.

Någon som sett den?

Bilden är lånad från DN