"En enda solstråle är nog för att driva bort många skuggor..."- Franciskus 

Ett försiktigt litet pass nu på morgonen talade om att min vänsterhand behöver mer vila... Jag får göra lite läsjobb idag istället för att halta fram med högerhanden framför datorn! Och det är ju som sagt en Strålande Dag så jag tar lilla korgen och går ut och dricker kaffe och mysläser några timmar...

Skulle kolla en grej i en Stanislav Grof bok - ”When the Impossible Happens - Adventures in Non Ordinary Realities” - som jag läste när den kom 2006 och fastnade i dessa helt osannolika skeenden som bekräftar Jungs fantastiska upptäckt av synkronicitetsteorin - som jag är så förtjust i.
I ett av kapitlen återger Grof en föresläsning av Joseph Campbell där en av åhörarna ber honom att förklara begreppet synkronicitet. Campbell berättar om när han och hans fru bodde i ett höghus vid Greenwich Village. I Joes arbetsrum finns två stora fönsterpar och ett av dem vetter mot Hudson River. När det är fint väder är fönstren mot floden oftast öppna medan de andra, mot Sjätte Avenyn, är helt ointressanta och alltid stängda.

"De där fönstren öppnades nog inte mer än vid ett par tillfällen under de dryga 40 år vi bodde där", berättar han.
I början på 80-talet befinner sig Joseph Campbell i sitt arbetsrum upptagen av att skriva boken ”The way of the Animal Powers” som ska handla om Shamanernas myter och legender. Han är i full färd med att skriva kapitlet om de Afrikanska urinvånarnas mytlogi (eng. African Bushmen) och intresserar sig särskilt för en stam som levde i Kalahari öknen och hade Syrsan (eng. Mantis) som en av sina starkaste Gudomliga Symboler, när följande inträffar, som ger ett tydligt svar på åhörarens fråga.
Mr Campbell som är djupt försjunken i sitt arbete, omringad av artiklar och böcker i ämnet, intresserar sig särskilt för en historia som Laurence vad der Post skrivit om kvinnan som tog hand om honom när han var liten. Van der Post berättar att hans

(eng. half-Bushman) Nanny Klara skött om honom från födseln.

När jag kom till den nionde raden på den nionde sidan av Stanislav Grofs berättelse, kunde jag inte lägga ifrån mig boken första gången jag läste den, och nu ikväll blev jag lika fascnerad. Jag minns att jag undrade vem Laurence van der Post var? Och vad ville det säga mig att hans sydafrikanska Nanny hette just Klara? När jag hittar sådana här saker borrar jag mig djupare och djupare in i informationsberget.

Vilken ”slump” att Van der Post föddes dagen före mig.

Och vilken ”slump” att han dog dagen efter min födelsedag 1996, vilket var exakt samma söndag Gud drog upp rullgardinen i mitt liv och ropade Grattis! Här får du ett Nytt Liv! Och sedan den där oerhört kraftiga smällen när rullgardinssnodden slog i taket och Ljuset dånade in och lyste upp hela min tillvaro på ett alldeles nytt vis, har ingenting mer någonsin varit sig likt...

Joseph Campbell är alltså upptagen med att läsa Van der Post´s berättelse om sin Barndom som innehåller mängder av tillfällen när hans Nanny Klara kommunicerar med Bönsyrsorna (Mantis religiosa). Van der Post skriver: ”När Klara talade med en medlem av den här arten och ställde specifika frågor, tycktes insekterna svara genom att röra benen och kroppen på ett sådant vis att de passade in i frågan”. När Campdell läser detta fylls han av en oemotståndlig och irrationell ingivelse att resa sig upp och öppna ett av de ointressanta fönstren mot Sjätte Avenyn som alltid hölls stängda. När han fullföljt ingivelsen tittar han utan att förstå varför, omedelbart till höger och det absolut sista han kan tänka sig att se är en Mantis religiosa. Men där är den, livslevande på väggen uppe på fjortonde våningen, på Manhattan. Syrsan klättrar långsamt uppför fasaden och vänder sitt huvud emot Joe och ger honom en ”intressant blick”. Trots att händelsen bara tar några sekunder, varar effekten mycket längre. Joseph Campbell blev otroligt imponerad och när han återgav händelsen för sin publik, sa han att upplevelsen bekräftade vad han just läst i Van der Post´s berättelse om Klaras relation med Bönsyrsorna i Sydafrika. "Och det fanns något väldigt mänskligt över Syrsans ansikte; hjärtformade kinder, höga kindben och vaxgul hud", berättade han. "Den påminde väldigt mycket om ansiktet på en Bushman!" Och åhöraren som bett om förklaringen log. Han förstod precis. När han fick tillgång till alla fakta kunde han dela Campbells fascination över att tilfälligheterna som är inblandade i begreppet synkronicitet ligger bortom rimlighetens statistiska gränser...

Hittills i år har 18 Barn i Stockholms län vräkts från sina hem. Trots att regeringen i sin hemlöshetsstrategi säger att det inte får hända, så händer det...

2006 antog regeringen en hemlöshetsstrategi som ska löpa mellan 2007 och 2009. För de två första åren satsades 66 miljoner kronor för att komma åt hemlösheten. "Alla ska vara garanterade tak över huvudet och erbjudas insatser utifrån individuella behov", heter det. Och ett av målen i strategin är att Inga Barn ska vräkas. Men den aktuella statistiken från Kronofogdemyndigheten visar att 89 barn i landet har vräkts under de första 50 dagarna sedan årsskiftet. 18 av dem var bosatta i Stockholms län. I Botkyrka bodde fyra Barn som vräktes, i Upplands Väsby två och på Ekerö och i Huddinge ett Barn i vardera kommun. I Stockholms stad har tio Barn vräkts och nu undrar jag:

Vart tar alla vräkta Barn vägen?

I välfärdsstaten Sverige lever 11 % av befolkningen i fattigdom,

vilket är den lägsta siffran i hela Europa, enligt en färsk EU-rapport.

Samtidigt löper 29 % av befolkningen risk att hamna i fattigdom,

vilket är den högsta siffran i Europa, enligt samma apport…

Det är så fascinerande med rapporter, jag funderar ofta på hur

de får ihop alla siffror?

Vart sitter de som räknar?

Och hur kan de hålla reda på alla? 

Take a look!

Här är Professor Breedings bok! 

En dag när Thomas kom hem från skolan hade han en lapp med sig där hans lärare skrev att han var "...för dum för att lära sig någonting och inte behövde komma tillbaka. Thomas mamma började undervisa honom hemma och när han var 12 år gjorde han sina första uppfinningar och nu pratar vi geniet Thomas Edison...

Thomas Hartmann skriver väldigt intressant om gener i sin bok

"The Edison gene: ADHD and the Gift of the Hunter Child" och han har skrivit flera andra som också är intressanta; han menar att skolan förstör våra Barns medfödda anlag genom att strömlinjeforma alla Barn och fördöma dem som inte passar in i mallen...

För den som är intresserad finns också "Thom Hartmann's Complete Guide to ADHD: Help for Your Family at Home, School and Work" och här är hans hemsida.