"If you want the rainbow, you've got to put up with the rain."
- Dolly Parton

Hur tänker vi när vi beslutar att Louise, som bodde med sin pappa som är pedofil och utsatte henne för tusentals övergrepp, ska få 200.000 i skadestånd...

– Det är bra att en förlikningslösning nu är klar, menar kommunalrådet Göran Lindell. Framför allt bra för Louise att slippa en lång och jobbig domstolsprocess, men också bra för kommunen att frågan nu fått sin lösning.

Vad är det för lösning vi pratar om här?

Jo, precis samma fega luddiga urdåliga kränkande lösning som vi alltid lutar oss emot när det handlar om Barn - andras Barn...

200.000 för tusentals övergrepp summasummarum en tvåhundring per gång, det har väl alla Pedofiler råd med...

Och sen på med locket så snabbt som möjligt och ut med hemskheten ur världen så att

vi kan fortsätta putsa på statistiken och inbilla oss att vi är BÄST i världen på så jävla mycket...

Hur många helveten ska Barnen gå igenom innan vi inser att så länge ETT ENDA BARN fortsätter att fara illa är vi fortfarande sämst i hela världen - för just DETTA BARN...

Hur många Barn ska vi offra innan vi bestämmer oss för att det räcker nu...

Hur svårt är det att dra paralleller framåt med det här urdåliga signalsystemet vi tillämpar...

Alla Utsatta Barn kan bli en Anders Eklund eller en Ricardo eller en Clark Olofsson - listan kan göras hur lång som helst...

Hur många gånger ska vi dra det här innan vi inser vilka signaler vi skickar vidare i rättskloakerna...

Hur långt ska det gå innan vi fattar att det är vi som stakar ut vägen för de Utsatta Barnen in i utanförskap, kriminalitet, missbruk, våld och frustration...

Hur många Barn ska behöva lida innan vi begriper att ETT ENDA övergrepp mot ETT ENDA Barn är förenat med samma plåga som förövaren dömer Barnet till...

Livstids frihetsberövande!

Och hur stort förtroende har vi för Länsförsäkringar som inte tycker att Louise har rätt till något skadestånd... alla som fortfarande anlitar deras tjänster borde byta bolag NU och ge Länsförsäkringar en fet konsekvens och Barnen en signal som hörs och syns och märks.

Länsförsäkringar - NOLL KUNDER!

Va sa ni nu då...

Och hur kunde vi låta Chefen på soc få sitta kvar...

Hur många empatilösa kräk överlämnar vi det yttersta ansvaret till för våra Barn....

Hur kan vi godkänna att en ansvarig chef inte ha någon erfarenhet av Barnavårdsutredningar...

Hur ska vi kunna ersätta Louise för allt lidande - är 100 miljoner ens skäligt?

Hur ska vi välja våra ledamöter i Socialnämnden för att Barnen ska skyddas till varje pris - och varför handlar övergrepp i slutändan alltid om pengar...

Hur många anmälningar behövs för att väcka vår förfrysta medkänsla?

Hur mycket skit får det plats under alla sekretessbelagda utredningar?

Och pappan hävdar att han är oskyldig...

LOUISE ÄR ALLAS VÅRT ÄLSKADE BARN, ALLAS VÅR FÖRNEDRADE DOTTER!

Ge oss Mod och Styrka att agera nu!

Ut ur husen!

Stoppa hela Sverige!

Ingen går en meter innan lagstiftningen ändras!

Alla bilar stannar och står stilla tills de Nya Lagarna är skrivna!

Hur långt in under skinnet sitter solidariteten när det verkligen gäller?

Hur kan vi leva vidare med vår flata tystnad som gör det möjligt för Pedofilerna att förgripa sig på och mörda våra Älskade Barn...

Skärp oss tammefan!!!

Hittade den här scenen av en "slump".

Kanske ska se om hela filmen igen...

Nu till något heeeelt annat!

Jag sitter fredligt på en bänk

och väntar på min Vän i solen

när två kvinnor med varsin hund

närmar sig. Den ena har en liten

svartvit blandras och den andra

en strävhårig rättså överviktig tax.

Jag sitter så bekvämt på bänken

med höger ben över det vänstra

och kopplar av på min lediga dag.

När ekipaget närmar sig och just ska

passera bänken kastar sig den gamla

strävhåriga taxen plötsligt nitti grader

åt sidan och hugger ett stadigt tag i

min vad och börjar tugga i sig tyget

till mina fina tunna turkosa haremsbyxor

från Mallorca som är ute på premiärtur

våren till ära...

Totalt oväntat!

Jag flyger upp på bänken i ren och

skär självbevarelsedrift när Tanten drar

lite tafatt i snöret och säger:

-Nemen fyyyy Sören va i allsin dar???

ALLSIN DAR JA!!! säger jag ironiskt

och drar upp tyget och stirrar på de

två argsinta illröda huggränderna på

vaden från Sörens framtänder.

- Så där har han allllldrig gjort föruuuut!

Jag begriper inte käääära nån!

Tanten försöker nu komma ner på huk

för att inspektera i första hand TYGET!

och i andra hand Sörens huggränder.

Hon vänder och vrider på hålen och

skakar på huvudet och liksom övertygar

sig själv i varje fall mer än mig...

- Oj oj oj men hörru det här ska väl

gå att laga tror du inte det jag känner

en skräddare här uppe på Torsgatan

som inte är så dyr och du kan väl gå

med dit nu mesamma så kan vi...

Jag måste få stopp på henne! Jag vill

inte gå en meter med henne och Sören.

- Vet du, försöker jag men hon är

redan hos Skräddaren och försöker ta

reda på vad det här kalaset kommer

att sluta nånstans och sen övergår

hon till att ta hand om mina sår för

hon har både salubrin!!! och gasbinda

hemma och bor i själva verket inte

mer än något kvarter från Tors...

- Vet du, försöker jag igen men nu

bekymrar hon sig om stelkrampssprutan!

Och Sören står blixtstilla och tittar åt

andra hållet och viftar på svansen då

och då som för att försöka skingra

skammen.

Det var ju inte meningen!

Såklart det inte var.

Sören var väl bara lite uttråkad och tänkte

att händer det inget så får man väl hitt på nåt...

Och mina haremsbyxor fladdrade ju så

inbjudande i vinden och det är ju ganska

mycket tyg i dem också. Vem vet? Sören

kanske har nån hangup när det gäller just

turkost?

Hur som helst kom vi överens om att

Tanten skulle ersätta mig för byxorna

och innan hon och Sören äntligen gick

sa hon att jag antagligen skulle få ett

ordentligt blåmärke på vaden. I mina

öron lät det som om det inte var första

gången som Sören ...

När de gick gjorde han ett nytt utfall.

Den här gången emot den unga kvinnan

som gjorde sällskap med Tanten. Han

slängde sig mot hennes ben på precis

samma sätt som han anföll mig. Men

den här gången bet han inte så hårt.

Byxorna klarade sig och båda damerna

skrattade när de promenerade vidare

som om ingenting särskilt hade

hänt. Innan de korsade Odengatan hann

Sören göra ytterligare ett utfall mot en

äldre man men då var Tanten lite mer

alert med snöret...

När jag kom hem för en stund sen

kollade jag blåmärket och taxmärkena

och tänkte att eftersom jag inte

tror på slumpen, jag menar allting

har ju nån sorts mening, så betyder

det väl nåt!

En Vän skrattade i telefonen och

sa att Ja! Det betyder att Sören

ska få en spruta nattinatt...

Jag tänkte förstås mest på den

stackars gamla Tanten såklart -

typiskt medberoende!

I Solögas "Djurens språk" står det så

här under Tax - Dachshund (hund):

"Skapa dig en väg.

Min gåva till dig är iver och passion.

Taxen lär dig att du kan ta dig fram överallt -

så länge du tror det vara möjligt. Vid minsta

tvekan så försvinner din väg. Använd all din

iver och din passion till att skapa dig den väg

du önskar. Var totalt hängiven det du gör.

Ge inte upp!"

Just det!

Ser ni en ivrig passionerad övervintrad

fräknig bohemtyp i haremsbyxor som kastar

sig på folks ben och vägrar släppa taget så är

det bara klara... 

Bilden på Sören är från bioresurs.uu.se =)

Kafrina's Help är en Fadderorganisation för Utsatta Barn i Indien som grundades av familjen Stenberg i Arboga. Jag fick kontakt med Sölvi Stenberg via en Vän som var bekymrad över tre små flickor i Arivoli Nagar...

Kan du bli Fadder klara?

Ja! Naturligtvis! Tack för att jag fick frågan...

Och idag kom beskedet.

"Min" flicka heter Parameswari och är 7 år gammal.

Det känns stort att få möjligheten att bidra till att ett Barn på andra sidan Jorden får ett värdigt Liv...

Flickorna är särskilt utsatta i Indien och Tamil Nadu är en av de stater som har flest flickmord.... på grund av hemgiften!

De rika kvinnorna väljer ofta abort och de fattiga har ingen annan utväg än att döda sina nyfödda flickebarn... Om flickorna inte BLIR gifta är de lätta byten för exploatörerna på människomarknaden...

Såå fruktansvärt!

Målet med Kafrina's Help är att höja Barnens standard och det är inte bara flickor som får hjälp även om de är mest utsatta.

Kafrina arbetar för att Barnen ska kunna bo kvar hos sina föräldrar istället för att bo på Barnhem och all hjälp som förmedlas via Kafrina's Help går direkt till familjerna.

Det känns riktigt bra!

Att vara Fadder kostar mellan 150-200 kronor per månad!

Halva summan sparas i Sverige för skolavgiften som betalas en gång/år.

Resten av pengarna går direkt till mat och andra nödvändiga utgifter.

Naturligtivs finns det alltid behov av hjälp för mat, mediciner, sjukhusavgifter och mycket annat så den som vill kan välja att sätta in extra pengar när som helst - postgiro:128 58 18-9 bankgiro: 5095-1680

Idag har Kafrina 300 Barn registrerade.

Just nu väntar runt 50 Barn på ett Ja!

Alla som känner sig manade att hjälpa ett Utsatt Barn kan kontakta kafrina@hotmail.com" title="http://top.js.OpenExtLink(window,event,this)">kafrina@hotmail.com" target="_blank">top.js.OpenExtLink(window,event,this)">kafrina@hotmail.com

ps. På Therese Skoglunds Blogg "Stand up for their rights" finns ett intressant inlägg om exploateringen av de Indiska flickorna och de förnedrande slavkontrakten i textilindustrins djungel av underleverantörer. Hon tar också upp den förbjudna traditionen beträffande hemgiften... ds.

Idag är jag alldeles ledig och fri.

Morgonen började som vanligt

med en timme i total Stillhet.

Hade tänkt göra ett yogapass

också men min vänstra handled

är inte riktigt bra fortfarande...

Usch, man får böta väldigt när

man inte lyssnar på kroppens

signaler. Ont ont ont! Nejdå!

Några timmar till. Och då blir

det som det blir. Det blir feta

konsekvenser. Tjocka, otympliga,

argsinta resultat av att inte

lyssna på kroppen. Jag hade till

slut så ont så jag blev tvungen

att åka till akuten. Akut inre

värk...hmm... av allt skrivande!

Jag får skärpa mig helt enkelt!

Det är viktigt med lediga dagar.

Och idag blir det definitivt en

totalt arbetsfri dag. Ska äta

lunch med en kär Syster och

Vän och sitta i Solen och odla

lite fräknar och skratta några

timmar. Det var Fröken Varas

idé naturligtvis. Det är tur för

mig att jag har henne...

"Before a new chapter is begun, the old one has to be finished. Stop being who you were, and change into who you are." - Paulo Coelho

När jag var 10 år fanns det bara 30 par i hela landet. När jag var 20 hade antalet sjunkit till 15 och det var då Peter Lindberg startade Projekt Pilgrimsfalk.

Äggen var så skadade av gifter så de var tvungna att bygga "avelsstationer" för att ta hand om falkungarna. Enda chansen för att ungarna inte skulle dö av mijlögifterna i äggen, var att låta dem kläckas i maskiner. När ungarna lärt sig flyga, sattes de ut i naturen igen. När min Morfar var liten fanns det över tusen par överallt i Sverige. Idag finns det drygt 150 par, men bara i Götaland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. Tack vare Peters Projekt har fåglarna i alla fall fått en lite Ljusare framtid - även om vi fortsätter att häva ut gift... Det är så sjukt, varför lär vi oss aldrig?

I Dalarna finns det fem par...

Här kan du lyssna på Falco Peregrinus!