Konserten på Hovet i fredags var väldigt trevlig. Prick 19.30 tog Scott Matthews (från Birmingham) och två killar till plats mitt på på scenen och körde en slags layed back poplyrik med slidegitarrr, cello och bongotrumma. Coolt och känsligt. Jag tänkte på en ung Robert Plant när sångaren tog i vid ett par tillfällen och fyllde Hovet med ett par riktigt sköna falsetter.

Efter en del roddande kom Stjärnorna ut runt nio. Hovet var nästan fullt och alla jublade. Jag tycker att den helt osannolika kombinationen Bluegrass High Priestess Alison Krauss - Led Zeppelin Golden God Robert Plant är väldigt lyckad och intressant. Det både syns och känns att de inte bara har funnit varandra utan också trivs utmärkt i varandras sällskap. När de inledde med att viska fram Led Zeppelins gamla "Black dog" kom de första tokrysningarna. Och feelingen höll i sig från början till slut. Riktigt bra upplevelse!

Producenten och gamla rockaren T-Bone Burnett (som bara i sin uppenbarelse med den resliga längden runt 2 meter och en broderad svart 1700-talsinspirerad "frack" väcker stor nyfikenhet) och bandet i bakgrunden servade duon med ett fantastiskt gung där det både ingick banjo, ståbas och fiol. Min absoluta favorit alla kategorier är Tom Waits och när jag såg att "Trampled rose" fanns på Plant/Krauss repertoar, väcktes mitt intresse att börja lyssna. Townes Van Zandt är ju en annan favorit som de också har med.

Förutom låtar från Raising sand-plattan, bland andra lite zigenarinspirerade "Sister Rosetta Goes Before Us" och mäktiga "Killing The Blues", gamla 60-talshiten "Fortune Teller" med flera, fick vi också höra Led Zeppelins "Black country woman" och "Battle of Evermore" (från deras akustiska version med gitarr och mandolin på album nummer IV som kom 1971). En strålande acapella-version av "Down to the river" blev helt magisk när Alison Krauss inledde med sin ljuvliga stämma och fick backning av Robert Plant, fiolspelaren och bas-farbrorn som körade i stämmor. Riktigt lovely!

Fokus genom hela konserten var verkligen musiken och det blev en skön konsert som följde med hela vägen hem. Sista låten "Long journey home" stannar kvar i både Själ och Hjärta - kolla in texten. Jag tycker också att Robert Plant har en underbar attityd som är väldigt klädsam till hans lockiga rufs, smajlet, glimten i ögat (och den stora vita utanpåskjortan under den svarta kavajen haha som rätt som det var framhävde några extra kilon matchade Alison Krauss silkeslena klänning som böljade som en mjuk 50-talstapet i draget från fläktarna ). Robert Plant skrattade och skämtade om Blair och Brown, om att bandet repeterat ordentligt och han sa att hela turnén var något i stil med "God Blessed project". Sympatiskt! När han lyfte upp mikrofonstativet och höll det på snedden sådär som han ofta gjort på scen med Led Zeppelin, såg jag den lilla blå blusen (kolla in bilden med den vita duvan) framför mig och log lite åt tanken att han skulle försökt få på sig den idag (vet inte ens om de utmärglade flickorna på bilderna på bloggen "Stay strong starve on" ens skulle kunna knäppa den!)

När Alison Krauss var ensam på scenen satt Robert Plant stilla i bakgrunden och såg väldigt avslappnad ut. Vid ett tillfälle överlämnades scenen till T-Bone Burnett (då gjorde Alison Krauss sällskap med Robert Plant vid sidan av scenen och de satt tätt intill varandra och småpratade och såg väldigt avslappnade ut. T-Bone Burnett (här är en intressant artikel om honom) skrev för övrigt filmmusiken till bröderna Coens “O Brother, Where Art Thou?” och släppte just en ny platta 13 maj som heter "Tooth Of Crime".

På perrongen hem hörde jag repliker från åskådarna och log för mig själv.

"Fy faan va bra!"

"Men hon är ju otroligt stel Alison, tur att hon hade Robert med sig..."

"Så jävla fräckt alltså..."

"Han är sexti bast och fortfarande så jäkla sexig..."

"Hon är otroligt läcker alltså..."

"Det höll hela vägen..."

Och jag håller med. Det höll heeela vägen!

Har bara hittat en recension och den är positiv men känns väldigt trött. Det kanske beror på att SvD:s recensent var lika trötta som alla andra jobbare den här fredagskvällen trots att han hade en uppgift kvar att leverera...

Första bilden från konserten är från svd.se och de andra från plattan och lite olika musiktidningar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu gäller det att damma av sig vintermörkret och ta ett steg ut; ut i Ljuset, närma sig Solen. Och en dag i taget (det viktigaste först, som vanligt) kommer vi att närma oss det vi längtar efter och vill; det kanske inte kommer på en gång, som e...

    Idag läste jag en artikel från The Telegraph på Shoebat.com. Obama säger att han vill hindra de allierade ifrån att slåss mot ISIS. Men de allierade svarar: “We Will Fight ISIS Alone Without Obama’s Support” ... Och Obama s...

  Your work is going to fill a large part of your life, and the only way to be truly satisfied is to do what you believe is great work. And the only way to do great work is to truly love what you do. - Steve Jobs...

NU är den här!

  Nu var länge sen jag skrev här i bloggen igen.  Idag kände jag ett litet behov av att dela med mig. Det händer ju så mycket hela tiden! Och visst går tiden fort, om den nu finns? Det känns som om tiden krympt till 15-16 timmar per dygn! ...