Förra veckan anordnade Socialstyrelsen några dagars konferens under rubriken ”Reflektion kring prevention 2008 – samverkan för ett bättre alkohol- och drogförebyggande arbete” tillsammans med Örebro Universitet. Här fanns forskare, politiskt ansvariga och så kallade sakkunniga inom både den ideella och offentliga sektorn. När jag läste artikeln ”Det stora sveket” i AB idag som handlar om Framtidens Socialtjänst, kom jag att tänka på debatten i Örebro.

Det talades mycket om samverkan mellan teoretiker och praktiker och perspektivet är intressant i förhållande till den kritik som socionom Elisabeth Arnet framför i Aftonbladet idag. Jag har full förståelse för det hon säger och har mer än en gång förtvivlat över de praktiska svårigheterna när det gäller mitt eget arbete med Utsatta Barn och Unga - framförallt har Socialtjänstens lagar och relgelverk skapat oerhörd frustration. Men inte bara. Det finns fantastiska Människor där också och mitt engagemang ligger inte i att svartmåla utan snarare verka för en hälsosam förbättring på alla plan. Mitt arbete och den naturliga infallsvinkeln i debatten (som det kallas) handlar främst om Utsatta Barn och deras inneboende talanger.

Under rubriken ”Vad är det viktigt att uppmärksamma när det gäller de utåtagerande Barnen” efterlyste fil dr. doc. i psykologi Henrik Andershed ett Holistiskt Perspektiv när han redogjorde för den kriminalpsykologiska forskningen angående Barn med normbrytande beteenden. Han poängterade också vikten av tidiga insatser för att kapa den jättepuckel som uppstår i en så kallad "Age-Crime" kurva. Andershed menade att vi under många år ignorerat barndomsdebutanterna och satsat de största resurserna på ungdomar - istället för tvärtom. Alla livstidskriminella och socialt utslagna har uppvisat normbrytande beteenden i sin Barndom, och uttrycket "stämma i bäcken istället för i ån" pekar på att vi har mycket att vinna på tidiga insatser. 80% av alla Barn med utpräglat normbrytande beteenden återfinns med någon typ av diagnos i vuxen ålder. Och när vi tittar i backspegeln ser vi tydligt att det fanns flera indikationer som visade en så kallad "multiriskbild" när det gäller problemen i ursprungsfamiljerna där dessa Barn växte upp. Ungdomskriminalitetsgruppen är också betydligt svårare att behandla och Andersheds gissning är att vi möjligen lyckas hjälpa 8 av 80%.
Tyvärr kan behovet av representativa studier resultera i kritiken mot Socialstyrelsens direktiv beträffande de så kallade "evidensbaserade metoderna" som Elisabeth Arnet refererar till i artikeln.

Rent praktiskt kan det naturligtvis vara alldeles omöjligt att möta svårt sjuka klienter med tidskrävande frågeformulär. Jag upplever samma sak när det gäller Barn och Unga men försöker sammanfatta viktig information som uppstår i mötet för att kompelttera underlaget med den ”tysta kunskapen” och på så sätt bidra till en bättre samverkan på alla plan.

Jag har inget konkret förslag på hur vi både ska kunna tillgodose den hjälp vi är utsatta att ge, och samtidigt förse forskare och myndigheter med våra praktiska erfarenheter som kan komplettera teoretisk forskning och uppmuntra till effektiva modeller och metoder. Men problemen som resulterar i social utslagning kan upptäckas mycket tidigare och det är alldeles orimligt att tro att vi ska lyckas om vi inte satsar mer på Utsatta Barn, innan de växer upp. Genom att förhindra att Barn går vidare in i livslånga utanförskap med kriminalitet, låg utbildning, ostadiga jobb, arbetslöshet, dålig ekonomi, relationsproblem, skilsmässor, brott, våld och övergrepp som följd, har vi betydligt större chanser både ur individ, miljö och det ekonomiska perspektivet vi så ofta fokuserar på. Här kan jag referera till en alldeles färsk rapport av två nationalekonomer som lagt fokus på vad det kostar om vi inte satsar på förebyggande arbete. I en årskull på 5 000 nyfödda Barn kommer 1 216 att hamna i någon sorts livslångt utanförskap. Och ett enda livslångt utanförskap kostar samhället 37 miljarder. Rapporten "Individen i centrum" finns på www.seeab.se under länken SocioEkonomiskt Bokslut och ekonomiska kalkyler.

Tankeprincipen är att fokusera mer på det som direkt påverkar Barnen när de är små och ge hela Familjen möjligheter att bryta det dysfunktionella beteendet som styr. Även så kallade friska, normala individer har svårt att anknyta till kärleksfull omsorg som gagnar både oss själva, våra medmänniskor och miljön som helhet. Vardagsterror förekommer på alla nivåer i samhället när det gäller Barn eftersom vi fortfarande punktmarkerar olika insatser och drivs av föreställningen att Barn inte är riktiga Människor utan måste in i vår korrigeringsapparat för att förvandlas till lönsamma indvider i systemet. Hur mycket pengar och energi vi lägger på metoder som fokuserar på att få "tyst i klassen" istället för att se till att vi själva är genuina Människor som kan möta ett Barn, är en mardröm i sig.

Det finns många förlegade uppfattningar som krånglar till de goda resultat vi säger oss vara ute efter. Och nu behöver vi lägga all vår kunskap, all vår forskning och alla våra praktiska erfarenheter bredvid varandra för att bygga en helt ny social kompetens. Om

vi ska klara av att möta och se våra kommande generationer i ögonen, måste vi först våga möta oss själva.

Om vi inte kan det, och inte förmår lyssna på varandra och samverka för allas bästa, riskerar vi att stänga ute framför allt oss själva. Och vem/vilka ska då möta alla som behöver hjälp?

Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr... Island dödar valarna igen efter 14 års uppehåll.

Förra året sa Islands fiskeminister Einar K Gudfinnsson att ”Det finns ingen anledning att fortsätta med kommersiell valfångst om det inte finns någon efterfrågan. Men nu är de igång igen och ”Regeringen har tilldelat valfångarna en kvot på 40 djur under säsongen 2008"!

Vilket jävla språk!

Och hur står det till med den Empatiska kvoten?

Här kan du läsa om valköttsskandalen i Japan.

Under den senaste veckan har de isländska departementen och ambassaderna bombarderats med protester mot valjakten. Om två veckor anländer Greenpeace med Rainbow Warrior.

Tack Gode Gud för den Gröna Freden!!!

"Valsafari med turisterna är mer lukrativ än själva jakten" skriver DN och 2006 försvarade Island sitt beslut att döda några stycken! med att jaktkvoten var starkt begränsad och att det återspeglade att Island tog HÄNSYN till den internationella synen på kommersiell valjakt.

Ja, nu undrar jag vad de ska försvara sig med den här gången?

Har Island tänkt att nästa turistattraktion blir att lotsa turister bland de slaktade valkropparna? Eller ska besökarna roa sig med att titta på föräldrarlösa vikvalsungar?

ps.

Hittade ett gammalt inlägg från 3 november 2006 av Joakim Henriksson som skrev att "Valar är ungefär lika dumma i huvudet som kossor " och applåderades av "Fredrik"

som klämde i med: "Det här är för bövelen dumma fiskar med gigantiska huvuden!"
Och "Fjalars" kommentar: "Det finns sex miljarder människor. Där har vi problemet.

Det är minst 5,9 miljarder för många..." .

Det är intressant att läsa det här inlägget och kommentarerna och känna efter vart

orden landar någonstans... Jag tänker på den där lilla gradens förskjutning som förvandlar en ljuv dröm till rå terror. Typ det där Fritzl sa, att han tyckte det var en vacker tanke att skaffa Barn med Elisabeth.

Dessutom är det otroligt intressant att bloggen heter kulturrevolution.se och fortfarande tror att det pågår ett krig mellan Höger och Vänster...

Utdrag ur manifestet:
"Vi tror inte på revolutioner. Men vi tror på förändring och vi tror att varje människa kan, och måste, ingripa i sitt eget liv. Vi tror på människan som inte vill vara ett offer för omständigheterna, utan snarare lära sig att hantera omständigheterna.".

Låter det inte vackert?

Och det fortsätter: "...ökande förståelse för borgerliga värderingar ger en möjlighet att äntligen ta strid med vänsterns elitstyrka av åsiktspoliser...".

Det blir faktiskt också aningen tragikomiskt att sätta manifestets drivkraft i ett större perspektiv:

"Vad innebär en borgerlig kultursyn? Det är framförallt ett sätt att leva, det är att envist, närmast tjurskalligt, vägra låta någon förvandla människan till ett offer för större sammanhang..."

Manifestet slutar med:

"Mitt liv börjar i mina tankar och i mina känslor. Du kan inte reducera mig till en del av en samhällsstruktur eller ett statistiskt råmaterial. Människan är så mycket större än så".

Ja, hur storsint kan en enda Människa bli?

Under "Regler" visar kulturrevolutionärerna förresten att de bryter mot sina egna föreskrifter, men det kanske ingår i strukturen...

"Kommentarer som inte syftar till annat än att vara nedlåtande oreringar tas bort.".

ds.

"Rädsla urholkar själen" - Rainer Werner Fassbinder