Förra veckan anordnade Socialstyrelsen några dagars konferens under rubriken ”Reflektion kring prevention 2008 – samverkan för ett bättre alkohol- och drogförebyggande arbete” tillsammans med Örebro Universitet. Här fanns forskare, politiskt ansvariga och så kallade sakkunniga inom både den ideella och offentliga sektorn. När jag läste artikeln ”Det stora sveket” i AB idag som handlar om Framtidens Socialtjänst, kom jag att tänka på debatten i Örebro.

Det talades mycket om samverkan mellan teoretiker och praktiker och perspektivet är intressant i förhållande till den kritik som socionom Elisabeth Arnet framför i Aftonbladet idag. Jag har full förståelse för det hon säger och har mer än en gång förtvivlat över de praktiska svårigheterna när det gäller mitt eget arbete med Utsatta Barn och Unga - framförallt har Socialtjänstens lagar och relgelverk skapat oerhörd frustration. Men inte bara. Det finns fantastiska Människor där också och mitt engagemang ligger inte i att svartmåla utan snarare verka för en hälsosam förbättring på alla plan. Mitt arbete och den naturliga infallsvinkeln i debatten (som det kallas) handlar främst om Utsatta Barn och deras inneboende talanger.

Under rubriken ”Vad är det viktigt att uppmärksamma när det gäller de utåtagerande Barnen” efterlyste fil dr. doc. i psykologi Henrik Andershed ett Holistiskt Perspektiv när han redogjorde för den kriminalpsykologiska forskningen angående Barn med normbrytande beteenden. Han poängterade också vikten av tidiga insatser för att kapa den jättepuckel som uppstår i en så kallad "Age-Crime" kurva. Andershed menade att vi under många år ignorerat barndomsdebutanterna och satsat de största resurserna på ungdomar - istället för tvärtom. Alla livstidskriminella och socialt utslagna har uppvisat normbrytande beteenden i sin Barndom, och uttrycket "stämma i bäcken istället för i ån" pekar på att vi har mycket att vinna på tidiga insatser. 80% av alla Barn med utpräglat normbrytande beteenden återfinns med någon typ av diagnos i vuxen ålder. Och när vi tittar i backspegeln ser vi tydligt att det fanns flera indikationer som visade en så kallad "multiriskbild" när det gäller problemen i ursprungsfamiljerna där dessa Barn växte upp. Ungdomskriminalitetsgruppen är också betydligt svårare att behandla och Andersheds gissning är att vi möjligen lyckas hjälpa 8 av 80%.
Tyvärr kan behovet av representativa studier resultera i kritiken mot Socialstyrelsens direktiv beträffande de så kallade "evidensbaserade metoderna" som Elisabeth Arnet refererar till i artikeln.

Rent praktiskt kan det naturligtvis vara alldeles omöjligt att möta svårt sjuka klienter med tidskrävande frågeformulär. Jag upplever samma sak när det gäller Barn och Unga men försöker sammanfatta viktig information som uppstår i mötet för att kompelttera underlaget med den ”tysta kunskapen” och på så sätt bidra till en bättre samverkan på alla plan.

Jag har inget konkret förslag på hur vi både ska kunna tillgodose den hjälp vi är utsatta att ge, och samtidigt förse forskare och myndigheter med våra praktiska erfarenheter som kan komplettera teoretisk forskning och uppmuntra till effektiva modeller och metoder. Men problemen som resulterar i social utslagning kan upptäckas mycket tidigare och det är alldeles orimligt att tro att vi ska lyckas om vi inte satsar mer på Utsatta Barn, innan de växer upp. Genom att förhindra att Barn går vidare in i livslånga utanförskap med kriminalitet, låg utbildning, ostadiga jobb, arbetslöshet, dålig ekonomi, relationsproblem, skilsmässor, brott, våld och övergrepp som följd, har vi betydligt större chanser både ur individ, miljö och det ekonomiska perspektivet vi så ofta fokuserar på. Här kan jag referera till en alldeles färsk rapport av två nationalekonomer som lagt fokus på vad det kostar om vi inte satsar på förebyggande arbete. I en årskull på 5 000 nyfödda Barn kommer 1 216 att hamna i någon sorts livslångt utanförskap. Och ett enda livslångt utanförskap kostar samhället 37 miljarder. Rapporten "Individen i centrum" finns på www.seeab.se under länken SocioEkonomiskt Bokslut och ekonomiska kalkyler.

Tankeprincipen är att fokusera mer på det som direkt påverkar Barnen när de är små och ge hela Familjen möjligheter att bryta det dysfunktionella beteendet som styr. Även så kallade friska, normala individer har svårt att anknyta till kärleksfull omsorg som gagnar både oss själva, våra medmänniskor och miljön som helhet. Vardagsterror förekommer på alla nivåer i samhället när det gäller Barn eftersom vi fortfarande punktmarkerar olika insatser och drivs av föreställningen att Barn inte är riktiga Människor utan måste in i vår korrigeringsapparat för att förvandlas till lönsamma indvider i systemet. Hur mycket pengar och energi vi lägger på metoder som fokuserar på att få "tyst i klassen" istället för att se till att vi själva är genuina Människor som kan möta ett Barn, är en mardröm i sig.

Det finns många förlegade uppfattningar som krånglar till de goda resultat vi säger oss vara ute efter. Och nu behöver vi lägga all vår kunskap, all vår forskning och alla våra praktiska erfarenheter bredvid varandra för att bygga en helt ny social kompetens. Om

vi ska klara av att möta och se våra kommande generationer i ögonen, måste vi först våga möta oss själva.

Om vi inte kan det, och inte förmår lyssna på varandra och samverka för allas bästa, riskerar vi att stänga ute framför allt oss själva. Och vem/vilka ska då möta alla som behöver hjälp?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu gäller det att damma av sig vintermörkret och ta ett steg ut; ut i Ljuset, närma sig Solen. Och en dag i taget (det viktigaste först, som vanligt) kommer vi att närma oss det vi längtar efter och vill; det kanske inte kommer på en gång, som e...

    Idag läste jag en artikel från The Telegraph på Shoebat.com. Obama säger att han vill hindra de allierade ifrån att slåss mot ISIS. Men de allierade svarar: “We Will Fight ISIS Alone Without Obama’s Support” ... Och Obama s...

  Your work is going to fill a large part of your life, and the only way to be truly satisfied is to do what you believe is great work. And the only way to do great work is to truly love what you do. - Steve Jobs...

NU är den här!

  Nu var länge sen jag skrev här i bloggen igen.  Idag kände jag ett litet behov av att dela med mig. Det händer ju så mycket hela tiden! Och visst går tiden fort, om den nu finns? Det känns som om tiden krympt till 15-16 timmar per dygn! ...