Det ekar i Sverige och jag känner alltid vrede när jag läser artiklar om hur Utsatta Människor - särskilt Barn och Unga som är totalberoende av vår vidriga välvilja - behandlas. Den här gången är det Socialtjänsten som sviker. Igen. I Sydsvenskan hittar jag några artiklar om Anton. Antons föräldrar missbrukar narkotika och han blev fosterhemsplacerad redan när han föddes. Att läsa om hur han flyttats runt i olika hem och på olika institutioner gör verkligen ont och får mig både att tvivla och mobilisera ännu mer Kraft till det jag arbetar med.

Varför har vi så många okänsliga Människor på de viktigaste stolarna i vårt samhälle? tänker jag högt för mig själv. Herre Gud, ska det vara så svårt att flytta på dem som missbrukar sina förtroenden? De som ska ta hand om Människor som far illa av ett kemiskt beroende, är själva så illa ut när det gäller maktmissbruk att det är totalt ofattbart att vi tillåter de att fortsätta.

Vad är det för fel på oss?

Som tur är läser jag om två killar som tog sig an Anton.

Två Medmänniskor bestämde sig för att hjälpa pojken, trots att de inte är släkt!

Det är två politiker som helt enkelt håller Anton gömd!

Hurra för att det finns de ibland oss som är redo att gå i fängelse för att de skyddat ett Barn ifrån att fara illa.

Hurra Hiurra för att inte alla tittar åt ett annat håll, vrider om nycklarna i låsen och höjer volymen på TV:n när det blir lite stökigt hos grannarna.

Hurra Hurra Hurra för alla som forsätter att tro på Människan i den här fula och skitiga verkligheten!

Ska bli intressant och se vad Socialförvaltningen kommer upp med efter det här.

Blir det som i Småland, där de blundade tills flickan nästan dog, och chefshelvetet fick sitta kvar?

Eller blir det till sist en bra lösning som kan den här pojken att få tillbaka sin förlorade tillit till vuxna?

Tänk att det är så få av oss som vågar använda lite civilkurage och agera, för att hjälpa någon annan.

En av killarna säger att Anotns svaga position har utnyttjas på ett makabert sätt i det senaste familjehemmet där han placerades, och har rymt ifrån.

Ingen människa ska behöva leva som han har gjort, det är fullständigt ovärdigt.

Och vad säger de som hade familjehemmet då?

Ja, det är inga nyheter direkt.

Vi har hört det alltför många gånger förut.

"Hans berättelse stämmer inte alls", säger kvinnan i familjen och hänvisar till sekretessen. Och - är vi förvånade? - vill inte uttala sig....

Kommer ord att stå mot ord igen?

Kommer "Inga bevis" att eka i tomrummet där ännu en Barndom försvann mellan tårarna på kinden?

"Jag kan inte prata om honom. Men han arbetade absolut inte här".

Ja, så kan det ha varit.

Men det kan också vara så att pojken har tillgång till Sanningen om det som skett, även om han är otrygg, har läs- och skrivsvåriheter och förmodligen en drös med diagnoser i luntan som beskriver hans livsberättelse...

Paret som driver familjehemmet där Anton har bott, drev tidigare ett bolag som Trelleborgs kommun med flera anlitade under flera år, för placeringar inom LVU – lagen om vård av unga.

2006 varnade länsstyrelsen företaget.

Tillståndet kunde dras in, hette det.

Varför då kan man undra?

Och när vi läser svaret blir vi, återigen, inte förvånade.

Vi har hört det här också många, många gånger förut.

På grund av att föreståndaren inte hade tillräckligt kompetens för leda ett LVU-hem.

Vi skulle aldrig drömma om att lämna våra bilar till en mekaniker som inte har tillräcklig kompetens för att ta hand om våra fordon. Men när det gäller våra Barn gör vi det utan att blinka.

I flera år går det alldeles utmärkt för alla inblandade parter. Utom för just Barnen då!

Dag ut och dag in far en massa Barn i Sverige väldigt illa, trots att de är omhändertagna. Och flera av våra familjehem och institutioner är som rövarskepp som seglar under falsk flagg och bara är intresserade av förtjänsterna - det vill säga pengarna.

Är det inte riktigt hög tid nu för oss alla att ta ett gemensamt ansvar för att våra Barn har det bra?

Ja, alla Barn är faktiskt vårt gemensamma ansvar även om vi inte är biologiska föräldrar till allesammans.

När ska vi inse hur allting hänger ihop?

Vi skriker högt när våra Unga sparkar ihjäl varandra, slåss med knivar, våldtar och bränner ner skolor och planerar att mörda rektorer och så vidare. Men när de behöver oss, då ignorerar vi dem för att "inte ge deras dåliga uppförande någon uppmärksamhet"!

Vad är det för j-a solidaritet?

Ingen blir mördare eller våldtäktsman över en natt.

Allting har sin historia. Och den vi skriver tillsammans just nu, när det gäller de mest Utsatta i vårt samhälle, oavsett ålder, är en skamfläck som verkligen visar vilka kräk vi är när det kommer till kritan...

Kolla in den här gigantiska bläckfisken som fiskare utanför Melbourne i Australien fick upp i båten...

"Energy flows where your attention goes..." - David Icke

John Fredrik Reinfeldt (uttal: [ˈfreːdrɪk ˈrajnˌfɛlt]).

Visserligen född 4 augusti och Lejon men det kan inte

hjälpas...

Det här måste ju bara vara Jojje Buske the One and Only US freak...

Klurigt. Men det är något i blicken som påminner om Silvio Berlusconi...

Ja det här är ju def. en hona. Laila Freiwalds kanske...

Jag tycker det är lite roligt att försöka hitta passande politiker till udda djur.

Kanske inte så snällt, mot djuren, men de flesta har ju humor!

Vem kan det här vara då? Lilla Bodström kanske? Eller Fru Clinton...