Direktlänk till inlägg 27 maj 2008
Det regnade hela natten. Och på morgonen när vi åt frukost. Men så fort vi klev ut i Hyde Park sken solen igen. Luften var frisk och fuktig och det kändes precis som att vara på landet. Det var länge sedan jag var i London. Jag minns första besöket på 70-talet när jag bläddrade i en tidning och såg att Savoy Brown spelade på Marquee Club. Jag var 17 år och hade hittat hem. För vilken gång i ordningen minns jag inte. Jag hade redan flyttat en massa gånger. Och London blev ännu ett Rum där jag levde ett par år för att leta efter Nyckeln till Skattkammaren i det stora Huset som kallas Livet. Mitt Liv...
Den här resan blev väldigt skön. Massa Sinnesro och Glädje och Trygghet inuti. Jag har upptäckt en väldig skillnad med mitt resande de senaste åren. Förr reste jag alltid till eller ifrån någon eller någonting, och jag hann aldrig uppleva Livet. Innan jag reste, var jag redan där och tänkte på hur underbart det skulle bli att komma dit. När jag var framme, började jag redan tänka på hur sorgligt det skulle bli att resa därifrån. Och när jag kom hem igen, tänkte jag på hur roligt det hade varit...
Livet var som en film. Och jag var en åskådare som tittade på utan att delta.
Det var mitt Liv som spelades upp, men jag var inte där.
Idag kan jag känna glädje över att jag är närvarande och kan uppleva det som är
och det som sker.
En tjock matta i entrén.
Blommor i en vas.
En ekorre på gräset.
Och en väldig ek bland andra ekar i en familj av Träd som skjuter rakt upp mot
en klarblå Himmel.
Vilken Tacksamhet...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 | ||||||
5 |
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 |
14 |
15 | 16 |
17 |
18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 |
25 |
|||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|