Jag är Vårdaren (the relater) och föredrar att förlita mig på mina sinnen, det man kan se, höra och ta på. När jag ska fatta beslut om något föredrar jag att göra det med personlig värme och hur beslutet påverkar människor. Hur viktig frågan är för mig själv eller andra jag bryr mig om är oftast det första jag tänker på, medan den rent logiska analysen kommer först i andra hand.

Jag är mycket mer intresserad av fakta om människor än om fakta om saker och brukar därför ha ett smidigt socialt liv. Jag brukar trivas bäst i arbeten där min omtanke om andra personer kommer till sin rätt - gärna arbete med barn och äldre, socialt arbete, försäljning (om varorna är konkreta) och serviceyrken.

Det som framförallt driver Vårdare är bra relationer med andra människor. Det kan vara både känslan av närhet med andra människor i nuet (att få hjälpa till eller bli hjälpt) eller upplevelsen av trygga och stabila långsiktiga relationer (familjen, vänkretsen, medlemskap i sammanslutningar etc ).

Vårdare framstår ofta som sociala och personliga på gott och ont. Vill du få en Vårdares uppmärksamhet - pröva "hmm... skulle du kunna hjälpa mig med... eller "hur mår du?".

Man kan känna igen Vårdare på att de ofta använder ord som beskriver människor, känslor och deras uppfattning om dem.

Haha typiskt medberoende...

Här kan du kolla vilken bloggtyp du är! 

För alla som är i Stockholm lördag-söndag 24-25 maj och inte har något annat för sig, rekommenderas en tur med buss 76 eller 1:an till Frihamnen. Följ skyltarna till Independent Kostym i Magasin 5 där Filminstitutets utförsäljning börjar kl 10.00 båda dagarna. Jag åker till London den här helgen och får väl kompensera förlusten med en vintagetur till Portobello Road istället...

Bilden är från kostymateljen.se

Paul Potts sjöng Puccinis "Nessum Dorma" i en talangjakt i England och fick ett nytt liv. Idag uppträder han i Solnahallen. Och Hollywood vill göra film om hans liv. Hans fru vill spela sig själv och tycker att Jonnhy Depp ska få rollen som hennes make.

Haha, vem skulle inte vilja det?

Göran tycker inte alls att Pott att är något att hänga i jugranen. Han kommenterar inlägget så här:

"Är det ingen som genomskådar "Askunge-syndromet"? Det visar mer hur otroligt låg nivå det är på pop musiken, än vad det säger om Paul som sångare. Har vi redan glömt Birgit, Jussi, Pavarotti och de övriga STORA sångarna? Att Paul vinnter Talent tävlingen är lika självklart som om Martin Timell skulle ställa up i lådbilsbygge för dagiselever...".

Jag vet inte om jag missat något, men avståndet mellan pop och opera är ganska långt,

i alla fall i mina öron. Jag är ingen hejare på opera iofs, men tycker inte alls att det

låter så illa. Tvärtom. Och att få en dröm uppfylld är ju fantastiskt glädjande.

Vad tycker du?

Nu dök det upp ett svar till Göran. Marianne skriver så här:  

"Paul Potts, underbara röst, ödmjuka kille

Svar till Göran, du skall nog hålla in med "tycka". Paul Potts kommer att bli helt jämförbar med de "stora" sångarna. Jag förstår mig nämligen på bra musik i motsats till dig".

App. Telias haveri i fredags när hela deras mobila nät låg nere från 16-20, satt jag på en Thaikrog utanför min brors hus och väntade på honom. Det kom ingen leveransrapport på mitt sms och när jag ringde kom jag direkt till hans svarare. Jag gjorde en bild av mig själv på uteserveringen och skickade den via det "telepatiska nätet". När min bror kom upp från tunnelbanan och gick över gatan till serveringen där jag satt och väntade i solen, log han och sa "Tack för bilden!" Den telepatiska uppkopplingen är alldeles för underskattad trots att den har så många trevliga fördelar. Ingen strålning. Inga dyra abbonemang. Inga batterier som dör. Inga laddare. Inte ens en lur behövs för en mental överföring. Bara vi kan sända på rätt frekvens och har en vaken mottagare så fungerar det utmärkt hehe...

Läste recensionerna till Lundells nya bok "Vädermannen" och kom att tänka på en låt som innehåller en av alla hans genialiska formuleringar. I "Allas älskling" sjunger han om en ung kvinna som "...höll sin hand i elden och bad om ett glas bensin som hon drack sen som om det vart ett årgångsvin..." . Och just den raden är för mig en klockren beskrivning av den desperata livsföringen som så många av oss gamla Mods trodde var vägen till Friheten. På dagarna demonstrerade vi genom att bland annat klamra oss fast vid almarna i Kungsträdgården. På nätterna kryssade vi mellan Fyran och Klubb Jova och när solen gick upp hoppade vi över de vita bänkarna på Hötorget på vägen hem till förorten...

När jag hittade det här gamla klippet från 1985 (intervjun med Lundell kommer en bit in) kommer jag ihåg att det var livsglädjen och ödmjukheten som fascinerade mig mest hos Lundell (förutom hans förmåga att skriva förstås). Ja, tiden går och det var länge sedan jag både lyssnade på och läste något av honom nu. Hans turné startar den 25 september i år men någon konsert blir det inte för min del. Däremot åker nog "Vädermannen" med ut till det Stora Blå i sommar...

Utdrag ur Lundells 12:e roman:

"Morgonen efter att jag anlänt vaknade jag i mörkret av att det dundrade runt huset. Vinden. Dundrade och ven och jag låg stilla i krafterna ett tag, varm själv under täcket, men jag hörde det fina rasslet mot takfönstret också och jag förstod att det regnade, men när jag klev ur sängen och drog gardinen från takfönstret såg jag att glaset var täckt av snö.

Jag gick ner till husets nedre plan och ute på gårdsplanen yrde snön och hade gjort så hela natten. Bilen var täckt, vackert skulpterad och längs ateljélängan var en driva på säkert fem meter. Stormen kom in från havet, rakt från öster, och inne på gårdsplanen dansade en tromb av snö runt runt och det var snyggt att se på snön i lampskenet och jag gick in i vardagsrummet som tog smällen från havet men jag kunde inte se så mycket där, vindbyarna kastade sej mot husgaveln, jag kunde se vägen, och jag kunde se att den var igendriven.

Dagen innan, då jag hade skumpat nerför vägen till gården hade det varit vårlikt och det hade stått snödroppar och vintergäck i gräsmattorna.

Det hade varit en underlig vinter."

Här är Åsa Beckmans recension i DN.

Marie Norin i GP.

Aase Berg i Expressen.

Åsa Linderborg i AB. 

Och Mats Gellerfelt i SvD.

För alla som har en biljett till USA i sommar, och älskar Tom Waits, väntar

en turné over there som inte får missas. Här är turnéplanen!

Hittade en intressant arikel i DN idag som handlar om att Vattenfalls vd referarar till Indianerna när han svarar på frågan om kolkraften är ekologiskt hållbar.

På Forum för vetenskap och folkbildning hittar jag en tråd som diskuterar ursprunget för uttrycket "sex generationer" (som Vattenfalls vd refererar till i sitt svar: "Det beror på vad man menar med ekologiskt hållbar. Vi kan säga att vi inte ska göra något i dag som begränsar möjligheter för kommande generationer. Den indianska filosofin tittar sex generationer framåt. Om man applicerar det kommer man fram till att man överblickar 150 år. Om man ser i det perspektivet blir kolet uthålligt eftersom det finns för många hundra års förbrukning i reserver."

När vi betraktar löftet "inte göra något som begränsar möjligheter för kommande generationer..." får vi ju onekligen ett och annat att fundera över, utöver kolkraftens vara eller icke vara i relation till tex. vindkraft och solenergi.

Jag kom också att tänka på Hövding Seattles tal 1854 där han lär ha sagt:

"Det som drabbar Jorden, drabbar också Jordens Barn".

Frågan är kanske inte så mycket vad gamla indiander, romare och sufier har sagt för flera tusen år sedan, utan vad vi faktiskt gör idag. Vi kan inte göra om det förflutna, men vi kan påverka framtiden härifrån och just nu...