Empatin sprider sig. Tiden stod stilla i Kina idag...

Mia Törnbloms nya bok "Så dumt!" kommer på onsdag.

Den handlar om hennes liv i förnedring och vägen till

Tillfrisknande och framgång.

Vad driver en Människa att leva ett destruktivt liv?

Vad krävs för att vi ska finna Kraften att vända om?

Och hur orkar vi gå vidare?

Beställ den här!

Bilden är från webnews.textalk.com 

Forskar lite om Bipolär sjukdom (manodepressivitet) som blivit en allt vanligare diagnos idag, särskilt bland aggressiva Barn... Skulle kolla in Bipolärt forum och fick en intressant uppgift under rubriken Spamskydd:

"För att bli medlem, klicka först på den bild som är mest lik bilden ovanför,

för att bevisa att du är en människa".

Intressant...

Sedan 1992 har 491 allvarliga biverkningar av preparatet Lamictal rapporterats till svenska Läkemedelsverket (varav ett dödsfall).
Mörkertalet är stort eftersom många biverkningar aldrig rapporteras till myndigheten. De vanligaste inrapporterade biverkningar är:

• Hudbiverkningar - eksem, utslag och svullnader.
• Allmänna symtom - feber och trötthet.
• Neurologiska biverkningar - huvudvärk och tics.
• Psykiska biverkningar - aggressivitet, irritabilitet och depression.
• Blodbiverkningar - ökad blödningsbenägenhet och brist på blodkroppar.
• Fostermissbildningar - harmynthet och hjärtfel (om mamman medicinerat under graviditeten...)

Enligt svenska biverkningsregistret misstänks Lamictal ligga bakom minst 49 fall av psykiska biverkningar, fyra fall av depression och minst två självmordsförsök...

När Expressens reporter Anna Bäsén besöker en välrenommerad privatpsykiater och berättar att hon ibland köper kläder i onödan säger psykiatern att hon är "drabbad av bipolär light"...

Statistiken visar att diagnosen ökar i rekordfart...

Vad är bipolärt syndrom?

DSM IV-kriterier för förstämningsepisoder!

Bakgrund, symtom mm.

Preparatet Lamictal?

Ofarlig och säker medicin?

Alltfler svenska Barn får diagnosen!

En personlig sida om Borderline och Bipolär.

Undrar vad för slags Människa jag varit idag om alla diagnoser funnits när jag växte upp?

Sinnesjämvikt gott folk! Imorgon är det fullmåne i Skorpionen igen (andra gången i år) och samtidigt firas Wesak, en av Österlandets stora högtider som påminner oss om Buddhas Välsignelse. Allting är förgängligt utom vår egen förvandling. Och med allt mörker som väller upp överallt på Planeten kan vi stilla oss i en tyst meditation med öppna Hjärtan och be en Bön som ger oss Kraft att fortsätta bygga upp den Globala Empatin. Oavsett vilka vi är, vad vi gör och vart vi befinner oss, tillhör vi alla En och samma Familj...

Wesak 2008 - Part One.

Part Two.

Bilden är från esotericpublishing.com och föreställer Wesak Valley i Tibet.

Idag blir det baklänges:

"allaf tgidnäts tta moneg natu ,tfark nis moneg ekci nenets raklohru nepporD" - hittat här

Här hittade jag den på U2b =)

Hittade ett par bilder på rubbermag.com

Konserten på Hovet i fredags var väldigt trevlig. Prick 19.30 tog Scott Matthews (från Birmingham) och två killar till plats mitt på på scenen och körde en slags layed back poplyrik med slidegitarrr, cello och bongotrumma. Coolt och känsligt. Jag tänkte på en ung Robert Plant när sångaren tog i vid ett par tillfällen och fyllde Hovet med ett par riktigt sköna falsetter.

Efter en del roddande kom Stjärnorna ut runt nio. Hovet var nästan fullt och alla jublade. Jag tycker att den helt osannolika kombinationen Bluegrass High Priestess Alison Krauss - Led Zeppelin Golden God Robert Plant är väldigt lyckad och intressant. Det både syns och känns att de inte bara har funnit varandra utan också trivs utmärkt i varandras sällskap. När de inledde med att viska fram Led Zeppelins gamla "Black dog" kom de första tokrysningarna. Och feelingen höll i sig från början till slut. Riktigt bra upplevelse!

Producenten och gamla rockaren T-Bone Burnett (som bara i sin uppenbarelse med den resliga längden runt 2 meter och en broderad svart 1700-talsinspirerad "frack" väcker stor nyfikenhet) och bandet i bakgrunden servade duon med ett fantastiskt gung där det både ingick banjo, ståbas och fiol. Min absoluta favorit alla kategorier är Tom Waits och när jag såg att "Trampled rose" fanns på Plant/Krauss repertoar, väcktes mitt intresse att börja lyssna. Townes Van Zandt är ju en annan favorit som de också har med.

Förutom låtar från Raising sand-plattan, bland andra lite zigenarinspirerade "Sister Rosetta Goes Before Us" och mäktiga "Killing The Blues", gamla 60-talshiten "Fortune Teller" med flera, fick vi också höra Led Zeppelins "Black country woman" och "Battle of Evermore" (från deras akustiska version med gitarr och mandolin på album nummer IV som kom 1971). En strålande acapella-version av "Down to the river" blev helt magisk när Alison Krauss inledde med sin ljuvliga stämma och fick backning av Robert Plant, fiolspelaren och bas-farbrorn som körade i stämmor. Riktigt lovely!

Fokus genom hela konserten var verkligen musiken och det blev en skön konsert som följde med hela vägen hem. Sista låten "Long journey home" stannar kvar i både Själ och Hjärta - kolla in texten. Jag tycker också att Robert Plant har en underbar attityd som är väldigt klädsam till hans lockiga rufs, smajlet, glimten i ögat (och den stora vita utanpåskjortan under den svarta kavajen haha som rätt som det var framhävde några extra kilon matchade Alison Krauss silkeslena klänning som böljade som en mjuk 50-talstapet i draget från fläktarna ). Robert Plant skrattade och skämtade om Blair och Brown, om att bandet repeterat ordentligt och han sa att hela turnén var något i stil med "God Blessed project". Sympatiskt! När han lyfte upp mikrofonstativet och höll det på snedden sådär som han ofta gjort på scen med Led Zeppelin, såg jag den lilla blå blusen (kolla in bilden med den vita duvan) framför mig och log lite åt tanken att han skulle försökt få på sig den idag (vet inte ens om de utmärglade flickorna på bilderna på bloggen "Stay strong starve on" ens skulle kunna knäppa den!)

När Alison Krauss var ensam på scenen satt Robert Plant stilla i bakgrunden och såg väldigt avslappnad ut. Vid ett tillfälle överlämnades scenen till T-Bone Burnett (då gjorde Alison Krauss sällskap med Robert Plant vid sidan av scenen och de satt tätt intill varandra och småpratade och såg väldigt avslappnade ut. T-Bone Burnett (här är en intressant artikel om honom) skrev för övrigt filmmusiken till bröderna Coens “O Brother, Where Art Thou?” och släppte just en ny platta 13 maj som heter "Tooth Of Crime".

På perrongen hem hörde jag repliker från åskådarna och log för mig själv.

"Fy faan va bra!"

"Men hon är ju otroligt stel Alison, tur att hon hade Robert med sig..."

"Så jävla fräckt alltså..."

"Han är sexti bast och fortfarande så jäkla sexig..."

"Hon är otroligt läcker alltså..."

"Det höll hela vägen..."

Och jag håller med. Det höll heeela vägen!

Har bara hittat en recension och den är positiv men känns väldigt trött. Det kanske beror på att SvD:s recensent var lika trötta som alla andra jobbare den här fredagskvällen trots att han hade en uppgift kvar att leverera...

Första bilden från konserten är från svd.se och de andra från plattan och lite olika musiktidningar.