Umberto Maturana skrev en text när hans son var olycklig
över att hans lärare inte förstod honom.
Här är en förkortad version av Studentens Bön:
Tvinga inte på mig det du vet
jag vill utforska det okända
och vara källan till mina egna upptäckter.
Låt det kända bli min befrielse, inte mitt slaveri.
Din värld av sanningar kan bli min begränsning;
din visdom min förnekelse.
Instruera mig inte; låt oss vandra tillsammans.
Låt min rikedom börja där din slutar.
Visa mig hur man gör, så att jag kan stå
på dina axlar.
Visa dig som du är så att jag kan bli
något annat.
Du tror på att alla mänskliga varelser
kan älska och skapa.
Därför förstår jag din rädsla
när jag ber dig leva som du lär.
Du kommer aldrig att förstå vem jag är
genom att lyssna på dig själv.
Ge mig inte instruktioner; lämna mig ifred.
Ditt misslyckande är att jag bli identisk med dig.
artemis
8 december 2008 08:17
Oj, ja det är en dikt att ta till sej på alla nivåer! Lite jobbig faktiskt....
Har tänkt på det där ibland när jag själv varit elev; att man måste minnas att läraren också är en människa när han/hon står och gör sina pedagogiska fel och misstag. Det underlättar dock för eleven om läraren orkat komma till insikt själv - genom en dikt kanske.
Kram Artemis
http://www.ansvar.bloggagratis.se
klara
8 december 2008 14:23
Hej Cozzeman, instämmer! När vi klarat av allt från Ekelövs Underjord till Rumis Översinnlighet är det dags att logga ut och dikta vidare på Hemplaneten =) Och såklart det är därifrån allting kommer!
Kram kram
klara
8 december 2008 14:27
Ja Artemis visst är det så! De värsta Lärarna (Människorna) är kanske de som glömmer bort att vi alltid är Elever.
Kram till dig =)
klara
9 december 2008 23:58
Ah va roligt Artemis=) Den är riktigt bra!
Kram till dig igen!
Dragariel
10 december 2008 10:26
Den klipper jag ut och sätter upp här på jobbet...
Kastrullis
11 december 2008 08:53
Halloj,
det där känns ju som att man skulle ta till sig och fundera på i relation till sin tonårsson. Det är värt ett försök i alla fall... Tack!//U
http://Kastrullapan
Dragariel
11 december 2008 17:46
F'resten! Den där handlar ju precis lika mycket om att vara förälder...