Den här lilla fina Godnattfilmen kom i ett mail nu!

Enjoy it... nattinatt!

Nu ska jag sitta en stund i Tystnaden och sen blir det ångkokt Broccoli...

Det är egentligen synd att ta in dem men jag älskar doften...

I morgon kommer min Älskade A. hem igen! Jag tänker ofta på att vi är som två Gamla Träd. Även om vi är så långt borta ifrån varandra så ofta hela tiden numera, står vi ändå så Nära...

Jag tycker om att tänka på min Familj som en allé. Där står K. och där står A. Där står J. och där står S. Där är R. och där är I. Där är M. och där är J. Och både U. och B. är med precis som A. och T. och andra Kära som ingår i Familjen. En och en står vi här med våra rötter och de ståtliga kronorna som sträcker sig mot Himlen. Tillsammans kantar vi alla Vägen fram i Livet precis som en allé som Välkomnar det som kommer.

Tillsammans är ett trevligt ord att hålla nära sitt Löv Hjärta...

Det är finfint helt enkelt!

Herren i Huset, vår gamla Birmagreve, låg som vanligt och sov när Ploo var här. Han reste sig några gånger och försökte tugga i sig Ploodens torrfoder och gick ut och tuggade några grässtrån. Och det gick som det brukar. Han kräktes på någon av de vita mattorna som vanligt förstås och gick och la sig igen. Tänk att gamla Katter tycker det är så bra att kräkas just på VITA mattor...

Härliga tjocka gulliga fina underbara Plooden har varit på besök med Lillmatte och Husse. Helt underbart att se honom botanisera i grönskan bland Fjärilar och Gräs! Första dagen hoppade han högt så fort han hörde ett ljud. Andra dagen vågade han sig till och med runt huset. Och innan han återvände till Rat City tog hans sig en sväng ut genom syrenhäcken också!

Här sitter han på övervåningen och funderar på om han ska våga sig ut på balkongen och kanske ta en tur upp på taket...

Aga är på tapeten igen...

Genom att kritisera, korrigera och bestraffa våra Barn begränsar vi deras Medvetande och stänger in dem i ett osynligt fängelse som de helt naturligt kommer att revoltera emot.

Några kommer att använda våld mot andra för att försöka slå sig Fria.

Andra kommer att slå på sig själva i samma syfte.

Resultatet är ingen överraskning.

Alla Barn som får stryk blir berövade tillgången till den Helhet de bär med sig redan när de kommer...

För några år sedan myntade psykologen Bent Hougaard begreppet curlingföräldrar. Han skrev om föräldrar som blir ett slags tjänstefolk åt sina Barn och skyddar dem mot alla motgångar och ställer upp med all tänkbar service.

Jesper Juul säger:

- Hellre det än auktoritär uppfostran och aga...  

Juristen Ruby Harrold-Claesson slåss för att Barn ska få stryk...

Hårda tag, rusk och skak ökar...

Är det sant att vi har fått ett nytt lydnadsideal...

I Nya Zeeland vill 80%  ta bort förbudet att slå Barn...

I Sverige tycker 50% att det är ok att ta hårt i armen...

”Reuter, 39 år” tycker att "Det är ställt utom allt tvivel att Sverige, det land som gick i täten för införandet av förbud mot barnaga, som resultat nu har världens mest ouppfostrade ungdomar!"

Och ”Vivien Leigh, 43" frågar: "Hur i hela friden ska den som slår kunna lära barnet det viktigaste, dvs att inte skada andra människor vare sig fysiskt eller psykiskt?" 

”snippsnappi, 27 år” konstaterar: "När man tappat kontrollen så pass att man börjar slå, ja då har man förlorat!"

Eva Stenvall som är biträdande enhetschef på BRIS fick frågan:

- Var går gränsen för barnaga?
Hon svarade:
– När man tillrättavisar ett barn fysiskt och kränker det. Barnaga är en maktdemonstration som är möjlig för att barnet är litet och värnlöst. Få skulle få för sig att slå en vän eller kollega...

Och Barnombudsmannen Lena Nyberg säger:

- Det är oacceptabelt att kränka ett barn genom kroppslig bestraffning!

Barn- och föräldrapsykologen Malin Alfvén säger detsamma:

- Våld är ­oacceptabelt!

Många Bloggare är också eniga: Våld föder våld!

Vad tycker du och jag?

Och hur löser vi konflikterna som uppstår med Våra Barn?

Jag tror på samarbete!

Det har jag alltid gjort!

Min erfarenhet är att Barn inte gör som vi säger utan precis så som vi gör!

Idag är mina Barn stora och jag är en närvarande Mamma.

Så har det inte alltid varit!

När de var små var jag en förälder som inte kunde älska mig själv.

Jag gjorde många fel!

Jag var en självömkande Mamma som levde i stor maktlöshet.

Inte alltid. Men tillräckligt ofta för att vara en frånvarande förälder.

Jag slog också mina Barn.

Två gånger i ren vanmakt!

Det rättfärdigar ingenting.

Det visar bara hur frustrerad jag var!

Idag försöker jag gottgöra dem så ofta jag kan.

Och jag är övertygad om att de inte kommer att göra samma fel som jag gjorde.

Det är inte min förtjänst.

Det är deras eget val.

Att förlåta mig var inte heller mitt jobb, utan deras.

Jag är väldigt tacksam över att mina Barn finns kvar i mitt Liv idag.

De kunde lika gärna valt att stänga sina dörrar och låta bli att svara i telefonen.

I vår relation är det inte jag som är Mästaren, utan Barnen.

Älskade Barn!

Tack för att ni fortsatte att älska mig så att jag fick lära mig att älska mig själv!

Tack för att ni inte tittade bort och suckade utan protesterade så att jag fick chansen att göra om.

Tack för att ni är så modiga och inte sväljer era Sanningar så att jag blir påmind om min.

Tack för att ni finns!

Tack för att ni är som ni är!

Älskade Barn...