Avataria

12 oktober 2009 22:59

Jag är inte så säker på att det enbart handlar om det ena eller det andra - det finns så oerhört många nyanser i det hela att jag till och med tror att prostitution lika gärna kan handla om frihet och rätten att använda sin kropp till det man själv vill.
Skuld och skam som för oss är förenat med prostitution är ju en del av vår kultur, vår tradition - det är ett värde som VI tillmäter prostitutionen. Och då tror jag inte för ett ögonblick på myten om "den lyckliga horan", utan det handlar om andra saker - rätten till självbestämmande och autonomi, till exempel.
En annan sak som också gör att prostitutionen är skambelagd i vår tid och kultur tror jag hänger i hop med vår syn om män som mer utpräglade könsvarelser än vi kvinnor - vi blandar in alla möjliga kvinnliga arketyper i kvinnorollen - modern, madonnan, änglar och prinsessor - men kvinnan ses sällan som den lika biologiska, och därigenom sexuella varelse som mannen är.
Det här är ett så oerhört komplext ämne, så det tål att tänkas på. Har du förresten läst Jonas Frykmans Horan i bondesamhället? De tar upp en hel del i den, som till vissa delar är överförbart på vår egen tid...Nu är det många år sen jag läste den så jag kan inte citera nåt....

coz

13 oktober 2009 10:50

Oj!
Har kvinnor också rädslor?(idiotisk fråga)
För det är väl DET allt detta handlar om?
RÄDSLOR?
Nu är jag ju inte akademiker som ni-men en RÄDSLA känner jag mycket väl igen-som DET-som det nämligen bara är-en rädsla bara-ett hjärnspöke.
Och jag vet egentligen inte hur jag förhåller mig till "världens äldsta yrke"..
Har aldrig haft förmånen att prova på det...
Tyvärr...eller "vilken tur"...att jag aldrig behövt ytnyttja någon heter det väl...
(Skulle aldrig kunna få till det då gissar jag)
Som ingrediens i ett sådant förfarande-behöver -JAG i alla fall-ömsesidig kärlek.
Annars är det helt irrelevant.
Detta om mig.
Inget om Er diskussion tyvärr-men en vacker dag jag kanske förstår vad ni "parlörar" om...
Kram från novisen "numero uno"!
coz

maria

13 oktober 2009 11:55

Ja huja. Detta är ju typ skitsvårt. Men det måste ändå vara höjden av mäniskans förvirring att sälja och köpa värme och närhet mellan människors kroppar. Jag tycker det är konstigt, men det är ju jag det.

klara

13 oktober 2009 18:35

Hej Bloggisar =) tack för era tankar kring detta! Att det handlar om en historisk problematik, arketyper och olika syn på könsvarelsen Man resp. Kvinna är väldigt intressant tycker jag. Alltså fenomenet att sälja och betala för fysisk, intim närhet...
För mig är det som att exploatera Själen (men då är ju jag supermonogam som är totalt ointresserad av att modernisera mig genom att gå på swinger-partyn eller delta i andra sexuella gruppaktiviteter...)
Nu finns det ju även män som prostituerar sig även om det vanligaste fortfarande är kvinnor. Den "lyckliga horan" har det skrivits en del om och jag har läst mängder av intervjuer med kvinnor som säger att de prostituerar sig för att de vill och för att de mår bra av att träffa 3-4 olika (rika) män varje vecka. Dessutom kan de unna sig en livsstil de inte kan på sin "vanliga" lön...
Lika många kvinnor beskriver sin lust att prostituera sig som en möjlighet att få utlopp för sin exibitionistiska läggning - och tjäna pengar.
De kvinnor som försvarar prostitution menar att det är en myt att alla kvinnor som säljer sex är trasiga offer (innerst inne) som blivit utsatta för övergrepp som Barn. De flesta kvinnor jag har intervjuat (i olika åldrar) säger att de egentligen inte alls ville från början men mådde bra av att de fick uppskattning och kände sig bekräftade av att män ville ha dem. De flesta som sålt sex länge säger också att känslan av att må bra ersattes av att de kände sig smutsiga, mådde dåligt efteråt och fick problem med att ha nära relationer med män. För mig visade det här att det krävdes en känslomässig avstängning för att kvinnorna skulle kunna utföra tjänsten, något som förespråkarna för prostitution inte håller med om. De menar att friska kvinnor inte alls behöver stänga av utan tvärtom ger sig hän och njuter. De menar också att det är en myt att den vanligaste horan är en "störd" och beroende kvinna som lämnar sina förtjänster till en hallick och får betalt i form av alkohol och/eller narkotika...).
Är den vanligaste horan idag kanske en frisk, smart, fri och självständig affärskvinna med hög självkänsla som förenar nytta med nöje?
Det finns många olika förklaringar och varianter på det här temat. Avundsjuka och rädsla är också ett intressant perspektiv tycker jag. Skulle gärna se föreställningen...

Avataria

14 oktober 2009 09:32

Jag tror att det du beskriver - den känslan av att vara smutsig hänger ihop med vårt samhälles och vår tids moralbegrepp. Alla är vi barn av vår tid, vi är produkter av vår tids värderingar, moral och etik som förmedlas till oss med modersmjölken....Bra eller dåligt - ja, det är ju upp till vår tid, förstås. Naturligtvis är det också så att i och med att vi är produkter av vår kultur så betyder det att vi också för att vara socialt acceptabla måste leva utefter dessa värderingar - det är liksom nästa steg.

klara

14 oktober 2009 10:24

Visst är det så! Vissa värderingar sitter djupare än andra och tar förhållandevis lång tid att förändra...