Läser en alldeles utmärkt, intressant och finstämd artikel i DN av Karin Johannisson om Hur SJälen ska Läkas? Artikeln inleds med berättelsen om hur invånarna i den lilla staden Gheel i Belgien tog hand om de som var psykiskt sjuka förr i tiden. De sjuka fick delta i vardagslivet i den vanliga Familjen där fördelning av omsorg, ansvar, arbete, rutin och rit var ett mikrokosmos av samhället där patienten fick ta del av den sociala gemenskapen.

Karin Johannisson tar också upp behandlingsexperimenten med lobotomi, elchocker. bedövande psykofarmaka och flera intressanta perspektiv som ger tygd åt problematiken med hur en sjuk Själ ska tas om hand. Hon skriver också om Michael Focaults bok Vansinnets historia som publicerades 1961 (han skrev den redan på 50-talet) där han tar upp samhällets behov av att definiera det normala - på bekostnad av de som avviker från snittet...

Väldigt bra att bli påmind om de dynamiska behandlingsalterativen mot inlåsning och biologisering (R D Laing mfl) och frågeställningarna som blev aktuella när mentalinrättningarna började rämna och det slutna alternativet ställdes mot det öppna släpp-ut-dårarna... inspärrningen i fängelseliknande sjukhusbunkrar... det patriarkaliska samhällets hysterisering av kvinnorna... steriliseringens legato... medicinska experiment fram till vårdens hjälplöshet i dagens psykiatriska ångestkorridorer. Hon tar också upp Anna Odells "event"... och hur vi försöker mäta, separera och förse Mörkret i Jaget med rimliga förklaringar - rimliga i relation till det Normala vill säga, vilket för oss in i en luddigt gränsland där man kan fundera lite över så kallade normaliteter. En man som "ollar" sina kaffekoppar hemma i smyg för att njuta av att besökarna dricker kaffe gemytligt omedvetna om att han gnuggat porslinet mellan benen. Är DET normalt? I varje fall sitter just DEN mannen inte inlåst på någon inrättning eller får sitt "vansinne" behandlat med giftiga barbiturater (uppkallade efter uppfinnarens flickvän Barbara för oss som nu inte visste det!)...

Frågan om VAD det är som placerar oss innanför eller utanför sjukdomsgränsen är - intressant! Och dagens flora av terapier och biologiska, akademiska, psykodynamiska, klassiska med flera expertiser växer som ogräs i det krigsdrabbade konfliktområdet: Att vara eller inte vara, sjuk-eller-frisk?

Är det frågan?

Karin Johannisson tar också upp psykodynamikens långsammare metoder som nu ställs mot både läkemedelsbehandling och mot kognitiv beteendeterapi. Hon skriver om de mediala terapialternativen neurolingvistisk programmering, mindfulness, extrasnabb hypnos-coachning - hon hoppar över Healing och alternativa metoder som inbegriper de icke-ordinära medvetandetillstånden och tillstånden före födseln där bland andra Stanislav Grof lyckats "bota" scitzofrena och andra livstidsdömda "dårar"...

Däremot tar hon upp det fokus som ligger på nuet där man väljer bort individens förflutna och hon skriver att också själen anpassas till marknaden och senmodernitetens speedade tempon. Bota den trasiga men gör det kostnadseffektivt och låt det gå snabbt. Quick fix, skriver hon och tar även upp Socialstyrelsens aktuella förslag till riktlinjer för depressionsbehandling (remisstiden gick ut i juni) – ett dokument som kommer att styra hur resurserna till olika behandlingsalternativ ska fördelas. Vi får se hur det blir...

Flera viktiga frågor dyker upp i artikeln:

• Behövs det anvisningar för bredd och långsiktighet i vården?
• Är Mönniskan en komplex oxh social varelse - eller en maskin som ska fungera?
• Ska vi räkna mer eller mindre med Freud?
• Behövs det ett integrerat system där terapimodellerna går ihop, och i så fall kring vad?
• Har alla Människor en minnesbrunn med bortträngda erfarenheter, eller gäller det bara vissa?
• Vilken människosyn är det som håller på att ta över idag, och hur hanterar vi det?
• Hur stora är förlusterna för ett samhälle som ser Människan som enbart en biologisk varelse?
• På vilken skala ska normalitet och samhällsduglighet räknas in för att vi ska anses vara friska?
• Vilka är konsekvenserna när vi inte lyckas integrera den så kalla yttre- och inre Människan?
• Kan kbt inspirera till skapande, och vad hotar den kreativa processen - egentligen?
• Kan omprogrammering få bukt med opraktiska fobier, förlamande ångest och depressioner?
• Är det rätt att kostnaderna för rehabilitering ställs  i relation till vad en frisk person kan producera?
• Är sårbarhet helt enektl en fråga om en missad kontakt i hjärnans signalsystem?
• Ska vi ha mer anpassnings- eller befrielsestrategier, och vilka är fördelarna?

Artikeln avslutas med en återknytning till Gheel där ordet "dåre" var förbjudet. De sjuka kallades "gäster" eller ”främmande”, skriver Karin Johannisson och menar att det vore naivt att tala för ett samhälle som inte gör skillnad på sjuka och friska. Och här är den klockrena slutraden:  

Men Gheelmodellens vilja att inlemma de annorlunda i ett mänskligt, meningsfullt och hälsoskapande sammanhang (och inte i passivitet, sjuk­identitet och självnedvärdering) träffar nuets psykiatrivård på dess ömmaste tå...

Hur tänker du om begreppet sjuk-frisk?

Den fina illustrationen till serien Arma Själ i DN är gjord av Jesper Waldersten

Här är hans hemsida med bland annat hans fina böcker...

 

maria

15 oktober 2009 14:33

Det här är intressant. Samma frågeställning för mej som normal - onormal.
Det blir ju blandannat en fråga om i vilket sammanhang, med vilka och behovet av att definiera.
Jag har en fantasi om hur det skulle vara om ALLA människor hela tiden var precis som de kände sig i just det ögonblicket. Om ingen någonsin behövt förminska sig själv. Om detta tillstånd var det allmänt rådande för både barn och vuxna. Hur skulle behoven se ut då?

http://www.botanosofi.bloggplatsen.se

 

klara

15 oktober 2009 22:59

VÄLDIGT intressant!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu gäller det att damma av sig vintermörkret och ta ett steg ut; ut i Ljuset, närma sig Solen. Och en dag i taget (det viktigaste först, som vanligt) kommer vi att närma oss det vi längtar efter och vill; det kanske inte kommer på en gång, som e...

    Idag läste jag en artikel från The Telegraph på Shoebat.com. Obama säger att han vill hindra de allierade ifrån att slåss mot ISIS. Men de allierade svarar: “We Will Fight ISIS Alone Without Obama’s Support” ... Och Obama s...

  Your work is going to fill a large part of your life, and the only way to be truly satisfied is to do what you believe is great work. And the only way to do great work is to truly love what you do. - Steve Jobs...

NU är den här!

  Nu var länge sen jag skrev här i bloggen igen.  Idag kände jag ett litet behov av att dela med mig. Det händer ju så mycket hela tiden! Och visst går tiden fort, om den nu finns? Det känns som om tiden krympt till 15-16 timmar per dygn! ...