Nu var länge sen jag skrev här i bloggen igen. 

Idag kände jag ett litet behov av att dela med mig.

Det händer ju så mycket hela tiden!

Och visst går tiden fort, om den nu finns?

Det känns som om tiden krympt till 15-16 timmar per dygn!

Inte 24 längre.

Vet inte vad det beror på. Kanske du vet?

Det har runnit otroligt mycket vatten under broarna här hos mig.

Faktum är att det stundom svämmat över och nått ända upp till

öronen. Ibland ännu högre upp.  

Jag höll nästan på att gå under. Men jag tog ett djupt andetag

och kom upp ytan igen. Och inte bara en gång.

Herregud!

Livet är fantastiskt med alla sina prövningar.

Jag tror att det är så att vi inte får mer än vi klarar av.

Det känns inte så när man är mitt i en nära döden upplevelse. Men

efteråt, när man överlevt, framträder det som hänt ur ett annat

perspektiv! Då kan man tydligt se att det fanns en mening.

Allt som hände var inte bara tortyr och sabotage. Det fanns några

guldkorn också även om de var svåra att hitta.

Jag är tacksam och glad att jag kom tillbaka från de utbrändas

förkolnade land. Usch vad det var svart där!

Jag såg ingenting på nästan två år.

Men nu är jag pigg och stark igen. Och tjock. Det beror antagligen

en hel del på alla Prinsessbakelser jag tröstat mig med!

Jag älskar marsipan. Det blir man inte smal av. Men lycklig =)

- Upp och hoppa och gör situps och spring och promenera! säger

jag till mig själv. På det viset försvinner ett kilo i taget ...