Idag tänkte jag på hur intutionen utvecklas steg för steg genom livet.
Intuition kan vara att känna det som ligger bakom det som syns.
Det kan också vara att höra sånt som inte sägs.
Och nu menar jag inte ren inbillning.

Intiuition handlar inte om att höra med de vanliga öronen.

Det finns ett Tredje Öra också, tänkte jag,
som ligger stilla och kluckar i Hjärtat...

En bra lärare kan också vara en INTE-LÄRARE
som lär oss hur vi INTE ska vara/göra.

I mitt liv är Fru E. en överlägsen Inte-Lärare.

Det är HON som tror hon kan allt bättre än Gud och alla Människor.
Det är HON som tror hon har kontrollen.
Det är HON som tror hon vet hur allt ska vara...

Fru E. har länge varit kruxet i mitt Liv.
Denna rigida, orättvisa, manipulativa, självcentrerade Fru E.
med sina arroganta, nedvärderande FNYSNINGAR - i det tysta...

I hennes värld är Hjärtat en MUSKEL, punkt slut.
Det är lönlöst att försöka skapa någon dialog.
Har hon väl bestämt sig finns det INGET som kan rubba hennes cirklar.
Envisare och mer egensinnig är Fru E. - glöm det!

Den allra mest IRRITERANDE egenskapen är dock att hon LÄSER mina tankar
såsom en öppen bok.

- Du får leva hur du vill bara du håller MIG utanför, tänkte jag idag.
Och på mindre än bråkdelen av en SEKUND var hon igång.
Jag hörde hur det jobbade i skallen.
Avsikten var naturligtvis att kontra med något som kunde SÅRA mig.
Men den motbjudande tanken fick tji.
Tvi tvi tvi!

Idag SÅG jag nämligen Fru E:s VERKLIGA natur!
Idag såg henne med HJÄRTAT för första gången.

Fru E. är en androgyn Djävuls-Ängel.
Och jag som alltid förbannat hennes motbjudande närvaro.

Idag insåg jag att Fru E. är här för att lära mig SE...
med Hjärtat.

Tack otäcka/underbara Ego - vad vore jag utan dig?

1. Ifrågasätt ditt syfte...
Varför vill du eller vill du inte säga eller göra det här?
Är din intention att hjälpa andra, eller behöver du bara bekräfta dig själv?

När du är klar över dina motiv, fortsätt till 2.

2. Titta på dina tillgångar...
Har du det som krävs för att göra eller säga det här?
Här gäller såväl din personlighet som ekonomi och andra faktorer av betydelse.

Om dina motiv är positiva och dina tillgångar goda, fortsätt till 3.

3. Överensstämmer dina intentioner med Universums Ordning?
Du kan kalla Ordningen för Gudde, Buddha eller vad du vill som överenstämmer med det du valt att tro på...

Kommer det som du ska göra eller säga att leda till mindre lidande -
för många andra också förutom dig själv?

Ta god tid på dig med de 3 frågorna - ingen hets!
Om du är arg eller upphetsad - fråga dig själv om du kan göra eller
säga det du tänker, på ett kärleksfullt och förnuftigt sätt?

... antagligen inte - när du är tyst och kontemplerar över dina motiv INNAN du agerar får du förmodligen mindre problem än om du pratar eller handlar direkt...

4. Ifrågasätt resultatet...
Om du väljer att göra eller säga det du tänkte, titta tillbaka och se hur det blev.
Vad kan du lära dig av det här?
Om resultatet är lyckat, titta på hur du kom fram till det och lägg det på minnet.
Om inte, titta på vad som gick fel - vilka av 1,2,3 floppade?

Katt-Buddha spinner till ljudet av tangenternas klickande...
klick klick klick kurr kurr kurr...

Vissa dagar blir det tydligt att det mest hälsosamma
är att skapa Fred i min egen hjärna - först och främst...

Om jag ägnar mig för mycket åt någon annans, finns

det ingen hemma hos mig...

...när de första strålarna kommer fram bakom molnen
känns det ibland som om det är första gången jag
är här igen...

Idag tänkte jag på hur samtal mellan oss människor skiftar beroende
på vilka som deltar.

Eftertänksamhet.
Paus.
Närvaro.
Det blir på ETT sätt.

Tvärsäkerhet.
Många ord.
Fladdrande blick.
Det blir på ett helt ANNAT sätt.

Nyfikenhet eller kontroll?
Ja det skiftar som bekant.
Olika talare har OLIKA behov.
Ibland blir det helt enkelt ingen dialog.
Och jag som oftast varit en betydligt bättre talare än lyssnare får en
massa chanser att träna med ÖRONEN nuförtiden.
Det är väldigt intressant.
Det är lite som att känna hur det är att vara STUM...

Kommunikationsprocessen intresserar mig verkligen.

Det händer att det KÄNNS som om en person har en ANNAN gestalt vid sidan om sig som deltar tyst genom att bara betrakta sig själv som talare.
Väldigt spännande.

Det händer också att en person som uttrycker sig verbalt egentligen inte
säger något utan bara RÖR läpparna.
Det händer olika saker beroende på VEM som lyssnar också såklart.
Och det vi VET är naturligtvis att allting är reflektioner av oss själva.
Allting beror på hur det står till Hemma - så att säga.
Hur många skelett står det i garderoberna?
Hur ser försvaret ut?
Är kontrollbehovet lika stort som översvämningen i källaren?
Etc.

Som talare är jag oftast rätt så upptagen med vad JAG ska säga.
Och är det pressat av olika anledningar blir det oftast bara monolog.
Som lyssnare får jag en helt annan frihet att betrakta.
Väldigt spännande.

Det finns många upptäckter att utforska.
Kroppen och BLICKEN säger otroligt mycket om vad som pågår inuti.
När jag tror att jag kommer en annan människa in på Livet visar det sig
nästan alltid att det är mig själv jag får möta - bakom masken; under ytan.
Ibland är det väldigt behagligt, som att sola sig och njuta av värme.
Men ibland är det för jävla obehagligt, som iskall vind som sveper genom
nerverna: Skulle JAG vara så där otroligt... neg...neg ... neg...
Och svaret är Ja!
Det obehagliga, motbjudande, låga, avskyvärda ligger inte ett u-land
på andra sidan Jorden; det ligger HÄR, mitt emellan ögonen, i
halsgropen eller i knytnäven i MITT EGET LIV...
Huh!
Det är mycket som får plats i Tystnaden.

För några månader sedan fick jag ett väldigt bra tips av en God Vän
app. att hålla tyst - ibland är det ju bra att kunna göra det...
Tipset är så här:
Ställ de här 3 frågorna INNAN du pratar:

1. Måste det sägas?
2. Måste det sägas NU?
3. Och måste det sägas av MIG?

Nu känner jag mig lugn, skön och mjuk,
precis som Dassle!

Jag har varit ute ur stan några dagar
och bara strosat och ätit god mat,
kopplat av och sovit gott, sådär gott
som man alltid sover på lugna platser
utan trafik och brus.

Jag fattar inte vad jag ska tillbaka hit
och göra? Det vore mycket enklare att
stanna därute i naturen for ever...
precis som Dassle!

Bara följa med skymningen hela
vägen rakt in i mörkret.
Och vakna när solen går upp
och inte bara TITTA utan VARA
gryningen och dagen och solen
och vinden...

Mmm, det är väl det som blir
nästa steg. Att leva utan att
komplicera saker och ting,
precis som Dassle (mitt husdjur
på bilden)...