I Amerika finns det tre upprörande saker just nu...

Mia Törnbloms nya bok "Så dumt!" kommer på onsdag.

Den handlar om hennes liv i förnedring och vägen till

Tillfrisknande och framgång.

Vad driver en Människa att leva ett destruktivt liv?

Vad krävs för att vi ska finna Kraften att vända om?

Och hur orkar vi gå vidare?

Beställ den här!

Bilden är från webnews.textalk.com 

På måndag kommer Eldkvarnsångaren Plura Jonssons

debutbok "Resa genom ensamheten – Svart blogg och

det ljuva livet" ut på Norstedts och bygger just på

hans blogg med samma namn.

För en månad sen kom "Någon sorts extas" av popgruppen

Lustans lakejers frontfigur Johan Kinde.

I juni släpps före detta justitieminister Thomas Bodströms

deckardebut "Rymmaren" .

I augusti är det dags för "Jag tror vi behöver prata faktiskt"

av Jon Jefferson Klingberg, gitarrist i popgruppen Docenterna.

Bloggaren Alex Schulman lade ned sin blogg på Aftonbladet

när han fick ett romankontrakt på förlaget Forum.

Forums chef Magnus Nytell vill också gärna skriva kontrakt

med popmusikern Håkan Hellström och förlaget försöker

även övertala hiphopparen Timbuktu att skriva.

Forums chef Magnus Nytell, som ger ut Johan Kindes bok,

berättar att förlaget själva söker upp nya författare, bland

annat på bloggar. Han säger: "Alla kan inte skriva en roman".

Ett annat scenario är att det blir allt fler som kan ha

spökskrivare, som i USA, utan att det anges.

Och Pseudonymen har börjat dyka upp igen...

”Är inte pseudonym bara ett billigt sätt att få

uppmärksamhet? ”

”Jo, förhoppningsvis. En annan bra grej är att man

slipper sitta i morgonsoffa och svara på frågor som

programledaren läser från en prompter.”

Så om det inte räcker att vara riktigt känd kanske

det i framtiden blir riktigt inne att vara helt okänd...

LucTuymans paints the indescribable. His dark muted scenes seem vaguely familiar, distant, like haunting memories. Drawing his inspiration from grand themes, Luc Tuymans taps into a universal social guilt: from the Holocaust, or imperialism, to child abuse. By minimalising his images, he creates a raw emotion through paint; each painting linking spiritually, somehow instinctively, to the rest.

Within is a tranquil vermin metaphor for contamination and disease. A close-up detail of a birdcage, this painting more than conveys feelings of hopelessness and isolation: through its sheer size and potency, it literally traps the viewer, swallowing him into a prison of collective consciousness.

i Warszawa, det blir hans första stora utställning i den här delen

av Europa i samarbete med Kunsthalle Mucsarnok i Budapest.

Bilden är Luc Tuymans "Within" från 2001,

olja på duk 223 x 243 från saatchi-gallery.co.uk

Dan Jönsson skrev i DN att både Fellini och Tarkovskij säkert skulle gett sin högra arm för vissa scener i Shirin Neshats nya videokonst "Women without men". Jag är väldigt förtjust i hennes symbolvärld och ser fram emot att se hur hon gestaltat konsekvenserna av det vidriga patriarkatet och förtrycket av kvinnorna i Iran under sin uppväxt. Hennes bilder är brutala och oerhört vackra. Hon har begåvats med en sällsam talang för komposition och när jag läste om en av scenerna reste sig håret på armarna samtidigt som det gick en rysning från nacken och neråt.

En ung prostituerad kvinna lyfter blicken och upptäcker plötsligt att mannen saknar ansikte…. Kvinnan flyr skräckslagen från bordellen till ett badhus och skrubbar sig blodig. Ingenting hjälper; vart hon än vänder sig ser hon bara de ansiktslösa männen... (jag minns en liknande upplevelse i Marocko som jag inte ska gå in närmare på idag).

Videodelen består av fem filmer (2004-2008) om fem olika kvinnoöden som möts i en gammal fruktträdgård. Titeln är hämtad från den iranska författaren Shahrnush Parsipurs roman "Kvinnor utan män" - bannlyst i Iran sedan den kom ut 1989 och hon bor numera också i USA - och ja, det var Heminway som skrev "Men without women" 1927 men den handlar inte om de förtryckta männen i Iran...

Här är en artikel i Stockholms Fria om Shirin Neshat.

Här är en från EGO.

Här en från Espoo Modern Art.

Här är Dan Jönssons recension i DN.

Här skriver CMOA om Shirin Neshat.

Bilden är från photomuse.org och ingår i Shirin Neshat´s serie

"Women of Allah".

Dagar fyllda av knåpande, vändande och vridande; skrivarens eviga dilemma och himlastormande lycka i samma kastrull. Bokstäver och ord, ord, ord som råvaror för att nå kunskap om mig själv. Detta utforskande av medvetandet påminner ibland om ett varmt kök fyllt av ingredienser som ska anrättas. Skala hacka riva, vispa röra blanda, förvälla blanchera ångkoka, ungsbaka skaka sautera med mera. Och en exotisk tusenblandning av små små skiljetecken som kryddkorn i en kvarn. En het chilifrukt röd som blod, några späda vårgröna blad och en mild aprikos i samma mening; i samma ord, i samma durkslag. Detta livsnödvändiga anrättande. Skärbrädor knivar och rivjärn, för att dela med sig av den inre nödvändigheten att ständigt fortsätta förvandla och uttrycka. Frukost lunch middag och supé. Tapas och snittar. Små vol au vanger, en sufflé med några ljumma briocher och iskall krossad is med lime över frukterna i mixern. Förord. Ingress. Kapitel. Smakerna förenas ord för ord i Guds alkemistiska verkstad. Alltid en lärling, en elev och en assistent i förvandlingen från Bly till Guld. Upp ur sömnen. Förbi och igenom fasader av Aspartam och ytor av halvfabrikat och substitut. Inga konservererade rollspel. Inga färdiglagade lådor med hyckleri. Ingen mikrovågsugn. Bara en öppen eld där regnbågens färger förångas och glimmar som lysande flugor i natten mörker. Och i gryningen till en den nya dagen lyser Själen som en mogen Maskros som tagit sig upp genom asfalten för att stiga mot Himlen. Om och om igen...

"En dramatikers dagbok" av Lars Norén - 1680 sidor, utgiven av Bonniers består av fem tunga akter från sommaren 2000 till 2005 där Norén blottar fragment av sin yttersta och sin innersta dramatik - men inga känslor!

”Jag kan inte leva med andra, inte för länge och för nära.
Jag bränner upp dem.”

”Såg inslaget i Dagsrevyn. Såg hur ful och gammal jag är, var."

”Om jag ger ut dagböckerna kommer jag att bli mycket ensam.”

Man kan lägga märke till att dagboken är opaginerad, det vill säga saknar sidonummer, vilket kan ge en Norénsk vink om att varje dag snabbt övergår till en dag i ett förgånget då. Eller blir en dag att sträva emot i ett där, längre fram. Den tidlösa sidan kan också vara en dag Här och Nu. Dagarna i dagboken skiftar i rasande tempo och snabb förvandling. Plötsligt kan vi befinna oss i ett gammalt då igen för att strax föras in i den nya dagen som ligger framför oss. Framför, bakom, ifatt och förbi. Om och om kan frågorna väckas om vad ett Du och ett Jag i den eviga förbannelsen egentligen innebär?

Innebörd, innebar, inneburit. Dagar lika flyktiga som aceton kan bli hur små eller hur stora som helst. Genialitet och trivialitet; alltsammans tycks födas först i skrivaren och därefter i betraktaren. Berättar Norén nu en ny saga för oss om hur vi alla är fångade i denna simultanitet där Dagen är Nattens Mor; eller om det är tvärtom?

Och är inte bara Kaos utan även Djävulen granne med Gud och hans Gudinnor i spegeln?

Vakna. Äta. Handla. Knulla. Sova. Slumra. Vakna. Sova. Slumra. Vakna...

Dagboken inleds enligt recensionerna av Noréns barnlösa kärlek till C och de uppskjutna adoptionsplanerna. Det som blir kvar är sorg. Och dagboken slutar i vad man kan för(e)ställa sig vara i en slags karikatyrspegel, med kärleken till A som ledde till graviditeter som avbröts. Produktion, reproduktion. Bilder och förebilder. Det som blir kvar är sorg. Och min stillsamma undran är: Vem är B? Finns det överhuvud taget någon B?

A och C finns ju. Om B finns, kan B då möjligen vara "Babar" i Noréns liv? Jag har själv levt med C, E, M och GN som liksom LN härstammar från "Flodhästar", det var därför det slog mig att även LN kanske attraheras av B:s Celesteville...

På sin OBS! födelsedag 2005 skriver Norén:

Och sedan denna typiska Norénska som är ett språk för sig så dramatiskt fascinerande med så oerhört många fascetter, samtidigt så fyllt av Lotta på Bråkmakargatanskt självömkande (i botten):

Och det stämmer säkert; när vi en dag ligger där är vi förmodligen inte här!

När jag skummat färdigt bland recensionerna - det finns ett tiotal i dagspressen - lyser några ord starkare än andra. Den klockrena formuleringen i Carl-Johan Malmbergs text i SvD:

"Norén är den tragiske fången i författarens ofrånkomliga paradox: ingenting har värde förrän jag har skrivit det – ingenting har värde när jag väl har skrivit det."

Den lysande meningen hos Leif Zern i DN:
"Jag upplever varje teaterrecensionsion som ett misslyckande. Det är så mycket som inte går att fånga med ord."

Och Noréns kompromisslösa påstående som nästan fick Mikael van Reis på GP att tappa andan när han mötte det första gången:
"Vi är redan döda, vi vet bara inte om det..."

Kanske finns det en dold mening någonstans i LN:s dagbok också, ni vet som det där sista spåret som fanns på vissa LP-skovor ibland som man bara kunde höra om man snurrade skivan manuellt baklänges för hand.

"Jag är redan död, och jag vet om det..."

Det ligger högar lite här och där i mitt arbetsrum.

Här är några av dem som är på tapeten just nu app.

forskningen om Utsatta Barn...

"Att handskas med Emil" – om hur det är att vara mamma

till ett Barn med DAMP/ADHD av Åsa Gravander

"ADHD/DAMP" av Vanna Beckman

"En väg till fängelset" – om hyperaktivitet och aggressivitet

av Vanna Beckman

"Vulkanutbrott och istider" - om bipolär sjukdom

av Vanna Beckman

"Ett barn i varje klass" - om ADHD och DAMP

av Christopher Gillberg

"ADHD" – om Impulsivitet, överaktivitet och

koncentrationssvårigheter av Tore Duver

"Sofia vuxen med sitt MBD" - av Märta Tikkanen

"Varför vill ingen leka med Dennis?" - av Annika Bengtner

och Birgitta Iwarson

"Lycklig varannan onsdag - DAMP-mammor berättar"

av Gunilla Boëthius och Christina Rydlund

"Från kaos till sammanhang" – om psykoterapibehandling

av en pojke med ADHD av Elisabeth Cleve

"Jag vill ha ett liv” - en skönlitterär bok om

en tonårsflicka med ADHD av Sofia Hedman

"Om de bara kunde skärpa sig!" - om Barn och ungdomar

med DAMP/MBD och AD/HD och Tourettes syndrom

av Lisbeth Iglum, norsk specialpedagog

"Barn med koncentrationssvårigheter" -

av Björn Kadesjö

"Det hoppar och rycker i kroppen och själen" – om Tourettes

syndrom och andra tillstånd med tics hos Barn, ungdomar

och vuxna av Christopher Gillberg

"Vild källa" - om Tourette av Ulrik Eriksson

"En riktig människa" – om autism och utsatthet, väldigt

vackert och bra skrivet av Gunilla Gerland

"Gång på gång" - om autism, de tiotusen gångernas

pedagogik av Vanna Beckman, Margareta Kärnvik och

Helen Schaumann

"Det är bara att fråga" - om Aspergers syndrom och

autism av Gunilla Gerland

"Aspergers syndrom – normala, geniala, nördar?" -

av Christopher Gillberg