Det här med usla beteenden har varit på tapeten ett bra tag i mitt liv.

Det som hände när jag började fokusera på VEM JAG ÄR (bakom det
där fina resultatet av programmeringen som i stort sett inte har ett dugg
med mig att göra utan snarare är ett långkok av vad ANDRA anser att andra
ska, bör, måste, får och inte får etc...) var att i stort sett ALLA uselheter
började materialisera sig i min omgivning.

Högmodet dök upp på jobbet...
Svartsjukan pladdrade i telefon...
Och Tanklösheten körde över mig i mataffären...

Alla de andra - låg självkänsla, falsk stolthet, girighet, intolerans,
självömkan, oärlighet, SJÄLVCENTRERING med mera - kom som små
brev på posten dag efter dag med olika avsändare...

- Så HÄR ser det ut! viskade Livet.
- Så här fungerar programmeringen!
- Betrakta nu uselheterna i spegeln och bestäm dig för om du VILL ha dom eller inte!

När jag var på väg hem ikväll ramlade en rolig bild ner mellan öronen.

Jag såg mig själv som en Murkla, som en giftig godsak som helt enkelt
måste kokas - innan avnjutningen. I den upphettade ångan stiger det
destruktiva ut och kvar blir det Goda som både jag och andra kan njuta av.

Jag ler för mig själv.

Det är det där med att TÅLA sig själv.
Att vara God helt enkelt, som en saftig Murkla...

7.30 i morse slängde jag fram en skrynklig tjuga i luckan i
spärren på väg ner i tunnelbanan. I samma ögonblick den landade
såg jag mitt nonchalanta beteende och tog tlllbaka sedeln, vek upp
den fint och slätade ut den och räckte över den till spärrvakten
och bad om ursäkt. Han såg frågande ut men när jag förklarade
kort att jag valde fel beteende, log han och sa att han blev glad.

På väg ner i rulltrappan mot perrongen blev jag också glad.
Dels över att jag reagerade så snabbt över hur nonchalant jag var,
och dels för att jag kunde göra någon annan glad genom att
välja att agera på en gång.

För några år sedan hade jag inte ens lagt märke till min egen
nonchalans - däremot var jag väldigt bra på att hitta fel hos
andra.

En vanlig dag erbjuder verkligen många tillfällen att välja.

Arrogant eller ödjuk?
Självupptagen eller medkännande?
Varm eller kall etc.

I varje möte - både med mig själv och andra - dyker det upp små
chanser att bli liiite mer kärleksfull.
Och en dag kanske det högsta valet som gör alla inblandade
gott är lika självklart som att borsta tänderna...

Spännande att smyga lite på sig själv!

Idag har jag träffat en God Vän jag inte sett på länge!
Det är en underbar känsla att dela, skratta, hålla om
varandra, minnas olika saker och känna Hjärtat slå...

Hon är en fantastisk kvinna min Vän, så levande och
spontan, charmig och kreativ, modig och uppriktig.
Jag känner stor glädje över att hon finns i mitt liv
och att vi har så mycket gemensamt.

Tack för att jag får SE att hon kan visa sig med alla
sina brister och just därför stå så klart och lysa med
sitt levande liv. Det betyder att jag också kan vara
den jag är...

Jag blir mer och mer övertygad om att det faktiskt
inte spelar någon roll alls vad vi människor GÖR -
det är vad vi ÄR som verkligen är meningsfullt.

Det vi ÄR kan vi liksom inte fuska med. Fusk sticker i
ögonen som vätesuperoxid och påsmetad yta;
det KÄNNS när det är naturligt och tack och lov för
den ynnesten!

Min högsta önskan är nog en Värld där ALLA vågar följa
det som känns riktigt inifrån och ut - och att ALLA kan
vara de fantastiska Människor vi är... minut för minut...

Vilken skillnad det skulle bli både i den Lilla Världen i
varje Männniskas liv och i den Stora Världen i ALLA
Människors gemensamma liv...

Tack för att får fortsätta med mig själv en dag i
taget... tills den dagen är här...

Och tack KÄRA L. för att du är den du är och för att
du visar vad som är viktigt och riktigt och sant för dig!

Tack också alla egoistiska skitstövlar som håller upp
polariteten i den Dualistiska Världsbilden så att
utvecklandet kan fortsätta; så att vi ALLA, en och en,
kan lämna det vidriga bakom oss...

Tack fula EGO också för att du kämpar så hårt för att
ta över och asfaltera det Narturliga så att bara din vilja
kan överleva - sorry men jag tror du sågar av din egen
gren you know...

Och tack alla fina djur som håller space för oss tvåbenta
träskallar medan vi skövlar och trampar på och suger ut
varandra och vår vackra Planet...

Tack S. också för att du finns!

Och TACK... för att jag är den jag ÄR och slipper
låtsas vara nåt annat idag... i morgon vet man inte hur
det blir, men idag gick det bra...

En av mina delpersonligheter
är antagligen en Hund...
Jag vet inte hur många jag har,
men förmodligen är det en
hel Ark därinne med olika
sorter...

Varje gång jag ser Himlen från Jorden,
röd, lila, blå, orange, indigo, vit, grön,
känns det som om Gud svingar sin
finaste pensel och ler...

Kristina Lugn sa:
Ta fram ett fotografi på dig själv när du var Barn.
Titta på bilden och fråga dig själv:

Är jag idag en sådan vuxen som jag skulle lämna
över det här Barnet till?

Himmelriket är
där jag Är...

Idag känner jag,
på riktigt,
att jag tycker om klara.

Så har det inte alltid varit.