...hjälp mig att komma ihåg
att ingenting kan hända mig idag,
som inte du och jag kan ta hand om.
Tack!

Om jag kraschar helt
och går under i Havet
kan ni öppna svarta lådan
om ni vill veta vad som hände!

Heroin skrämmer mig verkligen!
Tänker på Janne... och alla andra
som sitter fast...TACK för att jag

slapp den där resan, jag tror inte

jag hade överlevt det...

(Gå in på Augusti-September 2003
om du vill läsa om Janne)

När klockorna ringer på Stortorget
ser jag en skugga som försvinner
i gränden...

Jag tror det är Saturnus
som tar sin nattpromenad
för att samla in oss
och berätta sagor innan
vi somnar...

När vi vaknar igen

behöver vi inga! 

Ska man gräva ner sig
som en lök
och vänta tills man
kommer opp -
eller ska man väsa
alla fula ord man kan
och bara ge fan
i alltsammans -
eller bita ihop
och hålla färgen?

Själva betraktandet är en otroligt fascinerande konst.

Jag har nu kommit till det där stadiet där det är rättså

intressant att "smyga på sig själv"; som om Jag är ett

annat Jag som tittar på "sig själv"... 

Jag har ju aldrig sett "mig själv" och aldrig vetat vem

"Jag" är. Men nu börjar det bli väldigt spännande för

plötsligt finns det hur många "Jag" som helst överallt.

"Jag" dyker upp här och där hela tiden och det är en

otrolig befrielse att hänga av den där tunga tjocka

gamla dammiga kappan som heter "Jag är ju så speciell".

Alla som delar med sig av sitt liv berättar något som "Jag"

känner igen. "Jag" finns både i mig och i alla andra.

Ju mer närvarande "Jag" blir, desto mer liknar "Jag" alla

andra och kanske är det just därför det först nu är

möjligt att vara den "Jag" är...

Jag minns en Mirakelkurs för en massa år sedan.
Alla deltagare skulle beskriva sig själva.
Jag sa att jag trodde jag var en Ängel.
Och Kursledaren och min Väninna skrattade...

Känslan av att Länga Hem
kommer ofta
när det är mörkt och kallt
och inte en kotte i närheten
som har lust att stanna upp
ett ögonblick
och bara mötas med blicken...

Jag tror det var Lena Hansson

som sjäng den där låten är

det konstigt att man längtar

bort nån gång. Men jag tycker

precis tvärtom; jag längtar Hem...