Tack vare sina kunskaper har Janne egen status på gatan,
jävligt egen. Precis som vissa bankrånare står jävligt
högt i kurs, har man fått ett eget värde. Du vet dom
lägsta jävlarna som finns på stegen är pedofilerna och
hustrumisshandlarna. Dom avskyr jag. Jävla svin! Men
örter! ler han, örter är förbannat intressant. Speciellt
alla giftväxter och de som innehåller sånt som det händer
nåt om man käkar.

När du kommer ner till nästa lager förstår du att Jannes
längtan efter kärlek och gemenskap är stor, oerhört stor.
Men hoppet har nästan försvunnit.

Är man en slusk så det är inte så konstigt, säger han.
Dessutom är man obekväm, det finns för faan ingen jäävel
som vill höra sanningen. Och det skiter jag högaktingsfull
i. Konventionerna begraver mycket folk, det har du fattat
va!

Janne trotsar allt sånt skit som krävs för att bli
accepterad i ett socialt umgänge. Han är plump och
avbryter och upprepar sig, och när han blir engagerad
höjer han rösten och skrämmer folk.

Jag avskyr kaninjävlar, väser han, fegisar alltså. Fegisar
är tammefaan det värsta som finns! Om du ser ett hungrigt
barn till exempel så ger du väl för faan inte bort en
sten, gör du det? Skiter du i ungen och går hem till ditt
eget dukade jävla bord och vräker i dej så får du vara
beredd på konsekvenserna. Eller hur! Du vet det finns en
lag i universum som funkar mycket bättre än, ja ta SOL:
Socialtjänstlagen. Det är väl också ett jävla namn på en
lag som inte funkar va! Var va´jag? Jo, du vet orsak och
verkan kommer man aldrig undan. Det är klockrent! Det
kanske tar ett par år men bumerangen kommer, det kan du ge
dej faan på!

Janne ångrar ingenting! Han stannade tre månader innan han
anmälde sig frivilligt. Nio år satt han. Kom ut för 7 år
sen, när han var 28. Lotus är 15 idag.
- Blir du förvånad om jag säjer att hon är jäävligt långt nere?

Efter mordet på Tommy har Janne försökt ge fan i det
mesta. Ett tag, på kåken, tänkte han byta liv och se till
att bli nåt. Han läste dygnet runt. Det är därför han kan
så mycket om så många olika saker. Fysik och filosofi och
österländsk religion. De persiska sufierna älskar han.
Persiska antologin var hans bibel i många år och när han
får tillfälle berättar han om den sinnesjuka baronen Eric
Hermelin som satt på Lunds hospital och översatte persisk
poesi, rymde till Danmark och tog sig en bläcka med mera.
Och när nån uppblåst jävel kritiserar honom och säger att
han är ett svin och en fyllebult säger han, precis som en
av sufierna i boken:

- Visst, jag är allt det där du säger att jag är. Men du då,

är du nånting av det du ger dej ut för att vara din uppblåsta jävel?

En kväll kom Tommy hem och insisterade på att han skulle
läsa en saga för Lotus. Janne fick ilningar i magen och
blev jävligt illa till mods. Efter en bra stund bestämde
han sig för att kolla om allt var okej. Det var då han
upptäckte att dörrjäveln var låst.

- Man hann inte tänka, handlade på ren instinkt och
sprakade upp dörrjäveln och fick världens jävla blackout!
Fem bast!! Jag hade för faan inget val, säger Janne. Han
hade såklart inte tänkt slå ihjäl Tommy. Men så blev det i
alla fall.

- Och fort som satan gick det. Men det var väl inte det

värsta, säger han och gör en paus. Sedan nickar han när

jag frågar om Lotus såg på.

- Jag försökte förklara men hon bara stirra. Hon stirra
precis som min jävla morsa. Ja sen kröp det ju fram att
det inte var första gången. Tre bast! Hajar du vilken
sjuk jävel?? Hur faan kan man få ut nåt av det???

I början när du träffar Janne är det inte så lätt att se
hans inre skatt, de flesta ser bara en bitter och
förbannad clown utan självkänsla som försöker se livet
från den ljusa sidan, trots att det är becksvart överallt.

- Det är för fan som att sitta i en brunn, säger han.
Man vet att det finns ljus däruppe, men det är så ini

helvetes jävla långt dit upp. Hajar du?

Ju mer Janne vågar visa sig för dig, desto mer av hans
skatt kommer du att få se. Janne älskar barn och djur och
vill att alla ska tycka om honom också.
Men det är svårt.
Folk är folk.

Janne har svårt med snubbar som han inte känner,
och en av hans stora hemligheter är att han dödat en kille.
- Det var en jävla story!
Det som hände berättar han inte i första taget.
Men i brottsregistret finns han registrerad som mördare
trots att han egentligen borde fått en medalj, tycker han.

Janne var nitton när det hände.
Han och några polare hade gjort ett grovt rån, de i toppen
tog det mesta av stålarna men han och två snubbar till -
Tommy och Jocke var det - fick varsin rejäl hacka.
Alla skulle ligga lågt, minst ett år var det sagt.
Tommy och Janne blev deponerade till Caracas för att coola
ner sig. - Men Tommy var en sjuk jävel. Janne ville helst
inte åka med honom, men så blev det. Och Tommys femåriga
dotter skulle med, det var det värsta. Janne minns inte
varför i helvete de skulle dra med en liten unge.
- Bra täcke gick snacket - täckmantel alltså. Dessutom hade
morsan till ungen hamnat på Hinsan, två år för att nån
golbög inte pallade trycket.

- Så vad skulle man göra? Det var bara att dra!
När de varit borta en månad höll Janne på att bryta ihop.
Tommy söp och drog i sig tjack och knullade slangklämmor,
som han kallade brudarna.
- Brudar och brudar! Dom var för faan inte lovliga nån av
dom. Och en annan fick ta hand om Lotus, hon hette så.
Och det är väl också ett jävla namn på en knodd som har

två knarkare till päron.

Janne blir allvarlig och blank i ögonen.

- Jaa, man blev mer och mer fäst vid ungen - mot sin vilja
såklart. Inte fan ville man ha en unge på halsen...

I Jannes värld gäller andra regler än i det övriga samhället.
Men botten och toppskiktet ser ungefär likadant ut.

- Folk har olika utbildning bara, säger Janne.
Det finns en svart och en vit pyramid.
Hajar du? Dom som sitter i toppen av den svarta
styr och drar upp riktlinjer för hur brotten ska genomföras.
Precis som i den vita, där rånar dom och lever fan också,
men dom har inga vapen,
dom skjuter ner folk med bruna kuvert!

Janne säger att de som inte klarar att ta sig till toppen på

den vita pyramiden, glider över till den svarta.
Och längst ner i botten finns de som genomför brotten.

- Skitjobben är domsamma vare sig man jobbar vitt eller svart.
Det måste alltid finnas folk som genomför kupperna.
På framsidan sitter arbetarna som trycker på knapparna,
ser på TV och käkar biff på lördagarna.
Och på baksidan har vi dom som spränger bankomater och
bär ut TV-apparater och pulver och va fan det nu är för skit som
ska levereras.

- Stålarna går alltid uppåt, till hjärnorna.
Same same but different.
Hajar du?
Längst ner krälar dom som haft oflyt.
Dom som inte har råd att tjacka aktier och göra feta avdrag.
Dom som lever över sina tillgångar kan man säga, som en annan.
Du vet, vanliga jävla dödliga människor är tammefan det mest

patetiska som finns.
På ena sidan kallas folk socialgrupp tre, på den andra har vi

dom hemlösa, dom psykiskt sjuka, hororna och tjackpundarna

som gör vad som helst för att komma upp en bit.

Janne förklarar att det finns styrelsesammanträden på baksidan

också, precis som i företagstoppen på Volvo.
Om du frågar Janne hur han ser på det hela,
säger han att han och hans gelikar lever i skuggan.
- Vi är som råttorna som rotar i soptunnorna utanför krogarna,

säger han. Vi käkar för faan till och med vaxet på osten!

Janne är rufsig och ouppfostrad,
men det finns något inom honom som är väldigt fint;
någonting som vägrar dö och som överlever mot alla odds.
Janne säger att det är tack vare hans mormor som han inte

tagit livet av sig.

- Signe var en ball jävla kärring.
När farsan gick bärsärkargång hämtade hon mej.
Mormor var cool; hon var den enda som kunde ta gubbjävlen.
Morfar dog tidigt. Sotlunga.
Jobbade i gruva du vet, det var ett jävvla slit det också.
Och det är jävligt konstigt, säger Janne,
men det är nog tack vare mormor som man alltid kommer
så bra överens med brudarna.
En del polare slår sina tjejer och bär sig åt som svin.
Men inte jag!
Jag försvarar brudarna.
Tack Signe, säger han. Välsignade Signe!

När du ser Janne ser du en medelålders man
med alkohol- och drogproblem.
180 lång, normalbyggd, långt ljust stripigt hår,
dåliga tänder, skägg som växer som det vill
i hela ansiktet.
Och blå ögon; intensiva och framträdande.
Det var länge sedan Jan Olov Gunnar Höglund
hade en fast punkt i tillvaron.
Om man summerar hans liv blir det ungefär så här:

Alkoholistbarn, lägenhetsbråk, snatterier, hasch, fosterhem, rymde 1977, kriminella kollektiv, brudar, småbrott, amfetamin, häleriverksamhet, villkorlig dom, övervakare, centralstimulantia, distalgesic, fylla, ont i kistan, nebutal, sjukskriven, checkbedrägerier, Hall och en jävla massa kodein.

Det jag inte kan leva med
lämnar mig inte i fred...

Om jag ligger alldeles stilla
och andas tyst
kan jag nästan höra
att Du ser mig...