App. mitt vansinnesbryt med Tele 2 vill jag säga att jag haft ett par vändor till med deras prao-elever, blivit bortkopplad och fått en hel del ganska irriterande svar på mina förfrågningar om bekräftelser på diverse lika irriterande konversationer som alla gått ut på att jag är RIKTIGT blåst:

Nä alltså jag KAN inte mejla för alltså jag har typ ingen mail här!

Hur som helst kan jag idag glädja mig åt att min hemtelefon FUNGERAR tack vare en driftig ung man vid namn Ashmed (jo det är sant!) på Telia som helt enkelt fixade nytt nummer från ena dagen till den andra och dessutom bjöd på flyttavgift och ny trådlös lur. Wahaoo! Han är inte ens svensk, fattar ni! Eller hur! Och Tele 2 kan fortfarande inte stava till varken trådlös eller Ashmed - och bjuda, driftig, initiativ, FIXA och maila finns inte med i deras interna ordlista. Mobila bredbandet svischade en ung tjej på Telia över i ett huj och nu är det bara den så kallade porteringen kvar när det gäller mobilen. Och fast jag helst bara vill förtala och smutskasta och tokharma på Tele2 måste jag erkänna att de faktiskt gjorde EN bra grej. De sänkte mina uppsägningskostnader för mobilabbonemanget från 3000 till 800. Finns bara ett ord kvar. Tacksamhet! Min story med Tele2 är över och här på vischan rular Telia ...

PS. Blev liiite oroad när en av grannarna föreslog att jag skulle kontakta Optimal Telecom för då blir det jättebilligt. OM jag inte minns helt fel var det DÄR mitt televansinne började någon gång i maj...

Den 16 juni mötte jag en kille utanför min port som sa att det var helt överlägset för mig att byta till Optimal Telecom.

Jag talade om att jag hade Tele 2 företagsabbonemang både hemma, på mobilen och på mitt bredband.

Han sa att Optimal Telecom var samma som Tele 2 och att byta skulle bara innebära en masssssssa fördelar för mig.

Sagt och gjort.

Efter ett samtal till Tele 2 samma eftermiddag fick jag klart för mig att Optimal T och Tele 2 inte har någonting med varandra att göra.

Dessutom har jag ju företagsabbonemang så det funkar inte alls.

Nytt samtal till Optimal T för att blåsa av hela grejen.

Det skulle gå jättebra jättebra inga problem och jag fick ett bekräftande mail där de försäkrade att det inte skulle bli några kostnader för mig alls. Skönt.

Allt skulle bli som vanligt igen.

Efter någon vecka kom de första Ugglorna i Mossen upp här hemma.

Gud va folk pratar i telefon, tänkte jag när jag ringt en massa samtal och det tutat upptaget överallt.

Hmmm...

Jag ringde upp min egen mobil för att kolla om jag också pratade men det gjorde jag ju inte och den där upptagetsignalen sa mig att någonting var fel med min hemtelefon.

Nya samtal till både Tele 2 och Optimal T.

Efter några veckor kom sköna augusti.

Min telefon funkar fortfarande inte.

Hos Optimal T säger de att Tele 2 måste ta tillbaka mig som kund och innan dess kan de inte göra något mer för mig.

Hos Tele 2 säger de att mitt abbonemang ligger hos dem men att jag har ett annat förval som jag måste säga upp. Innan dess kan de inte heller göra någonting mer för mig.

Jag kände mig rättså frustrerad och får nya erfarenheter av det där som kallas Moment 22.

Nytt samtal till Optimal T igen och de säger återigen att jag måste kontakta Tele 2 eftersom det är de som har bollen.

Hos Tele 2 får jag nu prata med ytterligare en ny person som tycker att mitt ärende låter väldigt krångligt.

Jag finns inte registrerad hos Tele 2 som kund längre men den hjälpsamma personen säger att han ska koppla mig till en speciell avdelning för besvärliga ärenden.

Jag sitter ganska länge i telefonkö igen och efter en kvart eller så tutar det bara i örat...

Jag ringer upp igen och ytterligare en ny person får klart för sig hur besvääääärligt mitt ärende är och Tuuuuuutet i örat kommer tillbaka efter ytterligare tjugo minuters väntetid.

Så där håller det på ett tag och jag ler för mig själv och tänker att det är sånt här man faktistk kan bli galen av. Om man inte tar det lugnt!

Bilderna av en telefon som far ut genom fönstret med en j-a fart rusar genom skallen och en och annan telefonist på både Tele 2 och Optimal T kippar efter luft under en vällllldigt våldsam figur; en frustrerad abbonnent tar stryyyyptag på telefonisten.

Väldigt skrämmande!

Dessa scenarion pågår till och från och de nya Tuuuuuuten i örat avlöser varandra och ökar i styrka ungefär som tilltagade sydost på gränsen till Kulingvarning och Orkaaaaan.

Efter ytterligare väntetid tjuter den där gräsliga signalen som dånar över Stockholm första måndagen i varje månad...

TUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUT!

Och det var då väl h-e vilken s-s soppa det kan bli av att någon säger att Optimal T och Tele 2 är SAMMA sak!

Så kommer vi in i slutet av augusti och en solig dag samlar jag ny energi och ringer upp Tele 2 och förklarar alltsammans om igen.

Jo, den nya telefonsiten förstår så väl att det är besvärligt att jag inte kan ringa ut bla bla bla...

Hon ska undersöka allting och ber mig vänta.

Efter nån kvart kommer hon tillbaka i luren och säger att jag inte finns registrerad hos Tele 2...

Jag har inget abbonemang helt enkelt.

Och det där med Förvalet kommer upp igen och frustrationen börjar koka i Solar Plexus när hon säger att jag måste prata med Optimal T.

Hur svårt kan det bli?

Till saken hör att jag ska flytta i månadsskiftet september-oktober och behöver föra över min hemtelefon till en ny adress....

Telefonisten vill bara lägga på.

Det går ju inte att flytta ett abonnemang du inte har!

Nu blir det fråga om att teckna ett NYTT abonnemang och för tredje gången får jag göra en Nyinspelning för att beställa ett abbonemmang jag redan har, men som inte finns.

Nu ska allting bli fridens liljor. Igen.

Men... efter någon dryg vecka förstår jag att ingenting händer.

Upptagettonen är kvar i luren här hemma.

Och nu ramlar det in en ny faktura från Optimal T igen.

Jippi! Jag finns. Men inte mitt abonnemang...

Nya samtal. Tuuuut i örat. Samma bortkoppling upprepas och återigen hamnar jag på Tele 2:s Specialavdelning.

Suck... Jag försöker se allting utifrån och blir full i skratt när fantasibilderna avlöser varandra igen.

Det är så här man riskerar att bli rättshaverist och på frågan om hur det kom sig att jag började åka runt i en gammal sunkig Volvo Amazon med hängande avgassystem full med PAPPER, som lämnar ett dååån efter sig i förorterna när den vansinniga föraren (jag) letar en uppställningsplats för natten, finns ett entydigt och ironsikt svar.

Ingen telefon.

Det var så det började.

Jag kunde inte ringa ut...

Sen blev jag vräkt och på psykakuten tog de inte emot mig.

Jag var inte tillräckligt sjuk sa de.

I Volvon ligger drivor av utskrifter och kvitton och korrespondens mellan år 2008 och 2010. Ingen har gjort något fel och en mörk natt får jag syn på killen som stod utanför min port och sa att Optimal T och Tele 2 är preciiiis samma sak. Gasen åker ända ner i botten när killen tar ett par kliv ut i gatan och mellan de vita kvadraterna på övergångsstället syns bara en köttig massa när jag blåser vidare ut mot Gålö Camping...

Korrespondensen far ut genom den trasiga bakluckan och försvinner som confetti mot natthimlen...

Mord, står det i domen! Silbersky försökte med förmildrande omständigheter men det hjälpte föga.

Nu sitter jag på Hinseberg och jag kan fortfarande inte ringa ut...

Bilden är från comhem.se

Nu kom Brottförebyggande rådets nyhetsbrev och jag funderar lite över att vi Människor har så svårt att älska oss själva så att vi måste hata varandra.

Det klassiska mönstret när vi inte står ut med våra egna dåliga sidor är att vi lägger över dem på varandra; vi använder varandra som Vita Dukar och spelar upp en massa skräckfilmer som vi själva producerat. Vi skäller på Vita Duken istället för att ta hand om Projektorn som spelar upp hemskheterna.

Nu får vi skärpa oss igen och ta ansvar för vilka vi är och vilka vi vill vara.

År 2007 anmäldes 3 500 hatbrott, vilket är en ökning med 8 procent jämfört med året innan. De som utsätts för hatbrott drabbas ofta i vardagen, till exempel i eller i närheten av hemmet, i skolan och på arbetsplatsen.

Varje år redovisar Brå statistik över polisanmälningar med hatbrottsmotiv, det vill säga brott med främlingsfientliga, islamofobiska, antisemitiska och homofobiska motiv.

Så här ser anmälningarna ut. Verkligheten är som vanligt mycket värre...

Förra året anmäldes 3 500 hatbrott

• 70 procent - närmare 2 500 - hade främlingsfientliga motiv.
• 20 procent - knappt 725 - hade homofobiska motiv.
• 6 procent - drygt 200 - hade islamofobiska motiv.
• 3 procent - knappt 120 - hade antisemitiska motiv.

Jahapp, då skriver vi lite osannolik historia igen som nästa generation kan skaka på huvudet åt. 1888 var det dags för bannlysning av kvinnliga präster i den katolska kyrkan, nej förlåt 2008 ska det vara. Kvinnliga präster är nu alltså ett kyrkobrott, precis som hädelse och våld mot påven. Och de som blir bannlysta får inte ta emot sakramenten eller delta i allmänna mässor.

Endast en döpt man kan bli präst enligt katolsk kyrkolag.

Andligheten växer så det knakar - utanför kyrkorna...

Bilden är från forbosrepublik.blogspot.com

Garderober är nu inte bara en plats för skelett och annat som vi inte vill kännas vid.

Den här mannen i Japan hade en hemlös kvinna boende i sin utan att han visste om det

(i ett år!). När han upptäckte att maten försvann, satte han upp en övervakningskamera.

Kanske dags att ta en extra koll...

Den som gillar skeletten på bilden kan skicka efter de här.

Bilden är från smidigt.se

Vi såg stilla på varandra, vi visste båda att det närmade sig; det kändes nästan som att någon gick över rummet trots att det bara var vi där.

Några timmar efter det att han gått, tittade jag ut genom fönstret, bilarna rörde sig som vanligt över asfalten, en barnvagn, det gamla paret, några ungdomar, annars mest en och en som korsade gator och försvann vidare i sina liv med take-away-lådor i vita plastpåsar, ett paraply för säkerhets skull, en resväska i handen på väg mot ett annat land kanske, eller bara någon som flyttar sina tillhörigheter, och en hund på väg mot parken.

Livet är så bräckligt där det rör sig fram mellan tjocka fasader, vita markeringar i gatan, strimmor av gråblå rök över himlen, nästan som dimma. Jag minns inte alla som inte finns kvar här längre; en del namn kan komma upp ibland, de flesta är säkert kvar någonstans, jag ser dem inte längre; de har fortsatt sina liv på andra platser, skaffat hus och familjer, eller lever ensamma, som jag med mina katter.

När telefonen ringer på kvällen vet jag att hon är borta, jag känner det i stegen när jag går för att lyfta luren, det blir stumt när jag hör hans röst, ser handen som rör sig över hjässan och röken från hans cigarett. Det var lugnt, hon hade fått mycket morfin, de första dagarna var hon vid medvetande, sedan försvann hon. Jag säger att det var tur att han hann hem, han hade känt det på sig, det var dags att åka, resan tog näsan två dagar. Det blir långa pauser mellan orden.

Nu är det är han, hans bror och barnen, och pappan kvar. Det är befriande att tala om Döden, vi vet båda att den inte existerar mer än som en ny början till det som innefattar något annat än den här kroppen. Kroppen ligger stilla, alldeles tom, ingen är kvar där längre. Ett fotografi är mer levande, själens spegel i ögonen. Den Döda kroppens ögon är slutna, inget Ljus lyser mer. Ett kort besök, ett ögonkast i vinden; något annat väntar, men vi vet inte vad ännu.

Min dotter tog snabbtåget till Arlanda och var framme på några timmar, jag satt i köket och lyssnade, Monica Zetterlunds röst, orden virvlade som spiraler upp mot taket, kören i bakgrunden. Jag älskar den där sången Under vinrankan, jag skrev ner texten, tänkte på min egen Död och hur praktiskt det är att vi alla tycker om samma låt; både ord och toner passar till en ceremoni som hedrar det Liv som varit och öppet välkomnar det som ska komma. Det känns alldeles naturligt när Monica sjunger att det var bestämt långt bak i Tiden, långt innan Templen byggdes, för den Himmelska Friden, långt innan Ödlorna föddes, i de stormande Haven...

Att ta farväl av en förälder är något vi bara gör ett per gånger i livet.
Begravningen blev vacker, fridfull, jag kan höra min älskade dotters röst där i kyrkan.

Glädjen över att vi får ännu en dag tillsammans, surrar som bina runt äppelblommorna på gården. Planet landade nyss.

- Vill du ha kaffe mamma?
- Ja, jag vill gärna ha en kopp kaffe…

Här kan du lyssna på en bit av låten. 

App. Telias haveri i fredags när hela deras mobila nät låg nere från 16-20, satt jag på en Thaikrog utanför min brors hus och väntade på honom. Det kom ingen leveransrapport på mitt sms och när jag ringde kom jag direkt till hans svarare. Jag gjorde en bild av mig själv på uteserveringen och skickade den via det "telepatiska nätet". När min bror kom upp från tunnelbanan och gick över gatan till serveringen där jag satt och väntade i solen, log han och sa "Tack för bilden!" Den telepatiska uppkopplingen är alldeles för underskattad trots att den har så många trevliga fördelar. Ingen strålning. Inga dyra abbonemang. Inga batterier som dör. Inga laddare. Inte ens en lur behövs för en mental överföring. Bara vi kan sända på rätt frekvens och har en vaken mottagare så fungerar det utmärkt hehe...

En ung kvinna liftar. En man stannar och plockar upp henne men släpper inte av kvinnan. Istället kidnappar han henne och spärrar in henne i en trälåda som han gömmer under sängen. Mannen är gift och i sängen sov erhan med sin hustru med kistan under sängen. I sju års tid. Två timmar om dagen släpper kidnapparen ut sin fånge och misshandlar henne och utnyttjar henne sexuellt. Sedan stänger han in henne i lådan igen och skjuter in den under sängen. Mannen heter Hooker och har misshandlat sin hustru i flera år. När han kidnappar den unga kvinnan lovar han att inte röra sin hustru. När han bryter det löftet, hjälper hustrun fången att fly...

Detta hände 1977 - vad är Expressens syfte med att publicera den här vidriga berättelsen om igen?