Förra veckan anordnade Socialstyrelsen några dagars konferens under rubriken ”Reflektion kring prevention 2008 – samverkan för ett bättre alkohol- och drogförebyggande arbete” tillsammans med Örebro Universitet. Här fanns forskare, politiskt ansvariga och så kallade sakkunniga inom både den ideella och offentliga sektorn. När jag läste artikeln ”Det stora sveket” i AB idag som handlar om Framtidens Socialtjänst, kom jag att tänka på debatten i Örebro.

Det talades mycket om samverkan mellan teoretiker och praktiker och perspektivet är intressant i förhållande till den kritik som socionom Elisabeth Arnet framför i Aftonbladet idag. Jag har full förståelse för det hon säger och har mer än en gång förtvivlat över de praktiska svårigheterna när det gäller mitt eget arbete med Utsatta Barn och Unga - framförallt har Socialtjänstens lagar och relgelverk skapat oerhörd frustration. Men inte bara. Det finns fantastiska Människor där också och mitt engagemang ligger inte i att svartmåla utan snarare verka för en hälsosam förbättring på alla plan. Mitt arbete och den naturliga infallsvinkeln i debatten (som det kallas) handlar främst om Utsatta Barn och deras inneboende talanger.

Under rubriken ”Vad är det viktigt att uppmärksamma när det gäller de utåtagerande Barnen” efterlyste fil dr. doc. i psykologi Henrik Andershed ett Holistiskt Perspektiv när han redogjorde för den kriminalpsykologiska forskningen angående Barn med normbrytande beteenden. Han poängterade också vikten av tidiga insatser för att kapa den jättepuckel som uppstår i en så kallad "Age-Crime" kurva. Andershed menade att vi under många år ignorerat barndomsdebutanterna och satsat de största resurserna på ungdomar - istället för tvärtom. Alla livstidskriminella och socialt utslagna har uppvisat normbrytande beteenden i sin Barndom, och uttrycket "stämma i bäcken istället för i ån" pekar på att vi har mycket att vinna på tidiga insatser. 80% av alla Barn med utpräglat normbrytande beteenden återfinns med någon typ av diagnos i vuxen ålder. Och när vi tittar i backspegeln ser vi tydligt att det fanns flera indikationer som visade en så kallad "multiriskbild" när det gäller problemen i ursprungsfamiljerna där dessa Barn växte upp. Ungdomskriminalitetsgruppen är också betydligt svårare att behandla och Andersheds gissning är att vi möjligen lyckas hjälpa 8 av 80%.
Tyvärr kan behovet av representativa studier resultera i kritiken mot Socialstyrelsens direktiv beträffande de så kallade "evidensbaserade metoderna" som Elisabeth Arnet refererar till i artikeln.

Rent praktiskt kan det naturligtvis vara alldeles omöjligt att möta svårt sjuka klienter med tidskrävande frågeformulär. Jag upplever samma sak när det gäller Barn och Unga men försöker sammanfatta viktig information som uppstår i mötet för att kompelttera underlaget med den ”tysta kunskapen” och på så sätt bidra till en bättre samverkan på alla plan.

Jag har inget konkret förslag på hur vi både ska kunna tillgodose den hjälp vi är utsatta att ge, och samtidigt förse forskare och myndigheter med våra praktiska erfarenheter som kan komplettera teoretisk forskning och uppmuntra till effektiva modeller och metoder. Men problemen som resulterar i social utslagning kan upptäckas mycket tidigare och det är alldeles orimligt att tro att vi ska lyckas om vi inte satsar mer på Utsatta Barn, innan de växer upp. Genom att förhindra att Barn går vidare in i livslånga utanförskap med kriminalitet, låg utbildning, ostadiga jobb, arbetslöshet, dålig ekonomi, relationsproblem, skilsmässor, brott, våld och övergrepp som följd, har vi betydligt större chanser både ur individ, miljö och det ekonomiska perspektivet vi så ofta fokuserar på. Här kan jag referera till en alldeles färsk rapport av två nationalekonomer som lagt fokus på vad det kostar om vi inte satsar på förebyggande arbete. I en årskull på 5 000 nyfödda Barn kommer 1 216 att hamna i någon sorts livslångt utanförskap. Och ett enda livslångt utanförskap kostar samhället 37 miljarder. Rapporten "Individen i centrum" finns på www.seeab.se under länken SocioEkonomiskt Bokslut och ekonomiska kalkyler.

Tankeprincipen är att fokusera mer på det som direkt påverkar Barnen när de är små och ge hela Familjen möjligheter att bryta det dysfunktionella beteendet som styr. Även så kallade friska, normala individer har svårt att anknyta till kärleksfull omsorg som gagnar både oss själva, våra medmänniskor och miljön som helhet. Vardagsterror förekommer på alla nivåer i samhället när det gäller Barn eftersom vi fortfarande punktmarkerar olika insatser och drivs av föreställningen att Barn inte är riktiga Människor utan måste in i vår korrigeringsapparat för att förvandlas till lönsamma indvider i systemet. Hur mycket pengar och energi vi lägger på metoder som fokuserar på att få "tyst i klassen" istället för att se till att vi själva är genuina Människor som kan möta ett Barn, är en mardröm i sig.

Det finns många förlegade uppfattningar som krånglar till de goda resultat vi säger oss vara ute efter. Och nu behöver vi lägga all vår kunskap, all vår forskning och alla våra praktiska erfarenheter bredvid varandra för att bygga en helt ny social kompetens. Om

vi ska klara av att möta och se våra kommande generationer i ögonen, måste vi först våga möta oss själva.

Om vi inte kan det, och inte förmår lyssna på varandra och samverka för allas bästa, riskerar vi att stänga ute framför allt oss själva. Och vem/vilka ska då möta alla som behöver hjälp?

På söndag skickas det massor av Blommor till alla Mammor...

Empatin sprider sig. Tiden stod stilla i Kina idag...

Forskar lite om Bipolär sjukdom (manodepressivitet) som blivit en allt vanligare diagnos idag, särskilt bland aggressiva Barn... Skulle kolla in Bipolärt forum och fick en intressant uppgift under rubriken Spamskydd:

"För att bli medlem, klicka först på den bild som är mest lik bilden ovanför,

för att bevisa att du är en människa".

Intressant...

Sedan 1992 har 491 allvarliga biverkningar av preparatet Lamictal rapporterats till svenska Läkemedelsverket (varav ett dödsfall).
Mörkertalet är stort eftersom många biverkningar aldrig rapporteras till myndigheten. De vanligaste inrapporterade biverkningar är:

• Hudbiverkningar - eksem, utslag och svullnader.
• Allmänna symtom - feber och trötthet.
• Neurologiska biverkningar - huvudvärk och tics.
• Psykiska biverkningar - aggressivitet, irritabilitet och depression.
• Blodbiverkningar - ökad blödningsbenägenhet och brist på blodkroppar.
• Fostermissbildningar - harmynthet och hjärtfel (om mamman medicinerat under graviditeten...)

Enligt svenska biverkningsregistret misstänks Lamictal ligga bakom minst 49 fall av psykiska biverkningar, fyra fall av depression och minst två självmordsförsök...

När Expressens reporter Anna Bäsén besöker en välrenommerad privatpsykiater och berättar att hon ibland köper kläder i onödan säger psykiatern att hon är "drabbad av bipolär light"...

Statistiken visar att diagnosen ökar i rekordfart...

Vad är bipolärt syndrom?

DSM IV-kriterier för förstämningsepisoder!

Bakgrund, symtom mm.

Preparatet Lamictal?

Ofarlig och säker medicin?

Alltfler svenska Barn får diagnosen!

En personlig sida om Borderline och Bipolär.

Undrar vad för slags Människa jag varit idag om alla diagnoser funnits när jag växte upp?

Här är en intressant artikel i SvD om uppsåt!

Tänk dig att din sambo ligger på sjukhus.

I sex år. Och sedan dör han/hon...

Dagar och nätter fyllda av liv som

långsamt bleknade bort...

En Livskamrat, en Far försvann efter

år av lidande och sorg...

När du ska reda ut begreppen i alla

papper som finns kvar efter din älskling,

som du inte kan känna längre, visar det

sig att försäkringsbolaget FOLKSAM säger

att du inte har rätt till någonting alls.

Inte en enda krona av försäkringen

kommer att gå till dig...

Din sambo var nämligen inte din sambo

utan sjukhusets sambo...

Det handlar inte om dina känslor lille vän!

Det handlar om FOLK-BOKFÖRINGS-UPPGIFTEN!!! 

"Man ska alltid tänka på vad de generella

villkoren innebär", säger rådgivaren på

Konsumenternas försäkringsbyrå... 

Nu visar det sig visserligen, i just det här

fallet att era två Barn får bli förmånstagare.

Men de är inte myndiga än så det blir en

förmyndare som kontrollerar kontot... 

Hur känns det? 

Och vart är vi på väg i Sverige? 

Flygplanen med mat och vatten får vända.

Militärregimen i Burma släpper inte in dem som vill hjälpa alla chockade människor. Burma accepterar bara donationer i form av - kontanter...

Fy faan!!!

Åh lyckans fredag Praise The Lord: Cozzemannen är tillbaka!

Som tur är försvann han inte på heltid, tack för det =)

På min bloggningtur i bloggdjungeln denna morgon hann jag också hälsa på här:

Pia fortsätter att skriva och tänder Ljus för alla oss Vuxna Barn... =)

Dragariel har valpsug och vill ha argument för att INTE skaffa valp, bäst att jag inte skriver nåt för jag älskar de där små ulliga gulliga bollarna... =)

Fru F nosar försiktigt på framtiden och Fröken Vara och jag har också varit där.

Ett Steg i Taget är en bra takt för många saker här i Livet =)

Allas vår Kära Filifjonka är på promenad idag, med Titti =)

Marcus och Jonna är på bröllop i Italien =)

Yvonne skriver annat just nu =)

Petter är ute och spelar igen =)

Kaela håller den inre elden brinnande och har postat 137 inlägg den senaste veckan =)

Zippo har köpt ny "garderob" till Arturo & Co (humedor eller nåt heter det) =)

Brunettberra har inte synts till på ett tag =/

Men Björnsträdgård har kommit till Hilton N.Y i sin berättelse nu =)

Ja, och en liten vink till alla andra som förgyller vår vardag med sina tankar och funderingar i den här underliga dimensionen som kallas Verkligheten vink vink innan jag bloggar hem och fortsätter med mitt skrivande!

...ge oss sinnesro att acceptera det vi inte kan förändra,

mod att förändra det vi kan, och förstånd att inse skillnaden.

Fredagsfrid och Glädje!