Lyssnade just på radion. Herreguud vilken katastrof det är i Burma. Över två miljoner människor är hemlösa och försöker klara sig så gott de kan bland alla döda som flyter omkring. Så många som 200.000 kan ha dött och siffrorna ökar hela tiden. Generalerna som styr juntan har byggt in sig längre in i landet och bryr sig inte om katastrofen. Helt sjukt att det finns så många empatilösa kräk som sitter på makten! Vidrigt! FN och flera organisationer över hela världen står redo att flyga in mat, friskt vatten och mediciner och annat som människor behöver. Men överstesturmbahnfuhrergeneralsvinen har ingen brådska. De tillåter det de har lust med. Folk köar utanför alla Burmesiska ambassader världen över för att få visum men få får den lilla blå lappen att sätta i passet för att kunna resa. Jag lyssnade på intervjuer med flera personer som förlorat alla nära och kära och allt de äger och har. De har ingen mat, ingenstans att bo och vet inte hur de ska överleva. Vilket trauma! Helt sinnesjukt! Stackars mäniskor! Nu gör det så där ont i Hjärtat igen...Nu måste vi skicka Kärlek till gubbjävlarna så de öppnar portarna...

Man kan göra sig en liten Morotsflöjt

om man inte har nåt annat för sig...

Eller fixa till en cigarrlåda och dra

en truddelutt! 

Reporterlegenden Günter Wallraff, 61 skaffade sig svart peruk, tunn mustasch och en falsk, fjorton år yngre, identitet och sökte jobb på bagerifabriken i Hunsrück i västra Tyskland - en underleverantör till Lidl...

Han fick jobb i bageriet och genom ännu en "wallraffning" speglar han nu återigen orättvisor ur offrens perspektiv.

Reportaget är en ilsken och detaljrik anklagelseskrift mot bageriet där Walraff berättar om den ohyggliga arbetsmiljön, om brännskadorna, om de usla lönerna, om förnedringen och rädslan - och om tredje världens arbetsförhållanden har nått Europa.

Texten är publicerad i den tyska tidskriften Die Zeit men finns säkert på andra ställen också...

Tänk att vi inte har kommit längre!

Sedan jag läste artiklarna om vad som hände i Underjorden

i Österrike har jag blivit mer uppmärksam på det som är

en självklarhet i mitt liv.
Öppna fönstret till exempel, och lyssna på regnet som nu

ikväll denna valborgsmässoafton 2008 när jag sitter här och

skriver och kan göra ett avbrott om jag vill och gå ut.

Det ofattbara är att jag kan vara en av de här människorna

som ingenting ser eller anar om det som pågår strax bredvid

hela tiden. Just nu.

Jag kanske är en av dem hela tiden utan att veta om det.

Om det kommer att uppdagas att grannen här bredvid till

exempel hållit sitt Barnbarn inspärrat och utnyttjat honom,

blir jag en av de delaktiga som kunde gjort skillnad för pojken

genom att agera...

Jag ser den här kvinnan då och då, hon är ganska nyinflyttad,

samtalar aldrig, hälsar knappt och har ingen social kompetens

alls,i alla fall ingen hon använder sig av i egenskap av granne.

Jag har mött henne ett par gånger tillsammans med en ung

pojke som hon grälar på. Jag har sett pojken ringa på hennes

dörr och gå in och jag har sett honom komma ut.

Vid samtliga tillfällen har han sett arg ut...

Och han har dundrat igen både hennes dörr

och dörren till hissen.

Men nu har jag inte sett honom på väldigt länge...

En dag när min äldsta dotter kom för att besöka mig, fick hon

sällskap av grannen bredvid mig. Och den här dagen hade hon

plötsligt en hund med sig i hissen...

Märklig, hurså? frågade jag när min dotter berättar att hon frågat

grannen vad hunden heter. Bara en sån sak att hon nu plötsligt

har en HUND är ju skumt!
När grannen hört frågan tittar hon på hunden och säger högt

och tydligt utan att vända sig mot min dotter:

Jaså, ska vi tala om för flickan vad du heter? Näe, jag tror inte det!

Därefter säger hon inget mer.

Hon går ur hissen och försvinner in i sin lägenhet.

Dörr i dörr med min.

Vad ska man säga?
Ondskan kan ha många olika ansikten...

Vem vet om jag kommer att ställas till svars en dag för att jag

inte ringde på och frågade hur hon mår egentligen när hon talar

så konstigt med Barnen?

Det kanske skulle räcka, för att avslöja en fruktansvärd tragedi

som nu kanske bara fortsätter och fortsätter eftersom varken

jag, mina döttrar, grannarna eller något av deras Barn säger något.

Alla bara ler när grannen kommer, men när hon har gått säger

alla tysta blickar samma sak: Det är något som inte stämmer!

Men vi gör ingenting.

Vi lägger oss inte i.

Vi fortsätter som vanligt som om ingenting har hänt.

Och det har det ju inte heller.

Inte ännu...

Den svenske officer som anmälde det som

Försvarsmakten själv beskriver som tortyr av

en ung kongoles sommaren 2003 -

"har på olika sätt tvingats till tystnad",

skriver Försvarsmaktens chefsjurist.

Officeren säger att han blivit utsatt för

"kränkande särbehandling"...

Mordet på den svenska flickan i Paris i nytt

ljus efter dna-miss. Slarv i hanteringen av

ett dna-prov kan ha betytt att fransk polis

2005 gick miste om en möjlighet att

undersöka den 51-årige återfallsförbrytare

som misstänks för mordet...

En 24-årig man som greps vid ett rån mot

Swedbank vid Wieselgrensplatsen i Göteborg,

sitter nu häktad misstänkt för fem rån mot

västsvenska banker.

"Det är väldigt skönt för bankerna och dess

personal som får klarhet i detta",

säger kammaråklagare Göran Hansson...

På måndagen ställdes en 29-årig man,

misstänkt för rån och stölder mot elva

försvarslösa kvinnor i västsverige inför rätta.

"Jag var ute för att stjäla pengar till knark".

En av Kvinnorna berättar i domstolen att hon

blir väckt av att det ringer på dörren

klockan halvfem på morgonen.
"Jag släppte aldrig in någon, men sedan stod

han ändå inne i lägenheten..."