...texten försvann

God fortsättning önskas till alla Mamma-Drakar
Julefrid till Tyrannosarius Rex och Föräldrafilodus Lex!

Nya idéer utkristalliserar sig i nattens tystnad.
Det är tryggt och fridfullt med mörkret som
bäddar in träd, hus och människor.

När gryningen kommer har somliga tankar
redan börjat spira och jag behöver bara
vattna och rensa bort lite ogräs...

Det är ofta om kvällen, när solen är på väg ner
som de bästa funderingarna landar hos mig.

Vaknade, drömde om träd och delfiner.
Dricker te och ska strax somna om
och fortsätta...

Idag har jag dansat halva morgonen,
kopplat bort skallen och följt flödet,
inifrån och ut är Frihet för Homo Ludens!

Jag har lekt med de 28 krumelurerna också
som rör sig som skalbaggar på skärmen.
Ibland bär de med sig oändligheter från Mellanrummen,
men ibland dunsar de ner och biter sig fast i ett nafs
som kompakt svärta och lämnar en ful, kantig smet efter sig, huh!
Idag var de tydligen vid gott humör,
glittrade och lämnade blänk efter sig mellan raderna.
Kärleksfulla osynlingar,
det blir vad det ska, ett ord i taget.

Mina blå dagböcker från Thailand ligger framme.
Det är fantastiskt att vara Dykare.
Under ytan finns ett annat språk
och jag känner stor Tacksamhet över att jag
fick lära mig vad som krävs för att andas därnere.
Hittade några små öar utanför Venezuela igår
och tittade på bilder från Maldiverna och Borneo.
Ett par dagar före julafton blir bra.
Checka ut och checka in sköldpaddor och tropiska frukter,
horisonter och kameleonter...

Idag är det en sån där dag
när jag bara vill blunda och åka rätt in i
Mysteriet och aldrig mer återvända.
Det får vara så.
Tills vidare blir det lunch nu...

Frihet
Fett

Keep your friends close
but your enemies closer...

(--->skitförbannad)

En liten text
ur en bok
jag har skrivit.

Så här börjar det.

När jag kom till foten
av det gigantiska blå berget
stannade världen.

Ingenting rörde sig.
Inte en mygga en gång.

Allt stod absolut stilla
och där stod du
och där stod jag.

Vi stod mittemot varandra
och det var där
alltsammans började
en gång.

Det började med
att vi stod
alldeles stilla
mittemot varandra
vid foten av
ett blått berg
där världen stannat.

Du var stor
och jag liten
för övrigt
var vi likadana.

Vi var en och samma
men jag var mindre
och du större.

För övrigt var vi
likadana.

Jävligt kallt.
Och kallare
blev det.

Ingen sa något.
Jag längtade
norrut.

Jag var liten
och du stor.

Det var så det
började för
länge, länge sen...